Kulturflickan

Ett kärt återseende väntar. Det kluriga, spännande, hissnande och utmanande lekprogrammet Fångarna på fortet är tillbaka. Programledarna är återigen Gunde Svan och Agneta Sjödin. Känns plötsligt som flera år tillbaka i tiden och nostalgin blir uppenbar. Undra vem som kommer sitta i tornet och ställa kluriga gåtor denna omgång? Och kommer tigrarna i all sin grannhet fortfarande att få vara med på ett hörn? Frågorna är många och inom en mycket snar framtid får vi svaret....

Är det en slump att två av Sveriges största filmframgångar samtidigt går upp på tv-tablån - nu dessutom i förlängd form med aldrig tidigare visade scener och uppdelade på ett flertal avsnitt. Svaret på frågan är nog egentligen irrelevant (så varför ställde jag den?). Tack och lov konkurrerar de i alla fall inte om samma dag, så det blir inget tvistande om vilken av storfavoriterna man ska välja. Om det däremot uppstått tablåkonkurrens hade Millenium helt klart vunnit över Arn med miltals och miltals meter försprång. Men eftersom Millenium är förlagd till lördagar i SVT medan Arn kan ses måndagar på TV4 så behöver jag inte beblanda mig med detta (icke) dilemma.

Milleniumpremiären på tv har jag väntat länge på då jag ännu inte beskådat detta mästerverk. Är säkerligen den sista människan på jorden som gått ovetandes om allt vad Lisbeth Salander och Michael Blomqvist heter. Fast okej, lite har jag förstås snappat upp från omgivningen. Förblev dock ovetandes i några extradagar p.g.a. barnvaktande lördag kväll.

Igår kväll prick 22:40 bänkade jag mig så framför tv:n och tryckte på play-knappen ihopkurad under en filt. Och visst var den bra, riktigt bra till och med - kritikerrösterna hade inte ljugit om filmkvalitéen. Från första stund med det otroligt häftigt tecknade introt var jag fast. Det gäller dock att vara lite alert och skärpt när man beskådar denna film så man hänger med i svängarna. När det är mycket namn på gång har jag en tendens att tappa bort vem som är vem...så när den försvunna flickans släktträd kom på tal kan jag erkänna att jag var ganska bortkollrad ett tag...men återtog snart fattningen och lyckades bena ut hur allt hängde ihop (eller ja, det mesta i alla fall).

På det hela sammantaget var det en mycket spännande film med superbt skådespeleri och en del väldigt obehagliga scener som jag gärna undvikit. Den stackars trasiga Lisbeth är verkligen inte att leka med, hård och tuff med taggar mot hela världen...hon visar en fasad utåt men egentligen får jag en uppfattning av att hon inombords, under allt smink och alla nitar är någon helt annan. En rädd person, utsatt och ensam. Michael Blomqvist är den som bedriver hederligt detektivarbete och kommer med Lisbeths hjälp något på spåren. Det är spännande, riktigt spännande och hjärtslitande på samma gång. Vem går att lita på egentligen i denna katt och råttalek?

Att de delat upp första filmen på två avsnitt är minst sagt frustrerande då jag säkerligen till nästa lördag kommer att ha glömt halva handlingen och en del av spänningen kommer att ha gått förlorad av all väntan.

Skulle visst skriva lite om Arn serien också tänkte jag, men fastnade visst i Milleniumfascinationen. Arn tar mig inte med lika stor storm. Har redan sett första filmen och blivit besviken så förväntningarna var inte skyhöga. Blev dock (kanske tack vare inställningen) positivt överraskad och tyckte att den var bra mycket bättre än jag mindes den. Det som stör mig mest är dock att skådespeleriet inte övertygar. Jag kan inte förmå mig att se förbi skådespelaren, det blir inte en karaktär som bildas framför mina ögon utan jag är högst medveten om att det är exempelvis Michael Nyqvist som sitter där iförd en medeltidskostym. Bäst ifrån sig gör Stellan Skarsgård (inte föga överraskande). Även barnen som spelar Arn och kamraten Knut presterar trovärdigt i sina roller. Men trots detta och den vackra filmningen blir jag bara halvnöjd med resultatet.

Tänk vad glad man kan bli av ett telefonsamtal eller två. Först ringer ena vännen sen andra, känns förvånansvärt bra att bli ihågkommen. Den ena kom dessutom bärande på förträffliga nyheter om jobb. Då spetsas mina öron lite extra just vid dessa tider då det råder lite torka på det området. Nu på fredag skulle det bli företagsfest på en speciell arbetsplats i Stockholm och det behövdes tydligen lite serveringspersonal till detta event varpå min underbara vän tänkte på mig.

Så om allt faller på plats kommer hon och jag stå sida vid sida och lägga upp mat och hålla ordning på allt det ätbara under kvällens gång. Även om det bara är under en dag ska det bli kul och med kompisen vid min sida kommer det säkerligen bli många skratt då vi är ena mästare på att underhålla varandra. Dessutom får man nått på CV:et och en liten peng i fickan. Kan inte bli bättre....

Efter alla 3d framgångar på bioduken har det så även blivit dags att väcka liv i de gamla filmklassikerna med hjälp av 3d tekniken. En av 90-talets mest storslagna filmer Titanic kommer att gå detta öde till mötes och återigen inta biograferna med sin storslagenhet. Detta har regissören James Cameron själv beslutat efter framgångarna med  Avatar.

Att åter få njuta av detta mästerverk (för det tycker jag att det är) på bioduken och dessutom i 3d kommer att bli en häpnandsväckande upplevelse som jag verkligen ser fram emot. Det är en film som har allt, dramatik, spänning och romantik. En katastroffilm utan dess like som desvärre även inträffat i verkliga livet..

Ebba von Sydows kommentar om den våldsamma debatten kring SVT-serien Det kungliga bröllopet:

Fick en av de där bloggneråtvändningarna i veckan då jag inte förmådde mig att uppdatera på några dagar. Hade ingen inspiration och ingen lust av någon anledning. Det tar ju lite tid att knåpa ihop grejjer här på bloggen och det är väl därför det tar emot lite ibland att titta in. Andra saker kommer emellan. Men nu är jag åter i taget med inläggskrivandet. Se om något roligt dyker upp i mitt huvud att skriva om. Det hoppas jag i alla fall. Igår var i alla fall vårvädret här, solsken och klarblå himmel. Gick utan mössa, vantar och halsduk...var till och med tvungen att knäppa upp jackan och sätta på mig vårskor. Då vet man att våren är på väg (även om dagens väder är ett tillfälligt bakslag).



flickr.com

Igår var en händelserik och annorlunda dag. Svarade på en annons i förra veckan där de sökte statister som kunde hjälpa till vid kamerarepet på Körslaget. Eftersom jag under min jobbsökande period mestadels är hemmablivande tänkte jag att detta kunde ju vara lite spännande. Några dagar senare ringde telefonen och så var allt i rullning.

Igår åkte jag så ut till Frihamnen (efter lite kringflackande och fel bussåkande hittade jag slutligen dit). Blev inslängd med en gång när jag dök upp och fick tillsammans med några andra statister sitta utplacerad i green room medan kameramännen prövade vinklar och pratade med rösten i deras hörlurar. Dagen fortlöpte och fler statister droppade in, det blev mycket gående, sittande och stående. På eftermiddagen fick vi även bestiga scenen och låtsas vara kören så att ljus kunde riktas och kameravinklar åter igen sättas. Gry Forsell äntrade även hon scenen vid två tiden och övade manus.

Det hela var väl inte direkt någon utmaning och efter långt stillasittande blev man rätt trött och seg. Men de trevliga människorna jag träffade på, den god maten och fikan samt de två biljetterna till Körslaget som jag fick vägde helt klart upp det till plussidan. Kul är det också att få vara med lite bakom kulisserna och se hur hela stora produktionen går till. När jag stod där i strålkastarljuset på scenen insöp jag atmosfären och undrade i mitt stilla sinne hur det skulle vara att faktiskt få leda ett sådant här program? Nervöst, kul och säkert fantastiskt spännande...

Så var den svenska uttagningen över för i år och en vinnare har återigen korats. Hur ska då dessa händelserika veckor fram till finalen summeras? Har de varit storslagna, mangifika och alldeles underbara? Nej, tyvärr inte...till största del har det varit besvikelse på besvikelse och kanske är det dags att till nästa år fräscha upp, förnya och göra lite rokader. In med nytt och ut med gammalt. Vårstäda helt enkelt.

Många låtar har varit under all kritik och hur de ens lyckades få en plats i delfinalerna är för mig en gåta. Priset för sämsta låt går helt klart till Jenny Silver och hennes A place to stay inklusive metallhandske och allt. Programledartrion och de allra flesta mellanaktsnummer har kännts B-aktigt och till min besvikelse infann sig inte riktigt Melodifestivalmagin i år. Får i alla fall ge en stor eloge till folket som ändå lyckades rösta fram många bra låtar till finalen och hjälpte Anna till seger. Det var helt klart höjdpunkten för i år.

Om ni tror jag kommer sluta titta nu efter årets upplaga och skrika i falsett "Lägg ner Melodifestivalen!" så måste jag göra er besvikna för det kommer aldrig hända. Kommer troget bänka mig även nästa år med förväntansfull blick och hopp om ett superbra startfällt och fängslande programledare. Ropen ni för höra från mig blir istället "Förändring! Nyskapande! Färgsprakande kreativitet! Nästa omgång ska bli den bästa i mannaminne! Så kom igen, överraska mig!"


Bästa mellanakterna i år var dessa två...

Tänk att jag fick rätt. Helt otroligt egentligen. Brukar aldrig hända - i stort sätt aldrig i alla fall. Men så var det en utomordentligt bra låt, välsjungen av den unga Anna Bergendahl. Självklart gick det att läsa på löpet dagen efter om alla missnöjda tittare. Fel låt vann. Fusk och strul med telefonnummer. Men det hör väl till, samma visa varje år - förutom att jag då för en gång skull känner mig helt tillfreds med resultatet. Hur det går i stora Eurovision Song Contest, ja det återstår väl helt enkelt att se. Men till skillnad från många pessimister tror jag att denna låt kan gå hur långt som helst!

Mindre bloggande blir det lite nu i två dagar då jag hälsar på en kompis. Men jag kan ändå inte låta bli att slinka in här och tippa kvällens melodifestivalvinnare nu när jag skrivit så mycket om delfinalerna. Så här kommer min vinnare, vad tror ni, får jag rätt? Jag tror inte det, brukar aldrig slå rätt ut..förra melodifestivalfinalen vann den låtan som gjort sämst intryck på mig. Så kanske Timotej vinner denna gång...who knows?

Snubblade över dessa låtar i mitt youtubesökande efter fina melodier. Så olika men ändå lika. Vem gör den bäst? Eller är de båda lika bra på sitt sätt?





ps. försök bortse från Avatarbilderna, fanns tyvärr ingen annan video att välja på ds.

Slog mig ner framför filmen Gilbert Grape, en riktig klassiker och en fantastiskt bra film. Som jag av någon anledning sett alldeles för sällan. Minns inte ens hur den slutade. Och här har vi tyvärr lite av problemet. Min inspelning av filmen var tydligen inte så lyckad då den efter en och en halvtimme abrupt avbröts, precis lagom till att man var riktigt fast och det i princip bara var slutklämmen kvar. Är det inte fräckt?

Nu sitter jag här och känner mig otillfredställd och frustrerad. En halvfilm är ingen film, nästan värre för nu har man lockats in i den och vill följa karaktärerna enda till slutet. Någonstans i bakhuvudet gnager en tanke om att den kanske slutade sorgligt och kanske hade jag inte velat se det...kanske vill jag lämna familjen Grape när det fortfarande finns ljusning och en strimma hopp. Fast nej...sorgligt eller inte...slutet måste ses. Frågan är bara hur?

Mannen med den gyllene rösten och de sorgsna melodierna...