Kulturflickan

Lämnade in min omgjorda c-uppsats denna vecka. Hoppas nu och håller tummarna för att examinatorn inte påpekar något annat utan att jag får mitt betyg snart så jag kan ansöka om examen. Under tiden har jag fixat i ordning mitt Cv och läst jobbannonser tills ögonen gått i kors. Har hittat en del intressanta jobb...så får vi se vad det blir. Förhoppningsvis får jag nått i alla fall.

Ut i verkligheten är det som gäller nu, läskigt och spännande på en och samma gång. Allt är ju helt nytt och okänt och tänk att lilla jag ska få bli en del av den världen. Undrar egentligen vart jag kommer befinna mig om ett år. Allt känns väldigt uppe i luften och vad som helst kan hända. Detta kommer minst sagt bli ett omtumlande år...

Dagen jag länge fruktat är över, hade byggt upp det till en mardrömsdag i mitt sinne. Men jag måste säga att det gick över förväntan och som vanligt jagade jag upp mig alldeles i onödan. Igår var den stora dagen, klockan 9:00 skulle jag infinna mig i undervisningssalen för att få min c-uppsats bedömd och utvärderad. Vaknade flera gånger under natten, tänkte att nu måste jag nog gå upp, livrädd för att försova mig. Vaknade turligt nog ännu en gång när klockan ringde 6:30, kände hur fjärilarna flockades i magtrakten. Åt frukost och gjorde i ordning en liten lunchlåda med frukt, vatten och mat...alla nödvändigheter för att klara mig igenom dagen. Tiden tickade ifrån mig som vanligt så jag fick rusa med andan i halsen till bussen. Vid busshållplatsen upptäcker jag att jag glömt min fint packeterade lunch hemma på diskbänken. En perfekt början.

En kvart senare springar jag in i en knökfull tunnelbanevagn som p.g.a. tekniska problem sniglar sig fram de första stationerna...så klart, varför inte liksom. Station för station passerar utanför tunnelbanefönstrena och nervositeten når nya höjder, blir alldeles torr i munnen och illamåendet blir extremt påtagande...försöker i alla fall andas lugnt, tänker att det ska nog vara bra. Som lite extra krydda tas tåget ur trafik när det bara är en station kvar för mig att åka. Jag kliver av och tänker enbart positiva tankar...eller kanske inte. Hoppar på ett nytt tåg och tar mig sedan med ilfart till lektionssalen. Visar sig att både examinatorn och opponenterna är lite sena så jag andas ut för en stund.

När opponeringen sedan drar igång faller ett märkligt lugn över mig och alla mina sinnen skärps. Det hela flyter på mer som ett samtal och inga obehagligheter infinner sig. Efter en timme är det över och jag kan andas ut, jag hade överlevt och kände mig någorlunda tillfreds med min insats. Opponenterna var så trevliga att vi sällskapade resten av dagen, har verkligen saknat det sociala umgänget. Klockan 15:00 var dagen till ända och jag kunde trött men glad bege mig hemmåt och som fin avrundning på dagen togs även denna tunnelbana ur trafik.

Idag har jag ont överallt, rygg och nacke är spända som fiolsträngar, är nog gårdagen som gör sig påminnd i kroppen. Inom pluggvärlden återstår nu bara för mig att göra språkliga korrigeringar på uppsatsen, examinatorn hade funnit en hel del. Grammatik ska jag villigt erkänna är inte min starka sida och efter ett tag blir man lite hemmablind. Om jag gör dessa ändringar meddelade dock examinatorn att jag kommer få ett A på min uppsats, vilket är högsta betyg. Kan inte låta bli att känna mig lite glad över att allt hårt slit, stress och förtvivlan faktiskt lönade sig till slut. Snart kommer jag dock att ha förträngt allt det jobbiga med uppsatsskrivandet och bara minnas hur kul det var...kanske skulle man göra en till he he. Hjärnans förmåga att förtränga är enorm. Men nu ska jag i alla fall ta en paus från allt vad studier heter och göra nått helt annat...ska bara fixa det sista på uppsatsen som sagt he he...

På onsdag är det dags...min sista dag på universitetet, sen ska jag vara klar tydligen. På onsdag är det även opponeringsdag vilket gör mig dubbelt nervös, börjar känna det i magtrakten redan nu. Opponering innebär att två okända personer (hoppas på att snällhet är deras förnamn) ska läsa igenom min C-uppsats och säga vad de tycker om den och jag ska sedan göra detsamma med någon annans uppsats. Jobbigt jobbigt...är dålig på att försvara mig och får lätt blackout när jag blir nervig. Men det ska gå bra! Gäller bara att ta djupa andetag och hålla sig lugn. Någon därute som har supertips på avslappning, skulle verkligen behöva det nu he he....

Tar en lugn dag idag, mår bättre, sov gott i ett nystädat rum. Ska ta en promenad, läsa och slappa. Har bestämt mig för att ha mobilen avstängd hela dagen, undrar om jag lyckas hålla det. Vet inte när jag blev så beroende av mobilen, tänk att jag klarade mig helt utan den för några år sedan. Ska helt enkelt försöka stressa ner...det behövs ibland, lite lugn å ro.

Idag har varit en bergådalbana utan dess like. Skulle ha träffat en kompis och haft kul, istället blev det hemmet, täcket och tv:n. Var trött när jag vaknade, skakade det av mig, ringde vännen och gjorde upp planer. Klämde in läsning av uppsats och mathandling där emellan. Mitt under handlingen slog trötthet över till illamående, yrsel och lite smått panik...människorna flackade hit och dit, plockade mat i korgar och vagnar och jag blev allt mer svimmfärdig. Messade kompisen och ställde in fredagsplanerna, lyckades handla klart maten och ta mig hem. Bröt sedan ihop och grät, utan att egentligen veta varför. Jag är trött, så trött, hela kroppen är trött och allting kräver en kraftansträngning. Antingen håller jag på att bli sjuk eller, vilket är ett mer sannolikt senario, så håller allt på att rinna av mig...c-uppsatsen är klar, utbildningen snart till ända, oviss framtid väntar, det är mycket på en gång. Blir stressad, blir nervös, blir allt på en gång fast jag bara vill njuta och vara glad...

Jämför mig med andra, supermänniskor som tycks klara allt, hur gör ni? Hur orkar ni? Hur kan jag bli så trött bara av att skriva en c-uppsats när alla andra klarar både det och jobb och allt annat samtidigt. Var får ni energin ifrån? Kanske är kraven jag ställer på mig för höga, prestationsångest är som alltid närvarande och hur jag ska bli av med den det vete sjutton. Vill göra så mycket, men vågar inte, vad händer om jag misslyckas? Vad ska andra tycka? Så kan jag undra...varför bryr jag mig så mycket?

Som sagt mycket som snurrar i huvudet, antagligen för att jag behöver sova och samla energi. Snart blir jag förhoppningsvis mig själv igen...jag orkar bara inte vänta på att bli pigg...vill bli det nu, med en gång, så det så! 

Bloggen min får bli min terapi, ni anar inte hur skönt det är att skriva av sig =0)

Nu har min c-uppsats blivit ivägskickad till examinator och opponenter. Finns inget mer jag kan göra nu, inga finputsningar, inga ändringar. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa! Månader av slit är äntligen över...

Så okej, det blev ingen högflygande städning igår...var helt enkelt för trött. Tittade istället på en film och sov sedan bort nästan hela dagen. Har nog aldrig fått så mycket sömn he he. Vaknade till middagen och mådde ännu sämre än innan. Kände mig överkörd av en ångvält. Tiitade på ytterligare en film efter maten och sen blev det läggdags. Efter nattens sömn mår jag lite bättre men allt går i slow-motion, tröttheten är kvar...men ge mig en eller två dar så är jag säkert som ny igen!

Nu har jag snart nått mållinjen, nu är jag äntligen nästan framme och jag förstår inte hur jag lyckades komma hit. Känns som jag levt i en helt annan värld i flera månader, en avgränsad verklighet där datorn blivit mitt sällskap och uppsatsen ständigt pockat på min uppmärksamhet. En paus var aldrig riktigt en paus, jämt har uppsatsen följt mig i hasorna, legat på lur och gjort att jag aldrig riktigt kunnat koppla av. Om jag inte hade fått träffa på mina kära vänner och haft min familj hade jag nog blivit tokig i min sociala fattigdom framför datorn. Så tack till er som spridit ljus i min vardag och stått ut med att vänta fram mig tills jag fått en ledig stund. Hade jag kunnat hade jag umgåtts med er så mycket mer än tiden tillät, tro mig.

Igår skickade jag in min färdiga text till handledaren för en sista granskning, kände paniken sprida sig där ett tag när jag skulle trycka på skicka knappen och släppa ifrån mig månaders av arbete och slit. Kände att det fortfarande fanns så mycket kvar att fila på, separationsångest kan man också kalla det. På onsdag, i morgon, ska de sista fingret vara lagt på arbetet innan det skickas till examinator och opponent. Hoppas att handledaren inte hittar allt för mycket att anmärka på.

Allt rann bara av mig igår, jag förstår inte att det snart är över. Vemod, blandad med lättnad och glädje börjar spridas i min kropp...samtidigt som det okända som väntar känns skrämmande. Än är dock opponeringen av min uppsats kvar och jag hoppas verkligen med alla fingrar och tår att den blir godkänd. För då, om en och en halv vecka kommer mina 4,5 år i lärarutbildningen vara över och en oviss framtid kommer vänta där på mig...

Nu är jag bara så ofantligt trött, skulle kunna sova i en evighet känns det som, kroppen känns tung som bly. Tänkte dock ta tag i dagen och röja undan det förflutna för att ge plats åt det nya...böcker ska städas undan, papper rensas och slängas, rummet ska städas...allt som jag skjutit på framtiden ska nu bli av och det ska bli så skönt att äntligen få ordning och reda, som ett slutgiltigt bevis på att jag faktiskt snart är klar. Frågan är bara hur jag ska orka lyfta mig från stolen och börja...kanske ska man gå och lägga sig och sova i tusen år i stället?

Vill bara med detta något långa inlägg säga att Kulturflickan är tillbaka!
Kram på er alla människor därute och tack till er som fortsatt titta in på min blogg trots uteblivna inlägg...


En fin bild på min boktrave som ska städas undan:

Nu är jag så trött så trött på att skriva på denna förbannade c-uppsats. Den blir aldrig klar och bara rörigare och rörigare ju mer jag petar i den. 2 veckor sen ska den vara klar, undrar verkligen om det kommer gå. Inte hinner jag skriva nått här på bloggen heller...som gott nytt år alla glada människor där ute hoppas ni firade in 2010 med pompa och ståt till exempel. Sitter nu här och tycker lite synd om mig själv som måste plugga vareviga dag på jullovet...okej tog julafton ledig, men det var det ända. Varje gång jag sätter mig med uppsatsen känner jag ett sådant enormt motstånd nu för det blir liksom inte bra och jag önskar jag bara kunde skita i alltihop, gå ut i den vackra snön, umgås med mina vänner som jag tvingas avstå från för att sitta och stirra på en förbaskad dataskärm. Måste nog ta en paus nu annars stryper jag datahelvetet. Oj, blev visst inte så trevligt inlägg det här...ledsen för det. Hoppas ni får tillfälle att njuta lite av ledigheten i alla fall! Snart snart kommer jag åter bli människa i vanliga livet igen, å vad jag längtar!

Börjar arbeta upp en riktigt ohälsosam stressighet just nu känner jag. Har precis skickat iväg min ofärdiga c-uppsats text till handledarens granskande blick. Eftersom vi inte har några seminarium eller träffar med några andra studiekamrater som skriver uppsats har jag ingen aning om vart jag ligger...men det känns som om jag ligger efter, fast jag hoppas innerligt att jag inte gör det. Det lär ju visa sig imorgon i så fall.

Har nu max fyra veckor kvar av skrivande, blir inget jullov här inte om allt ska hinnas med. Är svårt att veta vad man skriver om tillslut när man stirrat på det alldeles för länge...känner mig alldeles insnöad (ha,ha). Varför har man en så stor press på sig att prestera bra för? Det är jobbigt som tusan och gör mig nästan handlingsförlamad när stressen kryper på...

Nåja, nu ska jag pulsa ut i den underbart härliga snön, i jullovsveckan kanske det blir till att snöra på sig skidorna...det var ju faktsikt ett tag sen sist. Naturen är den bästa avkopplingen!



http://www.flickr.com/photos/from_linda_yvonne/ / CC BY-NC 2.0

Sitter snart och dåsar till framför datorn, ögonen har svårt att fixera. Har kommit fram till att det är väldigt tröttsamt att sitta och stirra på en dataskärm hela dagarna samtidigt som man ska försöka skriva nått vettigt. Tror mina ögon börjar ta stryk av detta och min rygg med för den delen. Värker lite här och där. Behöver energi så jag piggnar till lite, är helt lönlöst att jobba med en c-uppsats när man knappt klarar av att hålla sig vaken. Men jag kämpar väl på lite till...snart ska jag pulsa ut i snön har jag tänkt. Härliga vinterlandskap som kommer med ljus i mörkret! Det borde väl liva upp mig om något...

http://www.flickr.com/photos/taivasalla/ / CC BY-NC-SA 2.0

Idag var det riktigt riktigt svårt att ta sig upp på morgonen. Visst jag är ingen morgonmänniska direkt i vanliga fall heller, det kan jag villigt erkänna. Men nu förtiden när jag sitter hemma och skriver c-uppsats har dygnet kommit helt på ända. Försöker verkligen gå och lägga mig i tid men vips så har klockan blivit ett på natten och då är det försent att göra nått åt. Om jag inte ska iväg på en lektion på morgonen så vet jag att det inte är något som tvingar mig att gå upp tidigt på morgonen och då blir det helt enkelt inte lika svårt att trotsa sovvanorna och vara uppe längre.

Har trots detta alltid en ljus förhoppning om att vakna pigg och utvilad tidigt på morgonen med solen skinande in genom fönstret och fåglarnas kvitter i mina öron. Ställer radioklockan på 8:45 för att hjälpa min optimism på traven, en kvart senare stängs den av och tanken är att jag då med glatt humör och spring i benen ska skutta upp ur sängen, lycklig och utvilad. Men utanför är det mörkt grått och trist, fåglarna har flytt sin kos och tagit sången med sig för vintern och under täcket är det varmt och skönt. Jag sluter ögonen bara för en sekund, en liten stund till kan aldrig skada...slår upp ögonen igen och visaren pekar på halv elva. Inte igen tänker jag och segar mig upp ur sängen.

Men ikväll blir det annorlunda, då ska jag minsann vara i säng innan tolv och uppe med tuppen! Optimistiskt nickar jag för mig själv och går sedan glad i hågen om än en smula trött ner för att möta den nya dagen....

Håller på att bli tokig. Det jag avskyr att läsa mest av allt är komplicerade vetenskapliga texter som bara svamlar massa nonsens så man inte förstår någonting. Hjärnan orkar inte med, den stänger av.

Har försökt snabbläsa en text skriven av Pierre Bourdieu, det är fullkomligt lönlöst. Jag kan inte för mitt liv förstå hur han kan ha blivit så stor inom den vetenskapliga världen, det är han som bl.a. myntat begrepp som habitus, kulturellt och ekonomiskt kapital m.m. om det låter bekant. Tanken är att jag ska använda mig av habitus begreppet i min uppsats men då är det ju bra om jag förstår vad han pratar om. Finns det någon som förstår sig på denna mening t.ex.:

"Habitus är inte bara en strukturerande struktur som organiserar praktikerna och hur de uppfattas, utan också strukturerad struktur: den princip för indelning i logiska klasser som organiserar sättet att uppfatta den sociala världen är själv en produkt, ett resultat av att samhällets uppdelning i sociala klasser existerar i förkroppsligad form."

Och fatta att detta bara är en mening! Nä, skärpning Bourdieu!

Suck och pust och stön...skulle låna om mina böcker som jag använder till min c-uppsats idag. Visar sig att någon annan ställt sig på kö på två av dem vilket innebär att jag inte längre kan ha dem kvar utan ögonaböj måste åka in och lämna tillbaka dem. Har inte ens hunnit läsa dem än, får göra en snabbgenombläddring och kopiera det viktigaste. Några av böckerna har jag lånat på veckolån och det värsta av allt skulle vara att behöva lämna tillbaka någon av dessa som jag läst och satt triljoners lappar i, det går bara inte. Så jag håller alla tummar, fingrar och ben på att det inte ska ske.

Detta är det stora dilemmat med att låna böcker gott folk, det är gratis men fruktansvärt förfärligt om man måste lämna tillbaka dom innan man använt dem klart. Att köpa alla böcker är inte ett alternativ, skulle bli super dyrt. Det är väl bara att bita ihop och hoppas på det bästa. Får mig en skön lång tur till Universitetet, min dyrbara tid rinner ifrån mig...suck.  

Ja gott folk, nu har jag suttit och skrivit hela dagen och jag kan lova att det snurrar på hjärnkontoret. Hur jag ska få ihop allt är för mig en gåta just nu, dagarna bara rinner iväg och inlämningsdatumet närmar sig med stormsteg. Saknar någon att diskutera med, att få input ifrån, blir väldigt ensamt att sitta här hemma och skriva för sig själv. Tillslut vet man ju knappt vad man skriver längre, man har läst allt triljoners miljoners gånger och det känns bara som en enda röra. Men det hör väl till skrivprocessen antar jag, så småningom hittar man ut på andra sidan igen, kliar sig i huvudet och funderar på hur sjutton man klarade av det. Det är i alla fall vad jag hoppas på...jag kanske istället kommer undra hur sjutton jag misslyckades, vem vet ha ha.

Nåja nu får det nog vara färdigplirat för idag, dags att få lite syre till hjärnkontoret och ta en uppfriskande promenad, finns inget bättre än kylig luft som tränger ner i lungorna och en stjärnklar himmel (kl. fyra en eftermiddag men ändå). Når jag kommer tillbaks kanske jag orkar ta ett ryck till och läsa lite i tidigare forskning böckerna. Vissa är faktiskt riktigt intressanta måste jag säga, men tiden räcker ju inte till för att läsa dem från pärm till pärm utan ihärdigt flikar jag lappar på var och varannan sida för att försöka hitta tillbaka till de bra sidorna...men sen har jag i alla fall ändå glömt vad det var som var så viktigt just där. Dilemmat med lånade böcker...önskar jag kunde köpa alla för då kan jag skriva och kladda hur mycket jag vill.

Okej, promenad var det!

Om det ändå kunde se ut såhär när jag gick ut, vad tror ni kan det hända?

Ska ut på en liten tur i landet jag kallar Sverige. Till Örebro närmare bestämt för att hälsa på kompisen Hanna. Hon jag fjällvandrade med i sommras uppe i Sälen. Nu har vi nog planer på att ta det lite lugnare tror jag, lite promenad i Örebro kanske orkas med i alla fall. Se om det kommit någon snö där än. Ska bli skönt att komma bort lite och få koppla bort alla tankar på plugg och studier och allt vad de heter. När jag kommer tillbaka är det sedan dags att ta i med hårdhandskarna och fånga in självdiciplinen för då måste det bli plugga av...annars ligger jag risigt till.

Jag och Hanna på en dimmig fjälltopp i sommras:

Det börjar dra ihop sig. Julen närmar sig med stormsteg och så gör också slutet på min kurs och min lärarutbildning. Sista lektionen kommer vara någon gång i januari. Känns märkligt, sitter här och knegar på min c-uppsats, samtidigt som dagarna obemärkt tickar på. Det har nog inte riktigt gått in att detta är det sista jag kommer göra i pluggvärlden (på ett tag i alla fall). Vem vet, jag kanske längtar tillbaka?

Det är med en sorts skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot dagen jag är färdigutbildad, vad väntar egentligen på mig därute i verkliga livet? Det är något nytt och främmande och jag hoppas innerligt att jag är redo. Det känns som om jag kan göra vad som helst och ingenting alls...går från hopp till uppgivenhet. Tänk om jag inte hittar ett jobb? Vill så gärna ha det där drömjobbet, sikta mot stjärnorna...men inser också att någonstans måste man börja och så länge jag får ett jobb kan jag nog ta i princip vad som helst.

Sen kommer nästa stora steg, flytten....lämna hemmet och på något sätt tryggheten. Men det är dags och ska samtidigt bli väldigt kul, tänk att ha något alldeles eget, ett hem att inreda som jag vill, med mina saker, där jag kan göra vad jag vill. Första steget är förstås att hitta en lägenhet där jag trivs. Sen kanske en liten vovve för att råda bot på ensamheten, behöver en djurkompis att mysa med på kvällarna och ta långa sköna promenader med i skogen. Sen finns ju alltid kompisarna förstås, men de kan ju inte ständigt vara vid ens sida =0)

Som sagt, framtiden är vid mina fötter...nu gäller det att bara ta steget. I januari går startskottet för mitt nya liv ...vem vet vart jag landar?

Har suttit framför datorn hela dagen idag och skrivit på min c-uppsats och blev så trött på det så att jag inte ens orkade blogga. Sprang iväg och tränade Afrodans mitt i alltihop, hur skönt som helst att röra på sig. Behövdes efter allt stillasittande. Dagarna bara tickar på och det känns inte som om jag hinner med det jag borde, allt tar dubbelt så lång tid...suck. Nu måste jag i alla fall sussa så jag kommer upp imorrn.

Sov gott alla människor!

Nu har C-uppsatsarbetet dragit igång ordentligt och jag vet inte riktigt vart det ska sluta. 30-40 sidor ska jag lyckas klämma fram på nått mirakulöst sätt vilket just nu känns halvt omöjligt, men det är väl så det ska kännas antar jag. Trots slit, stress och hårt arbete ser jag ändå fram emot detta och hoppas på att kunna presentera något resultat av intresse.

Har suttit hela dagen och läst i Alice och Hjördis gamla dagböcker som jag kommer använda som historisk källa i min uppsats. Riktigt hur jag ska analysera materialet är jag inte riktigt säker på än, hade en tanke men den gick över till en annan så får helt enkelt se vart jag landar...men jag måste bestämma mig snart snart annars kommer allt gå mig om intet.

Tråkigt nog är det inte orginaldagböckerna jag håller i min hand utan en en tryckt bok med transkiberat dagboksmaterial. Älskar annars att sitta med en gammal sliten dagbok där bladen färgats gula av tidens rand och de snirkliga bokstäverna fyller sidorna. Känslan av att en kvinna för hundra år sedan satt böjd över samma dagbok och skrev om livets alla glädjeämnen och sorger, sånt får mig att rysa. Historien är en fantastisk upptäcksfärd och man vet aldrig vad man kommer finna.

Jag känner verkligen hur jag kommer Alice och Hjördis nära inpå livet, de skriver om kärleksbekymmer, dåliga hemförhållanden, konstnärslivet och skolan. Ett lätt liv har de verkligen inte levt....

Sov till tolv, oj oj...lite för länge för min smak, men så kom jag inte hem förren halv två på natten igår så då är det väl lite mer okej. Men nu är jag så seg så seg...förhoppningsvis blir det bättre med lite frisk luft, för ska snart iväg till stan, handla lite presenter, träffa en vän och gå på bio.

Igår var en händelserik dag, fick tillbaka min inlämningsuppgift från förra kursen och betyget var minst sagt förvånande lågt. Fick ett E och jag vet inte om jag håller med om det, ska väl vara glad för att det blev godkänt i alla fall. Pratade med två andra kursare och de hade fått E och D i betyg och fann det också väldigt märkligt. Jag undrar vad man skulle gjort för att få högre betyg? Vi funderar på att läsa varandras och se om vi håller med om betygsättningen. Fast jag vet hur svårt det kan vara om man börjar tjafsa om betyget, det är sällan det leder nånstans. Vi får väl se hur det blir...kan läraren motivera mitt E, så fine...då kan jag leva med det.

Träffade min handledare till C-uppsatsen igår också och vi diskuterade mitt PM. Det gick väl bra tycker jag, ska bli kul att komma igång ordentligt och jag fick ett och annat tips. Så nu har jag tre veckor på mig att knepa ihop nått innan nästa träff med handledaren.

Slutligen blev det tjejkväll hemma hos en kompis, med god mat (fyllda paprikor mums), prat, skratt, nostalgi...hur trevligt som helst!

Men nu snart bär det som sagt vad in till the city of blinding lights!

KRAM!