Kulturflickan

Tänk vad glad man kan bli av ett telefonsamtal eller två. Först ringer ena vännen sen andra, känns förvånansvärt bra att bli ihågkommen. Den ena kom dessutom bärande på förträffliga nyheter om jobb. Då spetsas mina öron lite extra just vid dessa tider då det råder lite torka på det området. Nu på fredag skulle det bli företagsfest på en speciell arbetsplats i Stockholm och det behövdes tydligen lite serveringspersonal till detta event varpå min underbara vän tänkte på mig.

Så om allt faller på plats kommer hon och jag stå sida vid sida och lägga upp mat och hålla ordning på allt det ätbara under kvällens gång. Även om det bara är under en dag ska det bli kul och med kompisen vid min sida kommer det säkerligen bli många skratt då vi är ena mästare på att underhålla varandra. Dessutom får man nått på CV:et och en liten peng i fickan. Kan inte bli bättre....

Ebba von Sydows kommentar om den våldsamma debatten kring SVT-serien Det kungliga bröllopet:

Fick en av de där bloggneråtvändningarna i veckan då jag inte förmådde mig att uppdatera på några dagar. Hade ingen inspiration och ingen lust av någon anledning. Det tar ju lite tid att knåpa ihop grejjer här på bloggen och det är väl därför det tar emot lite ibland att titta in. Andra saker kommer emellan. Men nu är jag åter i taget med inläggskrivandet. Se om något roligt dyker upp i mitt huvud att skriva om. Det hoppas jag i alla fall. Igår var i alla fall vårvädret här, solsken och klarblå himmel. Gick utan mössa, vantar och halsduk...var till och med tvungen att knäppa upp jackan och sätta på mig vårskor. Då vet man att våren är på väg (även om dagens väder är ett tillfälligt bakslag).



flickr.com

Känns som om jag står still och stampar på ett och samma ställe utan att varken komma frammåt eller bakåt. Står mellan studier och arbete och hittar ingen väg ut. Lever i min egen bubbla, med mina egna rutiner, avskild från verkligheten. Saknar att känna mig nyttig, organiserad och användbar. Skickar ansökan efter ansökan, väntar på att höra något, dagarna går en efter en annan och det är tyst så tyst...hoppet överger sakta men säkert. Men så är det upp i sadeln igen, skicka nya ansökningar, hoppas och vänta. Vill ha ett drömjobb med en gång, men kanske är förväntningarna för höga. Får börja i en annan ände...pröva mig fram. Kanske finns lyckan där jag minst anar det.

Har återupptäckt en gammal barndomsfavorit. Älskade den fylliga chokladsmaken och milkshakekonsistensen. Eftersom jag bara fick den ibland var det extra speciellt att hålla glasflaskan i handen, skaka, dricka och njuta. Sen blev jag laktosintolerant och fick avsäga mig min älskade dryck och efter några år föll den i glömska. Tills nu då jag för några dagar sedan vandrade i matvaruaffären och blicken föll på en Pucko förpackning med ett stort L på...LÅGLAKTOS! Köpte självklart genast en förpackning och nu är jag frälst igen....helt underbart god! Och man bara måste älska namnet...jag menar vem kom på att döpa en chokladdryck till Pucko?



Nu har den fått sin självklara plats på kylhyllan...

 

 

"–Varför ska man så ofta motivera ”varför” när det gäller kultur? Så är det inte med nyheter eller sport. Kultur för mig är kittet i samhällsbygget. Det handlar om relationer och förståelsen mellan människor. Att involvera flera sinnen och förstå hur världen fungerar som den gör."

 

(Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth svarar på frågan varför det är så viktigt med kultur i tv)

SVD 2010-03-04

 

Antingen händer absolut ingenting, man sitter hemma och ugglar och allt går sin gilla gång - eller så händer det motsatta nämligen att allt kommer på en och samma gång i en rasande fart. Denna vecka har varit en "allt på en gång vecka" utan dess like. Därav min något långa bortavaro från bloggen. Kommer knappt ihåg vad jag gjorde vilken dag, men jag har haft väldigt väldigt kul. Nu ska det dock bli skönt med en liten lugn hemmakväll. Min vecka i korta drag såg ut ungefär så här...

Fre: Mormor kommer på besök. Den planerade "några dagars vistelsen" blev "över en vecka vistelsen" p.g.a. allt trafikkaos som rådde. Men det var trevligt att få umgås då det inte blir så ofta.


Lö: Middagsbjudning med mormor, farmor och resten av familjen. Firandet av storebror. Massa mat och god tårta...mums.

Sö: Skridskor spänns på för en kvällstur på isen med vän. Hur mysigt som helst med små snöflingor som dalar neråt. Denna gång blev det på konstspolad is, betydligt enklare att stå på benen då än på förra veckans sjöåk.

Må: Bio med vän. Shutter Island med bl.a. Leonardo DiCaprio. Mycket sevärd och välgjord film, kan verkligen rekomendera.

Ti: Blev finafton på Operan där jag såg Läderlappen med Loa Falkman, Jan Malmsjö och även Helge Skoog i en liten biroll. 

On: Till stan för att träffa vän. Underbart vinterväder med strålande sol och gnistrande snödrivor. Vi beger oss till Skansen och promenerar runt bland djuren. Ser både sälar, vargar, renar och lite andra söta djur. Helt underbart att strosa runt på Skansen när det är så folktomt som det är en vintereftermiddag. Känns som om man förflyttas till en liten oas mitt i city. Vi mumsar även i oss goda pannkakor på Soliden...de hade till och med laktosfria vilket är stort plus i kanten för mig som annars inte kan äta dessa godsaker. På hemvägen kliver vi ombord på djurgårdsfärjan och ser solen gå ner samtidigt som båten banar väg genom isflaken. Får lite Titanic känsla. En fantastisk dag som blev som en liten minisemester. Det enda som saknades var kameran...

To: Lite härlig träning på kvällskvisten i form av Step på bräda. Skönt.

Fre: Ser Hamlet på Stadsteatern med en vän. Fantastisk föreställning med fullständig inlevelse från skådespelarhåll. Den bästa versionen jag sett av denna välspelade pjäs.

Lö: Denna gång blir det Dramaten med föreställningen Pygmalion. En väldigt rolig pjäs om klasskillnader. Johan Ulveson är helt fantastisk i sin roll som språkprofessor. Sen blir det förstås lite Melodifestival på kvällskvisten. De två bästa bidragen kom direkt till Globen, bra röstat av folket.

Sö: Mormor åker hem. På kvällen bär det av till tv-inspelningen Stjärnkockarna för att vara publik. Det drar som alltid ut på tiden och jag är inte hemma förren 23:30.

Idag är så äntligen en lung hemmadag, ska inte göra mycket, inte iväg någonstans. Kanske möjligtvis bege mig på promenad för att inhandla kvällsmat. Men vilken supervecka det har varit. Jag hoppas få lite tid att skriva lite längre recensioner om filmerna och teatrarna som jag sett...vi får se om det hinns med...

Denna vecka har jag verkligen levt upp till namnet Kulturflickan, tycker ni inte?

Ha det bäst!

Skrev en liten text här på bloggen för någon dag sen och tryckte ordentligt på publiceringsknappen och allting. Tekniken tycks dock inte vara att lita på då jag till min förvåning märkte att blogginlägget inte kommit upp på min blogg. Lite märkligt kan tyckas...men kanske har blogg.se börjat med osynliga inlägg bara för att göra det lite mer spännande för läsarna eller vad tror ni? Jag måste nog ändå säga att jag föredrar den läsliga varianten...får pröva igen och se om detta når fram till sin slutdestination...

Ja, inte såg det då riktigt klokt ut när jag gav mig ut på isen, men det var väl väntat. Skyller dock lite av problemet på isen som var både bucklig, snöig och försedd med fina gropar att fastna i i tid och otid. Lyckades nätt och jämt hålla mig på benen och tog mig med snigeltakt runt banan. Mycket framåtlutad och viftande med armarna tog jag ett skär i taget och nådde tillslut måldestinationen.

Förutom det var det riktigt roligt att busa runt på isen. Både kompisen och jag försökte oss på lite olika konster....men hatten av till vännen som var klart bäst...hon lyckades till och med stå på ett ben och hålla det andra i luften utan att drutta på ändan...vinglade till lite bara. Vi bestämde oss för att nu på söndag ta revanch och bege oss till en konstspolad is istället för denna som var en sjö...då ska ni få se på grejjer!

Vem har inte drömt om att få vara en isprinsessa som likt en älva dansar runt på isen, gör lite pirruetter och fina hopp iförd en sagolik klänning. Stora snöflingor dalar ner och lägger sig i det långa håret, ögonen glittrar och kinderna är härligt rosenröda.

Det långa håret har jag och visst kan jag även uppnå en viss rosenhet om kinderna men sen är det stopp. Det där sagolikt graciösa kommer aldrig att hända, kan knappt åka baklänges. Att göra en piruette skulle medföra seriösa blåmärken. Ändå ska jag idag bege mig ut på isen, första gången för i år med mina fina vita skridskor. Och so what om jag inte är någon isprinsessa...det ska bli superkul ändå!

Spana in den fina formen jag fick av kompisen min i helgen. Helt underbart rolig och knasig och super söt (formen alltså). Här ska bakas kakor i överflöd....mums filibaba...

Vart tog den vägen? Inte här och inte där. Jobbigt jobbigt att inte veta vad man ska skriva. Kanske har den gått och gömt sig i ett hörn, samlar sig till en riktigt kreativ explosion av tankar och idéer. Ingen som vet ingen som vet. Skriver lite här och lite där, skriver allt möjligt för att se om den vågar sig fram. Inte än, men kanske snart...ser hur den närmar sig ju mer jag fingrar på tangenterna. Nyfiken, vad är det som händer. Skriver febrilt med händerna men allt som kommer ut verkar vara rena nonsens. Kanske finns det en mening även med det? Ingen som vet ingen som vet...

Nog det märkligaste inlägget på länge...

Kom så äntligen iväg på träning idag. Efter ett långt långt, allt för långt uppehåll. Kroppen var inte riktigt med på noterna tror jag. Det blev step up, vilket är det samma som att hoppa på en bräda och göra massa olika kombinationer. Fantastisk beskrivning, jag vet. Redan efter en kvart av ivrigt hoppande var jag rödflammig och flämtande. Det var tur jag lyckades hålla ordning på armar och ben säger jag bara, annars hade jag mycket väl kunnat stå på näsan. Hade ju inte varit så värst roligt.

Efter en timme av härligt slitande (ehhh) tummlade jag ut i vintermörkret och kände mig ändå ganska nöjd med mig själv. Börjar redan nu känna av en viss värk i benen, bådar inte gott inför morgondagen. Men sen kan det ju bara gå uppåt. Minst två pass i veckan ska hinnas med å där med basta. Sen kommer jag vara fit for fight!

Måste nog vara tecken på hungrighet. Frågan är om man ska göra nått åt det eller låta det bero? Hjärnan säger en sak, magen en annan. Vem ska man lyssna på?...

...efter noga övervägande tror jag magen vinner mot bättre vetande. Iväg till skafferiet med andra ord...men sscchhhhh...säg det inte till nån......

....smyg smyg smyger iväg....

Hade tänkt lägga upp en bild på mitt nytonade hår men batterierna i kameran är slut och efter enträget letande i hela huset är det bara att konstatera att det inte finns några fungerande kvar. Planen skjuts därmed på framtiden...

Nu återgår jag istället till att rätta min uppsats och sen kanske det blir en liten promenad...

Inspirationen till detta inlägg tycks långt borta...kanske kommer en bättre uppdatering ikväll...

Ibland får jag en märklig känsla av att vi jäktar fram i livet utan att egentligen stanna upp och njuta av var vi befinner oss just nu. Att leva i nuet har ersatts av ett ständigt jagande av en framtida dröm. Vi ska hela tiden sträva frammåt, pressa oss själva till det yttersta för att upprätthålla någon slags fasad av det perfekta livet.

Att koppla av existerar inte, du ska genast gå från det ena till det andra, ständigt jonglera tusentals bollar i luften och nåde dig om en av dem faller till marken och blir liggande där. Du får inte misslyckas, du får inte visa dig svag...Prestera! Bli något! Bevisa att du duger!

Vill egentligen bara säga att glöm inte att njuta just nu, där du är...det är inte alltid nödvändigt att jäkta i tusen mil i timmen för att vara lycklig.

Fast vad vet egentligen jag?

Tar igen all kompistid jag förlorat under min skrivperiod så idag blev det trevlig tjejmiddag hemma hos en kompis. Tacos, kladdkaka och utjämnade förstås det hela med den hälsosammaste drycken av dem alla, vatten så klart. Åt tills jag mådde illa, men gott va det. Fick även lite assistans att tona håret, kände att det var dags för en liten uppfräschning men har lite svårt att fixa det på egen hand, så tackar ödmjukast för hjälpen. Blev en rödbrun färg som jag haft innan, håller mig kring det mörkare hållet, känns tryggt. Har gått igenom de flesta färger, blond, mellanblond, brun, rött och allt däremellan. Gillar att variera mig lite. Har dessutom inte klippt mig på över ett år, så nått var tvunget att göras. Kanske kommer upp en bild imorgon om jag känner mig presentabel... 

Tack och hej leverpastej!

Fick nya längdskidor, pjäxor och stavar idag...hela kittet med andra ord å de är så fina! En liten examenspresent från mina kära föräldrar och det kunde ju inte passa bättre till detta underbara vinterväder. Så här härlig vinter har det inte varit på flera år och jag hoppas, önskar och vill att den ska komma tillbaka flera år i rad. Snön ligger i drivor, solen skiner från klarblå himmel...känns som om man är uppe i Sälen, kan inte lovprisa det nog. Slår en grå rengnig vinter med hästlängder!

Har i princip sen jag börjat gå åkt skidor i alla dess former, både utför och längdför. Sportloven har spenderats uppe i Sälen och många fina minnen har jag med mig därifrån. På långfärdsturerna tog vi med oss fårskinnsfällar att bre ut i snön, sörplade varm choklad, åt russin och kanelbullar. Började i skidskola, Bamseklubben tror jag den hette, när jag var en pygmé (runt 3-4 år), slalomskidorna var minimala och hjälmen täckte hela mig. Orkade inte ens hålla kvar i knatteliften så skidläraren tog mig under ena armen och liften i den andra ha ha. Hade en helt underbar skidlärare i flera år, Johan får jag för mig att han heter men kan minnas helt fel. Som sagt, vinter och skidor är en del av mig.

På senare år har tyvärr annat kommit emellan som det så ofta gör, Sälenvistelserna har blivit mer sällsynta och både utför och längdskidor har lysit med sin frånvaro. Måste vara i alla fall två år sen sist jag stod på ett par skidor. Men så idag fick jag som sagt den perfekta vinterpresenten, jag spände genast skidorna på mig och begav mig ut i spåret å det var så härligt...men också väldigt jobbigt...var helt färdig efter ett varv. Sen blev det självklart varm choklad när jag kom hem. Nu uttnyttjar jag i alla fall vintern till max och jag hoppas snön ligger kvar länge länge för fler skidturer lär det bli.

Efter att ha varit stängt sedan juni 2007 för renovering och ombyggnad öppnades idag dörrarna till det nya medeltidsmuséet. Jag var självklart på plats för att bevittna detta, egentligen var det min mormor som fått en inbjudan men eftersom hon inte kunde komma fick jag och mamma överta hennes plats. Perfekt för en historienörd som mig själv. Medeltiden är verkligen något som fascinerar mig, människors sätt att leva, botandet av sjukdomar, straff och brott som begicks, mat som åts, kläder som bars, lekar som lektes...det är sånt som kittlar fantasin.

Det var fullt av folk inne i muséelokalen, lite svårt att komma runt och titta på alla utställningsföremål och lyssna på tillhörande ljudinspelningar. Får bege mig dit en annan dag också tror jag minsann, då det är lite lugnare att gå runt och titta på allt. Själva invigningsceremonin bestod av tal från chef, projektledare och kulturminister som berättade om ombyggnaden samt vacker körsång av elever från Kungsholmens gymnasium. Kort som jag är var det dock svårt att se nått, men lyssna kunde jag i alla fall.

Det var ett mycket vackert muséeum fullt med detaljrikedom, uppbyggd som en liten medeltidsstad där man kunde gå runt och titta in i människors hem, verkstäder och bodar. Vaxdockorna såg nästan verkliga ut, förväntade mig att de skulle vrida på huvudena och titta på mig. Skulle inte velat vara där ensam i mörker. Detta muséeum är ett underbart och roligt sätt att inhämta kunskap på, jag kände hur kreativiteten spirade där inne. Fick sådan lust att skriva en berättelse om människorna i medeltidshusen, vilka var de, hur såg deras liv ut?

Enda saken jag inte förstod var videoinstallationen i början som projicerats på väggen föreställande porlande vatten eller liknande. Vad ville de säga med det mån tro, att Stockholm omges av vatten?

Rekomenderar dock alla som har vägarna förbi att titta in för ett besök, du kommer inte bli besviken...plus i kanten är att det är gratis.

Blev så väldans sötsugen och slängde därför ihop en kladdkaka, det går ju superdupersnabbt och innehåller dessutom choklad (kakao) vilket är oemotståndligt om man vill stilla sötbegäret. Fick för mig att vi hade alla ingredienser hemma, så brydde mig för en gång skull inte om att kolla efter, litade på mitt sjätte sinne...dumt, mycket dumt. Efter att ha vispat ner ägg och socker upptäckte jag att det bara fanns ynka pytte lite smör kvar...blev tvungen att ersätta med lite rapsolja hmm....blev lite eftersmak där...men kompenserade med en massa kakao, så det ska nog bli bra hrm.

När ugnen ringer (eller tekniskt sätt klockan om man nu vill vara teknisk) ska jag skära upp en rejäl bit kaka, ta en kopp té och slå mig ner framför tv:n. Det skulle gå en film kl. 21:00 på tv6, Crank hette den visst...någon slags actionthriller, den kanske är bra, vem vet. Njuter lite av en stunds vila mitt i all stress...