Kulturflickan

Alla måste vi gå igenom tonårsfasen då idolaffischer klistras upp på väggarna, cd skivor lyssnas sönder, varenda nyhet om idolerna är livsviktig och att gå på singering är som att vara i sjunde himmlen med ett brett leende på läpparna.

Under min tonårstid var pojkband det som gällde, Backstreet Boys, N'Sync, Westlife, Five för att nämna några av de riktigt stora. Men mina favoriter var ett pojkband vid namn a1. De blev aldrig särskilt stora i Sverige men troget höll jag och mina kompisar fast i dem och tyckte de var så charmiga med sina matchande outfits och gulliga personligheter... ja, ni vet säkert hur det var ha ha.

För sju år sedan hoppade en av bandmedlemmarna av och strax därefter meddelade resten av bandet att de skulle ta ett uppehåll. Vid det här laget hade jag blivit lite äldre, affischerna hamnade i en låda och skivorna hamnade i ett skåp. Men då och då för att få en nostalgisk kick har jag tagit fram dem, vridit upp volymen och glatt sjungit med...för låttexterna, de sitter fortfarande märkligt nog kvar.

Nu är dock väntan över, 10 år efter att bandet skapats meddelar a1 att de ska återförenas och hålla i en konsert för att fira detta. Det har till och med skrivits några fler låtar, så om det blir ett fortsatt samarbete återstår att se. Det är tråkigt nog bara tre av bandmedlammarna som återförenats (de var fyra från början), men tre är bättre än ingen. Konserten ska hållas i Oslo...och gissa vem som ska dit och titta? Jo, lilla jag så klart. Om lite mer än två veckor åker jag och två av mina vänner iväg på en nostalgiresa utan dess like. Tonårstiden ploppar upp i minnet, fram åker cd-skivorna och på med högtalarna...men affischerna de får stanna i byrålådan.