Kulturflickan

Är ju fortfarande jullov så är inte försent att bjuda på lite julstämning tycker jag...sen får vi ju vänta så länge till nästa år...

Hinner knappt uppdater någonting alls nu märker jag. Men jag lovar lovar lovar att komma tillbaka med förnyad styrka om bara några få veckor då uppsatsen är klar. Hade i alla fall en mysig liten julafton, började dagen med att gå på julottan, höra barnen sjunga in julen och tända ett ljus för de som inte längre finns med oss. Jag och en vän har gjort det till en liten tradition och det gillar jag väldigt mycket.

Sen bar det av hemmåt och julpyntning av granen, glittret var lite svårt att få på plats men för övrigt blev den bra, liten och nätt julgran, riktigt fin och så doftar det sådär härligt från barren. Sista minuten paketinslagen var det förstås också och vips så blev kl. 15:00 och vad är det då om inte Kalle Anka och hans vänner...har än så länge inte missat det ett enda år. Farmor dyker upp lagom till klockslaget och vi slår oss ner i soffan med glögg, lussebullar, pepparkakor och allt annat gott och småpratar om ditten och datten medan alla Disneyfigurer hittar på upptåg och Benjamin Syrsa sjungar sin vackra sång.

Ordningställandet av julbordet kommer sen med julskinka, korv, jansons och alla andra läckerheter...(fast man börjar bli så smått trött på det nu efter att ha ätit det i några dagar). Efter att magen blivit mätt och belåten samlades vi vid granen, jag satte på mig tomtemössen och delade ut julklappar, Frank Sinatras julsånger hördes i bakgrunden, snön låg vit utanför fönstret och stjärnora började synas på himlen...en riktigt fin jul blev det i år.

Hoppas ni har det trevligt i mellandagarna. Snart börjar ett nytt år med äventyr!

Passar på att kasta in en liten sketch av Jonas Gardell så här timmarna innan julen anländer för att skapa lite julstämning....är den inte underbar ha ha...

Är just nu inne i slutspurten av min c-uppsats och känner att det är mycket kvar att göra för att bli klar. Därför kommer jag nu att gå i ide här på bloggen ett tag och fokusera så mycket som möjligt på min c-uppsats så att den ska bli klar. Kommer självklart fortfarande uppdatera när helst jag får tid, men det kanske inte blir lika ofta som förut. Men om några veckor är jag tillbaka med full kraft igen. Glöm inte att kika in då och då, man vet aldrig när nästa blogginlägg kommer!

Nu har jag äntligen lite tid över till att skriva och berätta om min lilla weekendtripp. Den började redan på fredagskvällen, då jag efter att ha irrat runt i huset i några timmar för att packa, begav mig iväg  ut i kylan. Tanken var att jag skulle vara hos resekompisen Anna runt halv nio så att vi skulle kunna gå och lägga oss i relativt god tid för att få i alla fall lite sömn innan det var dags att bege sig iväg till planet. Mycket vuxet och ansvarstagande. Tyvärr sprack ju planen en aning då packningen tog något längre tid än jag planerat, var utanför dörren första gången vid halv tio, ser bussen försvinna framför näsan och går in igen för att vänta ytterligare en halvtimme. Kommer bort till vännen min vid elva-tiden på natten. Tanken är att vi ska möta resekompis nr 2 Malin kl. halv tre på natten och bege oss in till stan och flygbussarna. Jag och Anna är nog lite uppe i varv och kommer inte till ro förren närmare ett, det är nästan ingen idé att sova egentligen, bara vila lite. Sluter ögonen en sekund och i nästa ringer klockan och jag ångrar genast att jag somnat då tröttheten är överväldigande. Med lite peppning är vi dock snart på benen och möter upp med Malin på vägen. Glada i hågen och fulla med förväntningar är vi nu på väg mot vårt lilla mini-äventyr.

På planet norpar jag åt mig fönsterplats och beskåder den vackra nattliga vyn när planet släpper från marken och beger sig upp i luften. Det är härligt, det är en klar natt och stjärnorna lyser i himlen. 40 min senare landar vi i Norge och snart sitter vi på en buss som tar oss in till Oslo samtidigt som morgonhimlen ljusnar. Det är rimfrost på träden och snö på marken...och fruktansvärt, fruktansvärt kallt. Vi hittar snart ett café och sörplar i oss lite hett té.

Sen beger vi oss till hotellet i hopp om att få lite sömn, innan kvällens konserte, då vi är något trötta efter att ha varit upp hela natten. Äntligen lite värme tänker vi hoppfullt när vi kliver in genom hotelldörrarna, hotellreceptionisten är trevlig och pratglad...so far so good. Vi beger oss upp till vårt rum, öppnar dörren och känner kylan slå emot oss. Har de öppnat ett fönster och haft utvädring undrar vi förbryllat. Efter att ha befunnit oss i rummet ett tag utan att lyckats få upp rumsvärmen beger vi oss ner till receptionen igen och hör oss för om det verkligen ska vara så här. Lika trevlig som förut berättar receptionisten att det varit en köldknäpp natten innan vilket gjort att värmesystemet inte hunnit med att värma upp rummen. Lät lite märkligt i våra öron, men vi frågade om extra täcken och fick ett att dela på.

Upp på rummet igen, trötta och frusna men fortfarande vid gott humör beslutar vi oss för att krypa ner i sängarna. Vi har tre men beslutar oss att klämma ihop oss i två för att hålla värmen. Ligger med mössor, halsdukar, tjocktröjor, strumpor, fyra täcken och två filtar och lyckas på något mirakulöst sätt somna. Vaknar frusna men något piggare. Inser dock att vi inte kan sova i denna kyla, vandrar ner ytterligare en tur till receptionen och får denna gång med oss ett element upp. Sen är det dags att göra sig i ordning för kvällen och bege sig ut igen, redan frusna blir vi bara ännu kallare när vi äntrar gatorna. Hotellet är dock bra beläget och vi har promenadavstånd till allt, hittar en mysig resturang och äter en god middag innan det är dags att gå på den efterlängtade konserten. På vägen dit går vi förbi en upplyst isbana på torget, där barn och vuxna åker och gör konster...ser kul ut och jag blir lite sugen. Men bara lite, för konserten lockade ju så mycket mer. Killarna i a1 äntrade scenen 18:45 och allt kändes så märkligt välbekant, som om det var igår vi lyssnat på deras musik och lärt oss dansstegen. (Kommer en utförligare konserterecension inom kort).

Efter att killarna försvunnit av scenen och vi applåderat för sista gången begav vi oss på jakt efter en trevlig bar och hittade till en som låg högst upp i Radisson hotellet. Det var mangifik utsikt över hela Oslo, oslagbart.

Högst där uppe var vi...

Vid elva snåret begav vi oss hemmåt bara för att finna att elementet vi fått inte fungerade och rummet var om möjligt ännu kallare. Iförda pyjamas gick vi ner ännu en gång till receptionen och denna gång fick vi bättre lycka då en värmefläkt gavs till oss. Härlig varm luft strömmade ut och fyllde rummet och vi började äntligen tina. Nöjda slumrade vi in. Tyvärr är jag en aningens lättväckt och ljudet från fläckten höll mig ständigt vaken, ju mer jag försökte att inte fokusera på den ju mer öronbedövande blev den. Tillslut gav jag upp och stängde av den. Jag hoppas mina vänner inte blev allt för förfrusna.

Söndagmorgon. Frukostbuffé, checka ut och sen sightsa lite i stan. Hinner se slottet och gå på julmarknad. Sen var det bara att bege sig ut till flygplatsen igen för att ta sig hemmåt. Halv sex är vi på plats för att hoppa på planet kl 19:00. Väl incheckade ser vi till vår stora besvikelse att planet är försenat till 22:00, vilket innebär lite mer än fyra timmars väntan på flygplatsen. Efter att ha slagit oss ner vid ett bord får vi reda på att folk har suttit på flygplatsen sen åtta på morgonen eftersom deras plan till Skavsta ställts in. Vi inser att vi kanske inte har så mycket att klaga på trots allt.

Informationen till oss resenärer är oftanligt dålig och vi lyssnar med stora elefantöron till andra medresenärer som ringer till folk dom känner för att höra vad som pågår. Efter lite luskande får vi veta att det inte gått några plan från Skavsta på hela dagen eftersom isbilarna som ska frosta av planen varit trasiga (eller nått åt det hållet). Detta innebär att det inte kan komma några plan till Oslo och hämta oss. Vi sitter därmed strandade på flygplatsen i väntan på att något ska hända, till höger och vänster spekuleras det om när planet ska komma. Kanske måste vi sova på flygplatsen eller så måste vi ta oss hem på annat sätt.

Frustrationen och håglösheten växer när det inte kommer någon och informerar. När kl. slår 22:00 talas det ut i högtalarna att planet preliminärt kommer att flyga 23:40 från Oslo....men vi vågar inte hoppas. Under tiden blir vi allt tröttar och allt flamsigare. Vi börjar prata med de andra resenärerna, alla verkar förenas under detta gemensamma problem. Tillslut spelar vi kort med okända människor och pratar som om vi känt varandra länge. Precis som vi gör oss redo för att sova över på flygplatsen anländer så äntligen ett plan.

Kl. 00:40, lite mer än sju timmar senare, är vi så äntligen i luften. Nu är vi övertrötta, eller i alla fall jag, medan de flesta andra sover tramsar jag och Anna runt och irriterar säkerligen en och annan resenär. Av flygpersonalen får vi inte ens en ursäkt för den stora förseningen, vilket jag finner lite snopet. På Skavsta väntar tack och lov flygbussar redo att ta oss hem till Stockholm. Vid halv fyra är vi vid centralen och möts upp av min tappra mamma som släpat sig upp ur sängen för vår skull. Klockan hinner bli fem innan jag ligger nerkrupen i en varm skön säng och jag somnar ögonblickligen in i en djup sömn...

På två dagar hann vi med andra ord uppleva en hel del och det var ofantligt roligt, ett litet äventyr som livade upp vardagen. Hade kanske klarat mig utan förseningarna på flygplatsen, men nu har jag i alla fall något att berätta. Måste tillägga som ett litet avslut hur otroligt trevliga norrmän är, alla var glada och tillmötesgående och jag förstod nästan allt de sa. Åker gärna tillbaka dit igen, den enda nackdelen är att det är så ofantligt dyrt.

Bilder har jag inte många eftersom batterierna på min kamera så klart tog slut, men Malin tog desto mer. Tack Anna och Malin för denna supertrevliga resa, det får vi göra om någon gång! Kramar till er och alla ni andra....


För att läsa mer om kaoset på Skavsta se:

SVD - Snörekord i Sverige

SVD - Kaos på Skavsta flygplats

Är nu tillbaka i hemmets vrå efter en mycket händelserik, intensiv och framförallt rolig helg. Är mycket mycket trött, yetlaggad till max. Kommer berätta om alla äventyr inom kort, när hjärnan återgått till normalt tillstånd. Nu ska jag snart iväg och införskaffa de sista julklapparna...ville bara säga Hej och vinka till er alla!

Idag blir inte mycket tid över till bloggandet är jag rädd. Ska först iväg och träffa handledaren för diskussion av c-uppsatsen och sen blir det till att packa och fixa allt inför resan. Kanske får lite tid ikväll till att skriva något matnyttigt på bloggen....vi får väl se...

Ha det gött så här på fredagskvisten!

Denna mans ursprungliga namn var Dino Crocetti och han föddes en varm sommardag i juni 1917 i Ohio USA. Som sina föregångare Frank och Bing blev han en mäkta populär skådespelare och sångare under sin livstid. Redan vid 17 års ålder lämnade han studier och skolan bakom sig, men begav sig för den saken skull inte direkt in på musikspåret. Han snurrade runt ett tag med ett antal olika jobb, bl.a. som prisboxare. Snart kunde han dock inte hålla sig borta från den musikaliska scenen utan ändrade sitt namn till Dean Martin och påbörjade sin karriär genom att sjunga på olika nattklubbar i New York, detta dock utan någon vidare framgång.

Året 1946 var hans lyckoår då han slog sig ihop med ingen mindre än Jerry Lewis och de gjorde många komikerframträdande, filmer och tv-serier tillsammans under årens lopp. Detta var början på en lång och framgångsrik karriär för Dean.

Sammantaget medverkade han i 58 filmer och släppte ett flertal album. 1995 avled han i Beverly Hills 78 år gammal. Minnet av honom kommer alltid finnas bevarat i de två stjärnor han fått på Hollywood Walk of Fame.

Dean Martin i urval:


Låten som fastnar i din hjärna, jag lovar....





Upp och rör på benen...





Herrarna ger en fin bakgrundssång, tycker ni inte?




Inte alltid så lätt att hålla tungan rätt i mun....




Charmören Dean....eller?




Lite italiano.....




Avslutar med en riktigt fin gammal klassisk kärleksballad...





Blir man inte lite lite lycklig av sådan här gammal musik....reminds me of the good old days...även om jag aldrig upplevt dem =0)

Börjar arbeta upp en riktigt ohälsosam stressighet just nu känner jag. Har precis skickat iväg min ofärdiga c-uppsats text till handledarens granskande blick. Eftersom vi inte har några seminarium eller träffar med några andra studiekamrater som skriver uppsats har jag ingen aning om vart jag ligger...men det känns som om jag ligger efter, fast jag hoppas innerligt att jag inte gör det. Det lär ju visa sig imorgon i så fall.

Har nu max fyra veckor kvar av skrivande, blir inget jullov här inte om allt ska hinnas med. Är svårt att veta vad man skriver om tillslut när man stirrat på det alldeles för länge...känner mig alldeles insnöad (ha,ha). Varför har man en så stor press på sig att prestera bra för? Det är jobbigt som tusan och gör mig nästan handlingsförlamad när stressen kryper på...

Nåja, nu ska jag pulsa ut i den underbart härliga snön, i jullovsveckan kanske det blir till att snöra på sig skidorna...det var ju faktsikt ett tag sen sist. Naturen är den bästa avkopplingen!



http://www.flickr.com/photos/from_linda_yvonne/ / CC BY-NC 2.0

Fick en bloggkommentar igår som gnager mitt sinne och inte ger mig någon ro. Snälla, ge dig till känna du som skrev detta, annars kommer jag bli alldeles från vettet tokig....jag har en gissning men är långt ifrån säker på att den är rätt he he...Kul att du hittat hit i alla fall vem du nu än är!



"Det får du allt lista ut... hehe  ([email protected]) om Läggdags...:

aha.. jag hittade dig minsan... Fick ett lite infall och tänkte.. hum, hade inte Madde nån blogg... Så nu har jag läst och lagt till dig som favorit så att jag kan fortsätta spana... (ps, är grymt uttråkad därav detta skumma medelande..) ha ha..."

Alla kommersiella radiostationer i Sverige har gått samman i en gemensam protest mot att de får betala en extra avgift som inget annat medie behöver göra. Detta tycker de är extremt orättvist och har därför satt igång en aktion för att upphäva detta beslut, de vill visa hur viktig den kommersiella radion faktiskt är.

Som led i denna aktion har de tystat alla radiostationer under en gemensam timma, spelat in en låt med alla programledare och ikväll inleds fas tre. En stor konserte kommer hållas i Kungsträdgården kl. 17:00-18:30, alla som anländer dit kommer att bjudas på gratis musikunderhållning från många kända artister. Däribland  Darin, Martin Stenmarck, Idol-Erik, EMD och Dead by April...

Så ni som vill ge ert stöd åk in, lyssna och dansa med i vinterkylan. Själv tycker jag det skulle vara kul att se Martin Stenmarck live...men inser tråkigt nog att jag inte kommer hinna åka in då jag måste skriva som en tok på min c-uppsats eftersom jag imorgon ska träffa handledaren och diskutera mina framsteg...eller motgångar...vem vet. Sen bär det av till Oslo i helgen, så här är det fullt upp =0)

Men åk in i ikväll och sjung med och vifta med händerna i luften för mig med...jag finns i alla fall där i tankarna!


Lite uppvärmning inför kvällen:

Skulle egentligen ha fortsatt med mitt tema svunna tiders musiker del 3 nu. Men jag är alldeles alldeles för trött och huvudet värker en anings så jag satsar på att gå å lägga mig och sova i hyfsat god tid i natt, så är jag förhoppningsvis piggare imorgon. Då fortsätter min lilla översikt av gamla goa gubbar...

Sov så gott allihopa!
Kram kram

Blev helt plötsligt lite fundersam över hur té stavas...ska det vara med eller utan apostrof, kanske ett H där emellan också hmm...ja,ja. Vi släpper min okunskap och går vidare med vad jag egentligen tänkt skriva om. Nämligen alla de fina visdomsord som finns nerskrivna på flärpen på tepåsen till YogiTea (ett mycket gott te för övrigt i alla möjliga smaker, jag gillar kakaoteet). Varje gång jag gör i ordning en varm kopp té (vilket är rätt ofta nu under vinterhalvåret) får jag en liten trevlig överraskning. Det är fantastiskt hur mycket man kan säga med bara några få ord. Ville inte bara slänga iväg alla dessa fina ord så beslöt mig för att spara dom i en liten låda. Tar nu fram dem ur min gömma för att dela med mig till er...

Vem kan då denna herre vara iförd hatt och kostym, klinkandes på ett piano? Jag tror att ni redan vet, men jag säger det ändå. Han hette Frank Sinatra och föddes en kylig vinterdag den 12 december 1915 i New Jersey. Han växte upp som ensambarn under enkla förhållanden i ett amerikanskt arbetarkvarter.

Det musikaliska intresset kom tidigt och efter att ha hört Bing Crosby på radion bestämde han sig för att det var sångare han skulle bli. Frank slog igenom ordentligt med en solokarriär i början på 40-talet, men den stannade upp något i slutet på decenniet då han begav sig in i filmens värld. Vid 50-60-talet var han sedan en omåttligt populär underhållare i Las Vegas och bildade tillsammans med Dean Martin, Sammy Davis Jr, Peter Lawford och Joey Bishop musikgruppen Rat Pack.  

Frank släppte under sin livstid ett 50-tal album med hittar som Fly me to the moon, New York New York m.m. Idag placeras han av många kritiker in som en av de viktigaste populärmusikaliska influenserna under 1900-talet...och de mina damer och herrar är ingen dålig titel!


Lite smått och gott från Frank Sinatras musikskafferi:


























Det var allt för idag. Ses imorgon!

Sitter snart och dåsar till framför datorn, ögonen har svårt att fixera. Har kommit fram till att det är väldigt tröttsamt att sitta och stirra på en dataskärm hela dagarna samtidigt som man ska försöka skriva nått vettigt. Tror mina ögon börjar ta stryk av detta och min rygg med för den delen. Värker lite här och där. Behöver energi så jag piggnar till lite, är helt lönlöst att jobba med en c-uppsats när man knappt klarar av att hålla sig vaken. Men jag kämpar väl på lite till...snart ska jag pulsa ut i snön har jag tänkt. Härliga vinterlandskap som kommer med ljus i mörkret! Det borde väl liva upp mig om något...

Året var 1903, våren var på väg att övergå till sommar i den Amerikanska staten Washington och ett skrikande barn föds till världen. Han växer upp i en stor familj med sex syskon och beger sig till en början in på juridikens spår...men ödet vill annorlunda och snart har intresset för musiken tagit överhand. Karriären klättrar uppåt och snart har över 300 miljoner skivor sålts och han har medverkat i oändligt många filmer där han till och med lyckats knipa åt sig en Oscar för bästa skådespelare i filmen Going My Way (1944). År 1977 avlider han på en golfbana i Spanien. Hans namn var Bing Crosby och han blev en trendsättare och inspirationskälla för nästkommande generationers musiker....


Denna låt är ursprungligen en Beatles låt som Crosby gjorde en cover på...





Några klipp ur filmen Going my way som Crosby fick en Oscar för...








Härlig låt från 1932...





Ol' man river framförd av en liten äldre Crosby....






Avslutningsvis en liten godnattsång...sov så gott!

...jag kan helt enkelt inte låta bli. Läser överallt om Idol vinnaren Erik (hejja att han vann förresten) och hans flickvän och hur alla skriver och klagar på henne över att hon stannade kvar på scenen så länge. Det har till och med formats någon slags hatklubb på facebook emot denna stackars tjej och då får jag nog. Vart har medkänslan, empatin och förståelsen tagit vägen? Är det okej att skriva all möjlig skit bara för att det är på internet och man inte känner personen ifråga? Nej, jag tycker inte det, det är fegt, elakt och fruktansvärt smaklöst rent ut sagt. Nog måste det finnas viktigare saker att argumentera om i världen, tycker ni inte?

Alla ni som skriver, tänk om det vore ni som vore på andra änden, det skulle inte vara så värst roligt. Ord sårar oavsett vem som skriver, tänk på att människor har känslor! Om ni träffade henne någon gång tror jag aldrig att ni skulle våga häva ur er alla hemskheter ni skriver här på nätet för då skulle ni inse hur otroligt elakt, patetiskt och hemskt det låter. Men tänk på att skrivna ord sårar minst lika mycket som de talade!!

Var glad över att han vann istället, att han delade vinsten med sin flickvän är enligt min mening sött...låt dom vara kära! Musik handlar om att sjunga, förmedla känslor och göra bra framträdanden inte om man är singel eller inte! Och tänk på att ni inte bara sårar flickvännen, ni sårar också Erik med era kommentarer och det om något borde ju få er att hålla trut!

Har gått tillbaka några decenier i musikhistorien och lyssnat på det riktigt gamla goda klassikerna medan jag stökade med julbaket i köket idag. De sköna snubbarna vid namn Frank Sinatra och Bing Crosby fick strömma ur högtalarna och det är inte annat än att man blir lite lycklig och drar på smilbanden när de kör sina välbekanta låtar. Självklart blev det dagen till ära julmusik, men fick sen mersmak för det hela och började lyssna på lite av deras andra låtar. Fick så lite inspiration till bloggen att gör ett tema över svunna tiders musiker. Kan det vara så att det var bättre förr?

Några som kommer ingå i min lilla samling är:


Bing Crosby 1904-1977




Frank Sinatra 1915-1998




Dean Martin 1917-1995




Johnny Cash 1932-2003




Elvis Presley 1935-1977





Förslag på övriga som borde ingå tas gärna emot....

En musiker kommer att presenteras per dag med start i morgon.

Här är en liten försmak på den gamla goda tiden, visst blir man lite glad?

Tittade på den senast utkomna filmen i Terminatorserien igår som döpts till det inte alltför kreativa namnet Terminator Salvation. Jag är egentligen inget stort fan av sådana här filmer som har huvudfokus på action och glömmer handlingen i bagageluckan. Men de tidigare filmerna har ändå haft något visst med sig, som gjort dem spännande och skänkt en stunds underhållning. Arnold Schwarzenegger har väl haft sin charm trots sin brist på skådespel, men ska man spela robot så krävs det tack och lov inte mycket sådant.

I denna uppföljare medverkar istället bl.a. Christian Bale och Sam Worthington, både bra skådespelare, men det hjälper inte. Det är action i överflöd med alltför mycket fokus kring häftiga explotioner och konfrontationer mellan adrenalinpumpande alfahannar och robotar, i och för sig inte så stor skillnad från föregångarna men här har handlingen inte ens tagits med i bilen utan tycks ha glömts kvar på motorvägen och då blir det inte mycket kvar att hänga i julgranen.

Det tar även ett tag för mig att greppa hur allt hänger ihop och vem som är vem. Det är alltid smått förvirrande när framtid, nutid och dåtid blandas samman genom människors tidshopp. I denna film har det lett till att John Connor [som vi följt i tidigare filmer] är yngre än sin far, Kyle Reese, eftersom fadern inte har rest tillbaka i tiden än och träffat Johns mamma. Den här filmen utspelar sig med andra ord efter att de andra filmerna utspelar sig, men innan Schwarzenegger och andra robotor åkt tillbaka i tiden. Får ni det att gå ihop, det får knappt jag. Hela filmen går ut på att besegra robotornas övertagande av planeten jorden [läs USA]. Hur det går? Ja, det får ni väl se...

Jaha, så var snön borta. Var en lite väl snabb visit den gjorde tycker jag. Men jag känner på mig att den kommer komma tillbaka inom en mycket snar framtid. Redan imorgon blir det minusgrader igen om jag ska tro på smhi:s väderprognos och till och med lite snöfall utlovas på morgonkvisten. Sen tycks kylan hålla i sig resten av veckan. Jag hoppas innerligt att detta stämmer. I år vill jag ha en vit jul...

Håll utskik efter tärnor, stjärngossar och självaste Lucia...kanske dyker de upp vid din dörr idag. Själv ska jag fira med att äta lussebullar och dricka glögg tillsammans med familjen. Trevlig Lucia!

FEMDYGNSPROGNOS FÖR STOCKHOLM

Söndag 13 december			Detaljerad prognos
13.00		0°		N 3 (5) m/s
19.00		1°		N 4 (6) m/s
Måndag 14 december			Detaljerad prognos
01.00		0°		N 3 (5) m/s
07.00		-1°		O 4 (6) m/s
13.00		-2°		O 2 (3) m/s
19.00		-2°		SO 3 (4) m/s
Tisdag 15 december			Detaljerad prognos
01.00		-2°		SO 3 (5) m/s
07.00		-2°		SO 4 (5) m/s
13.00		-2°		SO 5 (7) m/s
19.00		-3°		O 4 (7) m/s
Onsdag 16 december			Detaljerad prognos
01.00		-4°		O 3 (4) m/s
07.00		-5°		NO 4 (5) m/s
13.00		-5°		NO 4 (6) m/s
19.00		-6°		N 3 (5) m/s
Torsdag 17 december			Detaljerad prognos
01.00		-6°		N 4 (5) m/s
07.00		-7°		N 3 (5) m/s
13.00		-8°		V 4 (5) m/s
19.00		-9°		SV 6 (9) m/s

Finns inget härligare än hundar som leker i snön. Vintern är här nu!






Bilder tagna av:

Helt helt underbart. Finns inget så vackert som stora vita snöflingor som sakta dalar från himlen och lägger sig mjukt på marken, som ett mjukt täcke som isolerar världen, gör den ljus, tyst och lugn. När jag väntade på bussen hem ställde jag mig bara rakt upp och ner och lät flingorna falla i håret och på kappan, bara njöt. På hemvägen såg jag barnen leka i snön, de byggdes snölycktor och kramades snöbollar. Jag önskar bara att den fick ligga kvar ett tag, finns inget härligare än att höra knarret under fotsulorna när man går. 

http://www.flickr.com/photos/tofuttibreak/ / CC BY-NC-ND 2.0

Nu närmar sig julen med stormsteg och då kommer tomtenissen i mig fram. På med den röda luvan och sen iväg för att hitta de perfekta julklapparna att lägga under granen och i tomtens säck. Får även sällskap av en annan tomtenisse som också är ute på julklappsjakt. Förhoppningvis har vi turen på våran sida.

Sen fortsätter pysslandet inför julen med paketinslagning och julbak...lussebullar, knäck, pepparkakor och allt annat kommer sprider sin härliga doft i hemmet, i bakgrunden ljuder gammal klassisk julmusik och på bordet står tända ljus. Mysigare kan det inte bli.

Men allt hinner nog inte tomtenissen med idag... det är ju trots allt en och en halv vecka kvar tills tomten kommer för att stämma av.

Dagarna går på som vanligt, fylls av rutin, slentrian, vardag. Så plötsligt händer det som får hela världen att stanna upp, det som inte händer dig, bara andra. Du hamnar i en bubbla, allt känns overkligt, allt rasar samman. Du påminns brutalt om din egen mänsklighet. På en sekund har livet förvandlats till en mardröm. Så snabbt ett människoliv kan förändras och aldrig någonsin bli detsamma igen.

Men det fantastiska med människan är hur mycket hon faktiskt orkar med, hur svåra kriser kan ridas ut, sjukdomar övervinnas och en starkare människa komma ut på andra sidan. Det finns inga ord som tröstar, bara stöd, kärlek och värme att ge. Men med en stark vilja att leva tror jag det är möjligt att övervinna det mesta. Livet kommer måhända aldrig bli som förut, men efter att den första orkanen av känsloförvirring, ilska, sorg, kaos lagt sig tittar måhända solens strålar fram och ett nytt om än annorlunda liv kan börja. Människan har en enorm viljekraft att övervinna de allra största motgångarna, det gäller bara att ta ett steg i taget....  

Mina tankar och mitt hjärta går ut till alla människor, familjer, nära och kära därute som enträget kämpar vidare och bevisar gång på gång människans otroliga förmåga att hitta tillbaka till livet, finna lyckan och leva vidare trots de allra svåraste motgångar! Ni är de sanna hjältarna....

http://www.flickr.com/photos/taivasalla/ / CC BY-NC-SA 2.0

Idag var det riktigt riktigt svårt att ta sig upp på morgonen. Visst jag är ingen morgonmänniska direkt i vanliga fall heller, det kan jag villigt erkänna. Men nu förtiden när jag sitter hemma och skriver c-uppsats har dygnet kommit helt på ända. Försöker verkligen gå och lägga mig i tid men vips så har klockan blivit ett på natten och då är det försent att göra nått åt. Om jag inte ska iväg på en lektion på morgonen så vet jag att det inte är något som tvingar mig att gå upp tidigt på morgonen och då blir det helt enkelt inte lika svårt att trotsa sovvanorna och vara uppe längre.

Har trots detta alltid en ljus förhoppning om att vakna pigg och utvilad tidigt på morgonen med solen skinande in genom fönstret och fåglarnas kvitter i mina öron. Ställer radioklockan på 8:45 för att hjälpa min optimism på traven, en kvart senare stängs den av och tanken är att jag då med glatt humör och spring i benen ska skutta upp ur sängen, lycklig och utvilad. Men utanför är det mörkt grått och trist, fåglarna har flytt sin kos och tagit sången med sig för vintern och under täcket är det varmt och skönt. Jag sluter ögonen bara för en sekund, en liten stund till kan aldrig skada...slår upp ögonen igen och visaren pekar på halv elva. Inte igen tänker jag och segar mig upp ur sängen.

Men ikväll blir det annorlunda, då ska jag minsann vara i säng innan tolv och uppe med tuppen! Optimistiskt nickar jag för mig själv och går sedan glad i hågen om än en smula trött ner för att möta den nya dagen....

Båda har de medverkat i den fantastiska musikalen Chess. Ekborg som amerikansk schackspelare och Körberg som rysk. De har utmanat varandra vid schackbordet men aldrig i sång. Hur blir det om de båda får en chans att mötas i en tvättäkta sångduell, vem vinner kampen och tar hem segern? Anthem är en av de pampigaste låtarna i Chess och sjungs ursprungligen av Tommy Körberg men nu får även Ekborg en chans att visa vad han går för...










När jag ändå är inne på Chess spåret måste jag ta med denna fina låt av Anders Ekborg....vore ju synd och skam annars.

Håller på att bli tokig. Det jag avskyr att läsa mest av allt är komplicerade vetenskapliga texter som bara svamlar massa nonsens så man inte förstår någonting. Hjärnan orkar inte med, den stänger av.

Har försökt snabbläsa en text skriven av Pierre Bourdieu, det är fullkomligt lönlöst. Jag kan inte för mitt liv förstå hur han kan ha blivit så stor inom den vetenskapliga världen, det är han som bl.a. myntat begrepp som habitus, kulturellt och ekonomiskt kapital m.m. om det låter bekant. Tanken är att jag ska använda mig av habitus begreppet i min uppsats men då är det ju bra om jag förstår vad han pratar om. Finns det någon som förstår sig på denna mening t.ex.:

"Habitus är inte bara en strukturerande struktur som organiserar praktikerna och hur de uppfattas, utan också strukturerad struktur: den princip för indelning i logiska klasser som organiserar sättet att uppfatta den sociala världen är själv en produkt, ett resultat av att samhällets uppdelning i sociala klasser existerar i förkroppsligad form."

Och fatta att detta bara är en mening! Nä, skärpning Bourdieu!

Suck och pust och stön...skulle låna om mina böcker som jag använder till min c-uppsats idag. Visar sig att någon annan ställt sig på kö på två av dem vilket innebär att jag inte längre kan ha dem kvar utan ögonaböj måste åka in och lämna tillbaka dem. Har inte ens hunnit läsa dem än, får göra en snabbgenombläddring och kopiera det viktigaste. Några av böckerna har jag lånat på veckolån och det värsta av allt skulle vara att behöva lämna tillbaka någon av dessa som jag läst och satt triljoners lappar i, det går bara inte. Så jag håller alla tummar, fingrar och ben på att det inte ska ske.

Detta är det stora dilemmat med att låna böcker gott folk, det är gratis men fruktansvärt förfärligt om man måste lämna tillbaka dom innan man använt dem klart. Att köpa alla böcker är inte ett alternativ, skulle bli super dyrt. Det är väl bara att bita ihop och hoppas på det bästa. Får mig en skön lång tur till Universitetet, min dyrbara tid rinner ifrån mig...suck.  

http://www.flickr.com/photos/pentadact/ / CC BY-SA 2.0

En riktigt riktigt bra romantisk komedi görs så sällan nu för tiden. Det har blivit en snabbproducerad genre med platta manus och trista skådespelare, förutsägbart, sockersött och inlindat i något romantiskt skimmer. Det är fy och skam att dessa filmer har fått gå upp på bioduken och dragit ner statusen på den romantiska komedin. För vad som glöms bort är att en romantisk komedi som är bra gjord, med ett gediget manus och duktiga skådespelare kan bli en alldeles fantastisk skapelse. Min brors flickvän är en av dessa filmer. Den utstrålar värme och humor och det är aldrig långt till skrattet. Den försöker inte linda in sig i klichéaktiga manéer och slentrianmässigt pladder utan känns förankrad i en verklighet som visar upp både människors bak och framsidor.

Filmen utspelar sig under några dagar då den medelålders familjefadern och änklingen Dan ska hem och hälsa på hela tjocka släkten. Med sig tar han sina tre döttrar som gör livet allt annat än lätt för honom och kommunikationen dem emellan är allt annat än bra. Dan har inte haft en annan kvinna sedan barnens mamma avlidit och har trots familjens gnat ingen aspiration på att skaffa sig en. Men så plötsligt träffar han drömkvinnan i bokhandeln i byn och äntligen verkar det ljusna för honom...tills det visar sig att drömkvinnan redan är tillsammans med hans bror!

Det blir många obekväma situationer, avundsjukan spirar och allt blir mer och mer komplicerat. Steve Carell som spelar Dan är fantastiskt rolig som tafatt familjefar, han kan säga allt med ett ansiktsuttryck. Många gånger finner jag mig själv ligga dubbelvikt av skratt till alla hans fumliga upptåg och det är inte annat än att jag kan tycka lite synd om honom.

Så känner du för något lättsamt att skratta till kan jag rekomendera denna lilla film....

Ja gott folk, nu har jag suttit och skrivit hela dagen och jag kan lova att det snurrar på hjärnkontoret. Hur jag ska få ihop allt är för mig en gåta just nu, dagarna bara rinner iväg och inlämningsdatumet närmar sig med stormsteg. Saknar någon att diskutera med, att få input ifrån, blir väldigt ensamt att sitta här hemma och skriva för sig själv. Tillslut vet man ju knappt vad man skriver längre, man har läst allt triljoners miljoners gånger och det känns bara som en enda röra. Men det hör väl till skrivprocessen antar jag, så småningom hittar man ut på andra sidan igen, kliar sig i huvudet och funderar på hur sjutton man klarade av det. Det är i alla fall vad jag hoppas på...jag kanske istället kommer undra hur sjutton jag misslyckades, vem vet ha ha.

Nåja nu får det nog vara färdigplirat för idag, dags att få lite syre till hjärnkontoret och ta en uppfriskande promenad, finns inget bättre än kylig luft som tränger ner i lungorna och en stjärnklar himmel (kl. fyra en eftermiddag men ändå). Når jag kommer tillbaks kanske jag orkar ta ett ryck till och läsa lite i tidigare forskning böckerna. Vissa är faktiskt riktigt intressanta måste jag säga, men tiden räcker ju inte till för att läsa dem från pärm till pärm utan ihärdigt flikar jag lappar på var och varannan sida för att försöka hitta tillbaka till de bra sidorna...men sen har jag i alla fall ändå glömt vad det var som var så viktigt just där. Dilemmat med lånade böcker...önskar jag kunde köpa alla för då kan jag skriva och kladda hur mycket jag vill.

Okej, promenad var det!

Om det ändå kunde se ut såhär när jag gick ut, vad tror ni kan det hända?

Älskar det enkla, ett ensligt piano och en vacker röst...då är det som allra bäst. Det kryper nära, kommer tätt inpå och känns äkta.

Detta är en film som definitivt är lämpad för biografens storhet, med sina massiva specialeffekter och enorma katastrofscener skulle den inte riktigt komma till sin rätt någon annanstans. Att se ett enormt lavamoln torna upp sig över den breda bioduken eller hela städer kolapsa under bråkdelen av några sekunder får mig nästan att tappa andan. Det är storslaget, det är häftigt och extremt spännande.  

Filmen är uppbyggd efter katastroffilmens typiska framgångrecept. Så du blir inte besviken, men inte heller överraskad. Du har den oväntade hjälten, i detta fall en frånskild pappa, Jackson Curits, som har två barn. Av en slump uppdagar han den förfärliga katastrofen som håller på att ske, jorden håller på att överhettas och kommer att gå under inom loppet av några dagar. (Vetenskapsmännen förklarar processen med några märkliga termer som jag som vanlig människa inte riktigt förstår, men jag köper det ändå.) Pappan gör allt för att rädda sin familj, däribland hans exfru och hennes nya man. Det blir en strapatsfylld resa med världskatastroferna ständigt flåsandes i nacken. Helt otroligt hur mycket en människa egentligen klarar av, i alla fall i filmens värld.

Filmen går i samma anda som The day after tomorrow och Independence Day, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att regissören Roland Emmerich arbetat med dem båda. 2012 är på alla sätt och vis en typisk amerikansk katastroffilm och det är inte en film som står pall för en djupgående analys. Allt kretsar som vanligt från USA vinkeln och vad som händer i resten av världen flimmrar förbi i bakgrunden. De hjärtslitande farvälen av nära och kära är många och jag måste erkänna att tårarna väller upp även i mina ögon. Här finns också det typiska patriottalet om mänskligheten och de tillhörande applåderna och skratten som känns så typiska för just USA. Det är märkligt att hur många som än dött är de överlevande alltid lyckliga med ett leende på läpparna. Undrar hur man skulle reagera i verkligheten, kanske är människan tvungen att förtränga för att överleva?

Avslutningsvis kan jag säga att jag verkligen rekomenderar denna film för alla filmälskare där ute, den har nått för alla. Jag satt med uppspärrad blick, hjärtklappning, gapande mun och händer i ansiktet under stora delar av filmen...spännande och intensiv var den verkligen. Så skynda er att se, år 2012 kan det vara försent....

Går egentligen inte att välja ut några av hans bästa låtar, finns för många...men här är i alla fall några fantastiska stycken. Lyssna och njut!

Ikväll kom julen till Örebro på riktigt. Det var nämligen dags för den årliga julkonserten O Helga Natt som gick av stapeln prick kl. 17:00. Denna gång kommer hela konserten även att sändas på tv4 på självaste julafton, och det är något ni verkligen inte vill missa.

Jag fick syn på affischerna på lördagskvällen, de gick knappast att missa då de satt uppklistrade över hela Örebro, namnet som fick mig att hajja till var Brolle. Har alltid gillat hans låtar och rösten känns härligt behaglig att lyssna till. Så att han skulle befinna sig i Örebro var ju en glad överraskning. Andra medverkande var Ernst Kirchsteiger (konfrencier) och artisterna Charlotte Perrelli, Oskar Bly och Louise Rönnberg. Tyvärr insåg jag att konserten inte skulle börja förren jag lämnat staden, vilken dundermiss.

Söndagen kom och vi begav oss i alla fall in till staden dels för julmarknaden och sedan för att promenera lite innan jag skulle hoppa på bussen. Plötsligt når oss bekanta toner, misstänkt likt julmusik. Nyfikna går vi bort till torget där scenen för kvällens konsert byggts upp och vad får vi se om inte en Brolle sjungande Blue Christmas för full hals. Det visar sig att de kör ett genrep från början till slut och trots kylan känner jag mig glad att jag ändå fått en chans att njuta av Brolles fantastiska stämma. Det är inte mycket folk på plats nu så vi står praktiskt taget ända framme vid scenen, kan inte bli bättre. De andra medverkande gör också ett bra jobb, det märks att det är genrep och de ger inte riktigt allt. Oskar Bly kommer in först på slutet och sjunger en vacker O Helga Natt, vilken röst. Men klart bäst är ju såklart Brolle, vilken utstrålning. Julstämningen känns total, Hanna och jag står och sjunger och dansar med till de välbekanta julsångerna, mörkret sänker sig över staden och det ända som saknas är snöflingor som faller från himlen...då hade allt varit perfekt.


Bild tagen av Hanna, duktig fotograf hon är va?

Vilken underbart skön helg jag haft, härligt att komma bort från storstan och landa i en något mindre stad där julidyllen väntade precis runt hörnet. Vi tog det relativt lugnt hela helgen och bara umgicks och pratade, gick på bio på lördagskvällen och såg katastroffilmen 2012, jag satt som på nålar kan jag säga. En liten längre filmrecension kommer inom kort.

Idag åkte vi in till gamla delen av Örebro stad som heter Wadköping där de hade julmarknad. Älskar den gamla atmosfären som hela Wadköping präglas av, där finns hus från både 1700-tal, 1800-tal och tidigt 1900-tal. Jag kan riktigt känna historiens vingslag där jag går på grusvägen förbi små trähus och träbodar, smedjor, bageri och en liten skolbyggnad med små slitna träbänkar. Jag får Astrid Lindgren känningar, typ Madicken och Vi barn i Bullerbyn. Överallt fanns små stånd uppslagna där det såldes kransar, smycken, tofflor, jultomtar, julgodis m.m. det fanns till och med en livs levande tomte som tog emot barnens önskningar. Hanna och jag hittade även ett antal granar dekorerade av självaste konststudenterna i Örebro, lite annorlunda och origenellt utmsyckade. Måste nog ändå säga att den klassiska julgransdekorationen faller mig bäst i smaken, blir inte riktig jul annars. Hittade dock en godisgran som kom på en stark andra plats, men fy så farligt att ha en sådan i hemmet...skulle inte bli mycket av dekorationen kvar efter att Madde varit framme. Jag kunde knappt hålla tassarna bort äns nu...



Fottot är taget av Hanna (http://www.hannza.com/)

Som avslutning köpte vi oss varsin saffransbulle från bageriet, mums.

Vem blev det då? Jo ingen mindre än Peter Jöback. Kanske dags för en revanch sen sist han ställde upp då han kom näst sist, men så var han bara en ynglig på 18 år. Nu är han 38 och något säger mig att det kommer bli bättre denna gång. Håller tummen för att det blir en bra låt i år...rösten har han ju redan.

Ska ut på en liten tur i landet jag kallar Sverige. Till Örebro närmare bestämt för att hälsa på kompisen Hanna. Hon jag fjällvandrade med i sommras uppe i Sälen. Nu har vi nog planer på att ta det lite lugnare tror jag, lite promenad i Örebro kanske orkas med i alla fall. Se om det kommit någon snö där än. Ska bli skönt att komma bort lite och få koppla bort alla tankar på plugg och studier och allt vad de heter. När jag kommer tillbaka är det sedan dags att ta i med hårdhandskarna och fånga in självdiciplinen för då måste det bli plugga av...annars ligger jag risigt till.

Jag och Hanna på en dimmig fjälltopp i sommras:

Här kommer lite olika låtar från a1 tiden, från den allra första början till slutet....iaktta hur klädsmaken utvecklas he he. Och ja, jag vet att det är en aningens smöriga låtar (blir lite klädsamt röd i ansiktet), men annars vore det ju inte pojkband eller hur?

Låt från första albumet, grön/oranga kläder och fina handrörelser =0)




Andra albumet, försök till att vara lite coolare....måste skrattar lite nu när man fått lite distans




Vem känner inte igen denna klassiker?




En till fin cover låt av a1





Härlig upptempolåt...känner du inte hur det rycker i benen? Upp å dansa vet ja!





Sista albumet, lite mer instrument, mindre dans....





Sista låten som släpptes som singel innan gruppen la av =0( Visst har de mognat lite?



Ett liveframträdande från sista plattan utan bandmedlemmen Paul. Ett av deras sista framträdanden...är det bara jag eller når inte leendena hos killarna riktigt till ögonen? Ledsen över den dåliga kvalitéen. Den här låten tycker jag fortfarande är riktigt riktigt bra.





Och nu...lite försmak på vad som komma skall. Här kommer en alldeles färsk låt från i år, vad tycks?





Så var det slut på a1 nostalig för nu....ska bli så kul att se dem på riktigt!

Alla måste vi gå igenom tonårsfasen då idolaffischer klistras upp på väggarna, cd skivor lyssnas sönder, varenda nyhet om idolerna är livsviktig och att gå på singering är som att vara i sjunde himmlen med ett brett leende på läpparna.

Under min tonårstid var pojkband det som gällde, Backstreet Boys, N'Sync, Westlife, Five för att nämna några av de riktigt stora. Men mina favoriter var ett pojkband vid namn a1. De blev aldrig särskilt stora i Sverige men troget höll jag och mina kompisar fast i dem och tyckte de var så charmiga med sina matchande outfits och gulliga personligheter... ja, ni vet säkert hur det var ha ha.

För sju år sedan hoppade en av bandmedlemmarna av och strax därefter meddelade resten av bandet att de skulle ta ett uppehåll. Vid det här laget hade jag blivit lite äldre, affischerna hamnade i en låda och skivorna hamnade i ett skåp. Men då och då för att få en nostalgisk kick har jag tagit fram dem, vridit upp volymen och glatt sjungit med...för låttexterna, de sitter fortfarande märkligt nog kvar.

Nu är dock väntan över, 10 år efter att bandet skapats meddelar a1 att de ska återförenas och hålla i en konsert för att fira detta. Det har till och med skrivits några fler låtar, så om det blir ett fortsatt samarbete återstår att se. Det är tråkigt nog bara tre av bandmedlammarna som återförenats (de var fyra från början), men tre är bättre än ingen. Konserten ska hållas i Oslo...och gissa vem som ska dit och titta? Jo, lilla jag så klart. Om lite mer än två veckor åker jag och två av mina vänner iväg på en nostalgiresa utan dess like. Tonårstiden ploppar upp i minnet, fram åker cd-skivorna och på med högtalarna...men affischerna de får stanna i byrålådan.