Kulturflickan

Fick ett av två möjliga rätt i alla fall. Rasmus stöp på målsnöret igen...men kanske får han en chans till på fredag när juryn tar ut sina wildcards. Erik var ju självklar från början, inget att diskutera, hade han inte kommit vidare hade jag blivit chockad. Rabih däremot vet jag inte vad jag tycker, han har en fin röst, men alldeles för ljus för min smak.

Avgör själva...





Och jämför med denna som faller mig betydligt mer i smaken....

Ja det tycker jag faktiskt. I alla fall när det gäller idol, hur det är i politiken ska jag låta vara osagt. Men i Idol tycker jag verkligen att de har lyckats rösta vidare mina favoriter varje gång, toppen! Det är säkert min tankekraft framför tv:n som påverkar, skulle nämligen aldrig få för mig att lyfta luren själv och slå en signal. Sitter nu och väntar på att se vilka av idoldeltagarna som röstas vidare idag då det var grabbarnas tur att äntra scenen. Erik var klart bäst, där har vi en som kommer vara med i toppstriden.




Vem mer som kommer vidare är väldigt svårt att avgöra...kanske Rasmus, gillar hans röst även om han som juryn sa gymnastiserade lite väl mycket med sin röst...men han fick ju en liten minichans till att visa upp sin fina stämma efter juryutlåtandet...lite fuskigt kanske?

Som ni kanske märkte blev det ingen uppdatering igår och idag har det inte varit mycket bättre. Hemskt ledsen, men här har allt gått i ett. Nya kursen som dragit igång denna vecka har verkligen inte sparat på krutet. Idag har jag i princip pluggat från 9 på morgonen till 20 på kvällen...med lite matpaus och även ett träningspass inräknat. Var tvungen att plöja igenom två böcker på två dagar, kändes lite väl mastigt och jag undrar nu så här i efterhand hur mycket som egentligen gått in. Svaret lär jag få imorrn på seminariet.

Idag var det också föreläsning på förmiddagen, 3 timmar lång...gah! och ändå fick föreläsarn inte med allt, han kunde säkerligen ha hållt låda i minst en timme till. Det var en helt okej föreläsning med intressanta synpunkter men 3 timmar får även den allra ihärdigaste entusiasten att få träsmak i baken. Kill your darlings säger jag bara! 2 timmar tycker jag är en mer lagom tid, med lite bensträckare där emellan.

Känner mig lite smått stressad över allt som behöver göras och det lär bli en hel del pluggande i helgen. Det är bl.a. vid dessa tillfällen som jag inte kan vänta på att bli klar med min utbildning fort nog, att få slippa uggla över en trist bok och skriva ännu en inlämningsuppgift. Fast jobbandet lär nog bli ännu mer slitsamt gissar jag på, fast på ett annat sätt...men ombyte förnöjer som det så fint heter.

Föreläsaren idag fick mig i alla fall att börja fundera över det här med hur vi lärare bedömer elever och hur vi bäst ska kunna tillgodose elevernas behov och möta dem där de är just nu. Fick en intressant tanke om att slopa hela årskursindelningen efter ålder (som det är nu) och istället dela in eleverna efter vilken kunskapsnivå de ligger på. Alla börjar exempelvis på steg 1 och sen måste eleven uppfylla vissa kunskapskriterier för att flyttas upp till steg 2 osv. På så sätt kan alla få den tid de behöver och utvecklas i sin egen takt och behovet av att elever skulle behöva gå om borde upphöra existera eftersom det inte finns någon exakt tidsbestämning över hur länge man får stanna på ett visst steg. Det här blev ju lite rörigt men det är en tanke i alla fall...Kom just på hundra invändingar till min idé, men orka dra dem ha ha =0)

Avslutar med att slänga in en liten kluring:

Vad är kunskap?

Godnatt musik från en riktig klassikermusikal. Flickan på slutet är ju bara för söt =0)

Ute öser regnet ner, låter lite mysigt på nått sätt ändå när det smattrar på takpannorna. Blixten som lyste upp hela himlen för en stund sen och mullret som kom tätt därefter har jag däremot inte mycket till övers för. Gillar inte åska, obehagligt, speciellt om den kommer sådär riktigt riktigt nära så att det skallrar om fönsterrutorna. Än så länge håller den sig tack och lov på avstånd...men vågar inte säga för mycket.

Känner mig trött måste jag erkänna, klockan närmar sig halv tolv snåret på natten och det har varit en lång dag. Har helt fått stiltje i hjärnan just nu om vad jag ska skriva...blir så när hjärnan överarbetat sig. Mycket fakta har pressats in där idag och förhoppningsvis fastnade även en del. Hade en väldigt intressant diskussion vid middagsbordet, tänk att min familj blivit så intellektuell. Här debatterades vilt om olika filosofiska ståndpunkter, vad är sanning, finns det sanning? objektivitet och subjektivitet vad är det? tillslut kom vi in på den stora frågan om universum har ett slut eller inte...väldigt kul var det men någon klarhet vet jag inte om vi fick =0)

Slutligen kan jag bara säga att jag tyckte rätt personer kom vidare i idol idag, Jon och Calle hejja hejja! Stackars juryn dock som fått både svinisen och ögoninfektion så det var inte den piggaste trio jag sett, men de gjorde väl sitt bästa. Tyckte de kunde ha hittat ett par andra solbrillor till Andreas Carlsson, de han hade såg bara lustigt ut...okej solglasögon inomhus ser alltid lustigt ut men dessa förhöjde verkligen de lustiga intrycket he he. Fast stackarn han drog till och med ner glasögonen en gång och visade sina blodröda ögon...det var ingen trevlig syn och det kan inte vara särskilt skönt heller. Så krya på er juryn!

Well well...slutsnackat!

Varför tar den alltid slut så fort och varför får jag alltid så lite gjort? Suck, får börja lägga upp nått slags schema eller nått, organisera mig och pricka av punkt för punkt så att jag ser att jag faktiskt får nått vettigt gjort. Fast det låter ju inte hejdundrande kul det heller...helgerna måste nog ändå få vara lite oorganiserade och sådär härligt slumpmässiga.

Det värsta är bara att jag får dåligt samvete över allt jag inte hinner göra som jag borde så det är svårt att koppla av helt och hållet och det tar liksom bort lite av nöjet med helgerna. Måste nog lära mig att stressa av lite mer...allting ordnar sig borde bli mitt nya motto he he.

Imorrn är det upp med tuppen igen...föreläsning och helt ny kurs...spännande eller inte men men...det blir nog bra. Just det, en sak jag gjort i helgen är i alla fall att se massa filmer, det märks vad jag prioriterar va? hi hi =0) Hinner förhoppningsvis skriva lite mer om dem i veckan, så ni vet om ni ska se dem eller inte.

Natti natti!

Fanns i mitt huvud när jag vaknade, nynnade på den vid frukostbordet och nu envisas den med att fortfarande hänga kvar....

Jag är förstummad, finns nog inget bättre ord för det. Vad har medmänskligheten tagit vägen? Hur kan man medvetet såra människor bara för att göra bra tv? Att det har gått så långt är ofattbart, empatin verkar inte längre ha en plats inom tv-mediet. I alla fall inte om jag tolkar det som stod i svd:s nätupplaga rätt. Där stod att läsa om hur en kall och beräknande jury medvetet behöll idol-Durna till sista uttagningsdagen även fast de visste att hon inte skulle ha en chans att gå vidare efter solosången. De fick henne att hoppas och våndas över ett beslut en hel natt, ett beslut som redan hade tagits, bara för att göra bra tv. Och sen som jag skrev tidigare i min blogg drog de ut på våndan ännu lite längre när Durna på sista dagen äntrade juryrummet och möttes av tre personer med korslagda armar och bister blick. Efter många många minuter levereras så svaret att "Nej du har inte gått vidare" och den 16-åriga Durna brister i gråt. Visst bra tv, men att leka med en ung flickas känslor på det viset och utnyttja sitt maktövertag som juryn tycks ha gjort är rent förkastligt och jag känner mig upprörd. Läs Harry Amsters artikel på Svd och upprörs ni med....


Svd - Idoljuryn: Be Durna om ursäkt!

Var ett tag sen jag hade detta tema uppe så kände att det var dags att dra till med det igen.
Dagens utmanare blir Jill Johnsons version av Jolene...




Mot Dolly Partons original....(spana in kläderna, riktiga 70-tals outfitter he he)

Ja, efter gårdagens idolavsnitt känner jag mig faktiskt nöjd med resultatet. Juryn har gjort ett bra jobb i år och det ska bli kul att se hur artisterna levererar på måndag. Jon kom med tack och lov och även några andra riktiga guldklimpar. Som den här killen t.ex.:




Kan berätta en liten rolig historia ang. just denna kille. När jag var ute som lärarpraktikant på Viktor Rydbergs gymnasium för lite mer än 2 år sen var han elev i en av klasserna som jag observerade. Fick titta på när han och övriga klassen repade till rockmusikalen baserade på Queens låtar "We will rock you" tror jag den hette. Och han var superbra redan då. Hoppas han håller sig kvar länge i tävlingen.

För att hoppa tillbaka till uttagningarna så tyckte jag lite synd om Durna, den spralliga 16 åringen som blev så otroligt ledsen över att inte få komma med, juryn drog ut på det lite väl länge där tycker jag.

Måste göra lite smygreklam för denna serie, har alla avsnitt hemma. Fick dem i julklapp för ett år sen och blev så glad över detta. De riktigt bra serierna är de som håller att ses om och om igen....Gilmore Girls sällar sig garanterat till detta sällskap. Jag är nu inne på mitt tredje varv av serien och det känns alltid lika mysigt och välbekant att återse de gamla karaktärerna.

Serien handlar i stort om en mamma Lorelai och hennes dotter Rory. När serien tar sin början är Rory 16 och Lorelai 32 och de är varandras bästa vänner. De pratar om allt, men det gäller att hålla i hatten för det går undan med snabba replikskiften och ständiga referenser till film och musikvärlden (men det är också detta som gör serien så otroligt bra). Vi får under seriens gång följa med på deras galna upptåg, storbråk och kärleksbekymmer. Allt detta utspelar sig i småstaden Stars Hollow, där alla invånare känner varandra och varje karaktär är unik. Det är mysigt och gemytligt och fyllt med värme. Hade staden funnits på riktigt hade det garanterat varit värt ett besök...nu får jag nöja mig med serien...

Nu ska jag skutta till sängen min och lämnar er med lite sjönsjungande Robert sång som förhoppningsvis leder till ett brett leende...













GODNATT!

Idag har det inte blivit mycket till uppdatering, men här kommer ett litet inlägg så här på kvällskvisten. Vaknade med världens träningsvärk idag, slumrade till kl. 10 och sen klarade jag knappt av att gå upp ur sängen. Att ta trappan ner till frukostbordet var rena mardrömmen...men det är ju i alla fall en påminnelse om att jag gjort nått nyttigt dagen innan. Har sedan tillbringat mestadels av min tid framför datorn och försökt få ordning på min inlämningsuppgift...blir till att finslipa detaljerna imorrn för sen ska den in klockan 16 så det blir till att ställa väckarklockan så jag kommer upp lite tidigare.

Riktigt höstrusk har det varit idag, både regn, hagel och åska...men även blå himmel och solsken. Hoppas att solskenet får övertaget under helgen för det är då hösten blir som vackrast. Börjar bli riktigt mörkt på kvällarna nu också, den där kompakta mörkheten som gör att man drar filten lite tätare om sig och tänder ljusen på bordet. Kan vara mysigt så här till en början, men mörkheten brukar hålla i sig alldeles för länge för min smak...men det är väl bara att härda ut.

Så till sista punkten för dagen, Idol, kan faktiskt inte låta bli att skriva lite om det. Mot min vilja tycker jag att det börjar bli riktigt spännande nu och jag lider verkligen med alla talangfulla människor som blir så nervösa att de tappar text, får blackouts och sprucken stämma. Det kan inte vara lätt att stå där uppe och ha juryns kritiska ögon på sig, fy sjutton. Imorrn är det sista etappen på slutaudition, då kommer de nervösa deltagarna få domen om de kommer med i programmet eller inte. Håller verkligen tummen för Jon Sindenius, han har verkligen en otrolig sångröst och fantastisk inlevelse, han har verkligen växt på mig...var inte helt begaistrad första gången jag såg honom men nu kan jag inte tänka mig ett idol utan honom. Fast han hänger rejält löst stackarn då det inte gått bra för honom i slutaudition...gruppframträdandet blev platt fall då han tappade text och sen blev han så otroligt nervös under soloframträdandet att rösten sprack och texten försvann igen...såg verkligen desperationen i hans blick och tårarna i hans ögon och jag tyckte så otroligt synd om honom just då. Måste kännas fruktansvärt jobbigt. Det värsta är att han är så otroligt duktig och kameran följde honom kvällen innan då han repade själv i sitt rum och det kunde inte ha låtit bättre...å vad jag önskar att han hade lyckats lika bra framför juryn. Nu kommer jag istället att sitta som på nålar när domen faller imorrn....


Hela Jons soloframträdande....


Juryns kommentarer på framträdandet.....




Se skillnaden från hans första audition då en mycket lugnare Jon äntrade rummet...det märks verkligen ett stressen och pressen tar på idolerna under slutauditionsveckan...

Var iväg och tränade på kvällskvisten, provade på ett nytt gruppträningspass på gymmet som hette AfroDans (Afrikansk dans skulle jag kalla det). Var hur härligt som helst, sån himla skön känsla att bara släppa loss till rytmen barfota mot golvet. Fullt ös från början till slut och jag var genomsvettig när passet var över. Detta ligger definitivt på min topplista över roligaste träningsformer och det kommer med all säkerhet bli ett återkommande pass i min kalender. För er som inte provat, gör det...ni kommer verkligen inte att ångra er!




Sött klipp på en liten flicka som dansar afrikansk dans:

http://www.flickr.com/photos/23890585@N07/2825358926/

Tycker det är så kul när programledare gör bort sig på tv...visar att även de är mänskliga =0)

Hörde honom på radion imorse, han lät trött och aningens seg. Programledarna fick dra igång samtalet åtskilliga gånger och det var rätt trist att lyssna på. Men det är säkerligen inte lätt att vara med i live-radio och kanske var han bara blyg eller nervös. De envisades med att jämföra honom med Robbie Williams, men jag vet inte, jag ser inte likheterna....förutom att de båda två tydligen bor i London för tillfället. Robbie Williams är klart bättre...fast Hassles musik är riktigt härlig att lyssna på också. Den här låten spelas flitigt på radion:

Bläddrade igenom ett reklamblad och fick syn på denna lilla söta krabat. Vem kan motstå den blicken?

Detta musikstycke har varit med i en av mina favoritfilmer, vet ni vilken?





Sångaren ser ju allmänt obehaglig ut men låtarna är desto bättre =0)







Tillbaka till pluggandet....

http://www.flickr.com/photos/pshan427/ / CC BY-NC-SA 2.0

Tittar ut genom fönstret och skymtar den grå himlen med regntunga moln, väntar bara på att vattendropparna ska börja falla. Löven börjar så smått färgas i gult och oranget, hösten närmar sig med stormsteg eller så är den redan här. Själv sitter jag framför datorn och ska försöka komma till ro och börja skriva på min inlämningsuppgift. Att det alltid ska vara så svårt att komma igång... finns för mycket annat som kan komma i mellan om ni förstår vad jag menar. Men okej, dags att tända flitens lampa och börja smattra på tangenterna!

Som jag har längtat och väntat och undrat över när hennes nya bok ska komma ut. Och så äntligen fick jag syn på den på internetbokhandeln, tvekade inte en sekund, köpte den genast och nu väntar jag bara på att den ska dimpa ner i brevlådan. Älskar hennes böcker, har läst alla hon skrivit och kan helt enkelt inte få nog.

Jag gillar hur hon bygger upp sina böcker med växelverkan mellan olika personers perspektiv och karaktärernas inre tankeprocesser växer sakta fram under läsandets gång. Spänningen är hela tiden närvarande och pusselbitarna läggs sakta på plats. Samtidigt får vi i varje bok följa med polisen Patrik hans fru Erica och resterande kår i deras vardagsliv som inte alltid är det enklaste men med många humoristiska inslag. Något annat väldigt karaktäristiskt för hennes skrivande är hur hon växlar mellan dåtid och nutid som på slutet når ett klimax genom att vävas samman till en helhet och en upplösning. Helt klart en av mina favoritförfattare.

Har ni inte läst böckerna än så gör det, de är extremt lättlästa och för bra för att missas. Jag väntar med spänning på mitt exemplar, särskilt när föregående bok slutade så gastkramande....Å just det, nya boken heter Fyrvaktaren!


På denna idylliska plats vid namn Fjällbacka utspelar sig Läckbergs deckare...



För mer info om Camilla Läckberg gå in på:

http://www.camillalackberg.com/

Sista dagen på praktiken var det idag, i alla fall på ett tag. Ska tillbaka om 3 veckor igen men för nu är det hemtenta, föreläsningar och seminarium som gäller igen. Kändes faktiskt lite tråkigt att säga hej då till fjärde klassarna, kommer sakna dem...tur är väl att jag får se dem snart igen.  

En av de vackraste låtar som finns...




En gitarr i handen och hes röst är allt som krävs, ju enklare desto bättre...



Får alltid vårkänslor vid denna låt, spritter i benen =0)


Stenmarck har gjort många bra låtar på engelska också, men det får bli att gå in på en annan gång...

Idag har varit en helt underbar dag med klarblå himmel och solsken. Kändes som sensommar snarare än höst och detta kunde självklart inte förspillas. Jag och en vän slog våra kloka huvuden ihop och beslutade oss för en picknick ute i det gröna och sen avsluta med en härlig bio. Med den utgångspunkten kunde det inte bli annat än toppen!

Vi köpte med oss lite ditten och datten på Hemköp. Jag hittade till min stora förtjusning laktosfria pannkaker hör och häpna...dessa skulle jag vilja se på fler ställen...de var riktigt goda. Sen slank det även ner lite kokosbollar till efterrätt, ska man slå på stort så ska man.

Vi spatserade ner mot östermalm och bort mot kajen, hittade en helt underbar liten oas vid kajkanten. Solen sken, vattnet kluckade och skärgårdsbåtar paserade...helt helt underbart. Kändes verkligen som sommar igen. Tiden tickade på enormt fort, så är det när man har roligt, så snart blev det dags att bege sig till bion. Valet föll på att se den nya Beck filmen och den var verkligen jätte bra. Är lite svag för Beckfilmerna, har sett alla och hoppas på att det kommer många fler.

Sen bar det av hemmåt och nu snart blir det kanske lite Morden i Midsommer. En mycket lyckad dag med andra ord och jag känner mig på väldigt bra humör!

Tänkte jag skulle ge en liten snabbresumé av gårdagens biofilm The ugly truth. Den var ungefär som jag föreställde mig att den skulle vara, klämkäck romantisk komedi, där huvudpersonerna hatar varandra för att sedan inse att de faktiskt älskar varandra. Inga överraskningar här inte med andra ord, förutom att den var en aningens mer vulgär än vad som avslöjats i trailern. Några höjdpunkter fanns då hela publiken skrattade men resten var mest ytligt trams. Det är synd och skam att det inte finns fler riktigt bra filmer inom den romantiska genren som istället fått sig en törn av alla halvtaskiga inspelningar. En av mina favorit filmer är The Holiday och jag önskar att fler filmer som håller den klassen skulle spelas in för att öka på den romantiska filmens status. Skådespelaren Gerard Butler gör dock så gått han kan i denna film med halvtaskigt manus men se honom hellre i ps. I love you eller Phantom of the opera där hans insatser är mer att skryta med. För jag tycker ändå att han är en bra skådespelare, kanske behöver han bara göra lite bättre filmval.

Idag känner jag mig inte riktigt tipp topp. Är trött, har ont i ryggen och axlarna och känner mig sådär allmänt olustig. Har försökt med både varm vetekudde, spikmatta och promenad men inget tycks riktigt bita i längden utan hjälper mest bara för stunden. Hoppas på en piggare dag imorgon!

Låter ju konstigt, egentligen avskyr jag ju allt som har med reklam att göra...men denna lilla reklumsnutt från posten är för gullig för att motstå:

Helgen är i antågande och det känns otroligt skönt då veckan varit full av liv och aktivitet. Nu är jag sådär härligt fredagstrött (snarare dödstrött, men inget slår lite positivt tänkande). Men ingen rast och ingen ro här inte, ikväll drar jag ut på stan med mina polare och ska titta på en förhoppningsvis bra film...en lättsam romantisk komedi, känns alldeles utmärkt lagom att ta in just nu. Ska bli kul att träffa vännerna mina och sladdra lite om ditten och datten.

Snabb sammanfattning om veckan som varit kan se ut ungefär såhär:

* Praktik i en 4:e klassare, världens gulligaste och pratsammaste elever...inte en tyst stund =0)

* Publik till Tinas Cook A Long. Var super kul, ända nackdelen var att man var tvungen att stå hela tiden...men än så länge är man ju ung och ska därför inte klaga. Hon har sån energi och utstrålning den där Tina, härlig människa...dagens gäst Kenny Bräck hade det kämpigt stackarn men genomlevde hela programmet med händerna i behåll. Stort mega plus blev det också för goodiebagen som delades ut på slutet fullproppad med mat....chokladskorpor, chokladkaka, lingonsylt, tacokrydda, vattenflaska you name it. Jag och kompisen min kände oss överlyckliga över att ha norpat både gratisbiljetter och gratismat. Mycket lyckat!

* Muntlig examination - huga - men inte så farligt som jag trodde.

* Såg en av de märkligaste filmer jag någonsin sett, I  Heart Huckabees. Helt totalförvirrande och jag vet inte ens om jag klarar av att berätta handlingen. Det var filosofi på hög nivå eller nått, helt skruvat....någon deprimerad person som går i tankar om livets mening anlitar några existensialister som jobbar på någon firma. De spionerar på hans liv och pratar om hur allt är sammanlänkat och sen blir det bara mer och mer knäppt. Jag vet inte om det var för att jag var trött eller om den verkligen var dålig men jag orkade inte genomlida hela filmen utan stängde av efter halva och det har typ aldrig hänt! Men vill ni se den så gör det, skådisarna är bra och manuset är ju egentligen bra skrivet om man giller den typen av film....helt klart en outside the box film.

Ha en toppen helg och fira nu in fredagen ordentligt!

I söndags slog jag mig ner framför tv:n, tryckte fram till tv4 och lade ribban högt inför kvällens nya svenska deckarserie Kommissarien och Havet. Trailern hade sett mycket lovande ut med många bekanta ansikten. Stor besvikelse följde dock då det visade sig att många av rösterna, där ibland huvudrollsinnehavaren själv, var dubbad. Först trodde jag att det var nått fel på tv:n, att ljudet var efter eller nått åt det hållet, men så visade sig inte vara fallet. Det blev många minusstreck p.g.a. detta, allt blir pålagt och plastigt och karaktärerna får inget djup när det dubbas. Känslorna som utspelar sig känns inte äkta. Detta var något som kunde accepteras när man var liten och tittade på barnfilmer...men inte nu. Är mycket tveksam till om jag kommer fortsätta att följa denna deckarserie, vilket egentligen är synd och skam för själva storyn är väldigt bra.

Upptäckte idag att jag inte var ensam om denna dubbningskritiken, tv4:s tittarombudsman mailbombaderades av upprörda tittare och problemet diskuterars i Nyhetsmorgon....

Jag är inte direkt den talföraste typen i alla lägen och muntlig examination är bland det jobbigaste jag vet. Men imorrn finns ingen återvändo, då ska här argumenteras för etiska dilemman, appliceras teorier och komma fram till lösningar...gulp. Om jag överlever, det vet vi imorrn =0)

En av filmhistoriens mest älskade replik uttalades av  Patrick Swayze som ung rebellisk dansare i kultfilmen Dirty Dancing. En film som aldrig kommer gå ur tiden och alltid kommer att ligga mig varmt om hjärtat. Det är så jag tror att vi kommer att minnas honom, ung, upprorisk och en otroligt grym dansare.

Tidigt imorse avled den 57 åriga stjärnan efter en lång tids kamp mot cancern, han var omgiven av sin familj och dog stillsamt i sitt hem. Jag blev märkbart berörd imorse då nyheten nådde mitt öra, det är konstigt hur en människa man inte känner förmår att lämna ett stort tomrum efter sig.

Vill bara upp och skutta så fort jag hör den!

Okej, det är lika bra att erkänna det...jag är inget datageni, så nu har jag sagt det =0) Jag har försökt att trixa ett tag, men får inte till det och tänkte att det kanske finns nån intelligent människa därute som vet hur man gör. Det jag undrar över är hur man länkar till en artikel, t.ex. svd så att det syns på svd:s sida att man har länkat till den artikeln. För någon dag sedan skrev jag nämligen om den konservativa skolmaten och fick då inspiration från en svd artikel som jag desperat försökte länka till men det gick inge vidare. Saken är den att om man länkar på rätt sätt så syns det även på svd:s sida att man bloggat om deras artikel. Högst upp i högra hörnet (under bilden och bredvid "Skriv ut" och "Kommentarer ikonen" så står det "Blogglänkar", trycker man där så visas det att man bloggat om just den artikeln. Se själva: 

http://www.svd.se/naringsliv/jobbet/artikel_2763705.svd

Nu undrar jag om det är nån som vet hur man gör detta, länkar till svd alltså....

Kom hem sent sent från barnvaktsjobbet i natt, vid 3-tiden närmare bestämt. Blir alltid lika förvånad över hur otroligt många det är som faktiskt är ute och rör sig på stan så sent, får av nån anledning för mig att alla har krypit ner i sina sängar och släckt lampan för längesen (jag brukar garanterat vara en av dem). Men inte då, hela hemresan var det proppfullt med folk på både buss och tunnelbana, nästan som rusningstid under dagen. Mest ungdomar förstås, men förvånansvärt många kändes ändå nyktra eller relativt nyktra trots lördagskväll som brukar innebära partytime för de allra flesta.

Jag har nog underskattat stockholmarna, de är riktiga nattmänniskor, ett helt annat liv tar vid när solen gått ner. Anledningen till att jag ofta missar allt detta är eftersom jag själv inte tillhör det släktet som driver runt på stan sent på nätterna, utom i vissa undantagsfall som detta. Men ett intressant fenomen är det verkligen, det måste jag medge. Ett dygn har verkligen 24 timmar och vissa utnyttjar det till max.

Tänkte ge en liten kort resumé av filmen Wall-E som jag såg i veckan. Huvudkaraktären är en underbar liten animerad plåtrobot som besitter många mänskliga drag. Filmen utspelar sig på ett framtida jorden där masskonsumtion och miljöförstörelse utplånat möjlighet till liv på jorden. Wall-E är en robot som gör små fyrkantiga kuber av sopor i ett försök att få ordning på problemen. Snart får han sällskap av Eve, en uppdaterad robot nedskickad av de överlevande människorna (som för tillfället befinner sig på ett skepp i rymden). Eve's uppgift är att undersöka hur det står till med jorden. Wall-E och Eve's möte leder till en rad invecklade äventyr.

Från början undrade jag vad denna film skulle leda till och de första 5 minuterna kände jag mig smått utråkad. Men efter ytterligare 5 var jag fast. När denna film skapats har personerna bakom filmen verkligen tänkt utanför ramarna och gjort en mycket annorlunda och delvis oförutsägbar film. Med ytterst få medel lyckas de förmedla något till betraktarna. Mellan Wall-E och Eve utspelar sig inte mycket till dialog, men deras handlingar och "kroppspråk" gör att man ändå förstår precis vad som komuniceras dem emellan. Mycket mycket bra film. Den vann till och med en Oscar för "Best animated feature film of the year" och det om nått förklarar väl hur bra denna film faktiskt är. Men som sagt vad, det tar en stund innan man kommer in i handlingen, men när man väl är fast då är man fast på riktigt....

Finns roliga Wall-E klipp på youtube, här är ett:

Tar en liten minipaus i mitt pluggande...måste vila hjärnan. Fick mess från en kompis om att följa med till Cosmonova idag, så himla trist att jag inte kunde, hade ju mycket hellre haft en kul eftermiddag med henne än en tråkig framför mina böcker men men. Vi ska hitta på nått nästa helg istället, så då har jag nått att se fram emot =0)

Okej, som vanligt blir det plugghelg...tar galenskapen aldrig slut mån tro? På onsdag är det dags för muntlig examination på kursen vilket innebär att vi måste diskutera ett etiskt dilemma utifrån en fallbeskrivning och sen använda massa krångliga teorier för att argumentera fram en lösning. Jobbigt jobbigt och krångligt krångligt....så därför måste jag sitta hela helgen och försöka disikera fallbeskrivningen och trycka in teorierna i huvudet så att jag har nått vettigt att säga. Vi får ju för sig ha med oss anteckningar och böcker vilket jag är väldigt tacksam för, så nu gäller det bara att öva upp argumentationstekniken he he. Sen måste jag förbereda ett dramapass som jag ska hålla med mina elever på praktiken...ska bli kul, har redan några bra övningar i huvudet, får se om de funkar i verkligheten också. Som om inte detta vore tillräckligt ska jag även iväg och sitta barnvakt ikväll, första gången jag är hos denna familj så jag hoppas barnen är snälla =0)

Nu när jag som blivande lärare är ute på praktik har jag återkommit till skolmatens dagar och det är ingen höjdare måste jag säga. Utvecklingen tycks stå still på den fronten och det är precis lika dant som när jag själv gick i grundskolan. Idag serverades någon slags pytt i panna, torr och smaklös enligt min mening. Eleverna grimserade illa, någon petade i maten, en annan försökte få i sig lite fil och flingor istället och en tredje gnagde i sig en liten knäckemacka. Det var med andra ord många kurrande magar som lämnade skolmatsalen idag, inklusive min egen.

Jag undrar varför det inte satsas mer på skolmaten i skolorna. I dagens högutbildade samhälle borde man ju faktiskt ha insett hur viktigt det är med rätt kost för att orka hela dagen. Annars får vi okoncentrerade och trötta elever i skolan med tomma magar.

Det är nått speciellt med skolmat, så fort man nämner ordet ler alla lite igenkännande, rynkar på näsan och drar sig till minnes alla äckliga rätter som blivit serverade i skolmatsalen. Det känns som om det varit samma skolmat som serverats i alla tider, de ökända fiskpanetterna med sönderkokt potatis och filsås, fiskbullar med ris, någon konstig köttstuvning osv. fantasin är med andra ord inte på topp. Jag inser att ekonomin är snäv, men det måste ändå gå att göra något åt problemet och göra lite mer lockande maträtter till eleverna istället för att konservativt hålla kvar i det som alltid varit och som alla andra gör. Med lite nytänk, fantasi och bra råvaror tror jag att det är fullt möjligt att göra både nyttigare och godare mat i skolorna. Det gäller bara att våga bryta mönstret.

En som har bevisat att det faktiskt är möjligt är Carola Magnusson som jag läste om i Svd:s nätupplaga. Hon tog saken i egna händer, startade eget företag och serverar nu ekologisk mat till skolelever. Inga halvfabrikat här inte untan här lagas maten från skratch och hon hushåller dessutom bra med pengarna så de räcker till för att införskaffa alla förnödenheter. Nu har hon vunnit pris för sina insatser och det med rätta. Hon har bevisat att allt är möjligt bara man lägger manken till. Skulle fler vara som hon kanske vi skulle ha glada, mätta och fokuserade ungar i skolan istället för det motsatta.

Avslutar med några kloka ord från Carola Magnusson:

Om man ska köpa en tv eller en bil, väljer vi inte det billigaste skräpet, utan kvalitet. Varför gör vi inte det med mat?
(http://www.svd.se/naringsliv/jobbet/artikel_2763705.svd#tw_link_widget 2009-09-10)


http://www.flickr.com/photos/samvarians/ / CC BY-NC-SA 2.0

Inspiration till artikeln från: SVD

Sitter och halvsover framför datorn, blir nog till att gå å lägga sig tidigt ikväll. Har fått så många nya intryck idag och träffat en massa nya bekantskaper, både elever och lärare och det har varit så kul. Alla är så trevliga och eleverna så pratsamma. Är i en 4:a och de är verkligen en helt underbar ålder, skolintresset finns fortfarande kvar och de gör massa roliga saker på lektionerna. Börjar känna mig kluven, är ju egentligen utbildad till högstadiet och gymnasiet (fast drama kan jag ju ha i alla årskurser) men jag känner att jag trivs mycket bättre i mellanstadiet...hur göra? Framtiden får utvisa =0)
Tack och hej leverpastej!

Fastnade på youtube. Hittade en till fantastisk låt av Daniel Karlsson, rysningar...



Okej, nu måste jag gå och lägga mig...ska ju för sjutton upp jätte tidigt imorgon...panik!!!

Godnatt

Så var första idolavsnittet till ända och det känns ungefär som det alltid har gjort, några riktiga bottennapp och så några riktigt bra och många medelmåttiga. Måste ändå säga att juryn gör ett bra jobb, denna trio känns makalöst bra mycket bättre och framförallt seriösare än den tidigare innehållande swartling, kirsti och daniel. Denna nya jury har förmågan att ge konstruktiv kritik och inte bara smutskasta alla som dyker upp med hoppet lysande i ögonen. Å Anders Bagge, han ser ut som en teddybjörn med världens vänligaste blick...undrar om han har ett enda ont ben i kroppen. Någon riktig wow faktor vet jag inte om jag upplevde idag men Jon Sindenius kom bra nära med denna låt:





Än så länge är det dock ingen som slagit Daniel Lindström...för er som inte minns, här kommer några smakprov från hans tid innanför och utanför idols väggar....








Fick precis en blixtuppenbarelse om en annan guldklimp vid namn Daniel som medverkade i idol 2007. En person som etsade sig fast i minnet med sin känslomässiga sång och lite ryckiga stil. Det är nästan så han puttar ner orginal Idol Daniel från tronen eller? Lyssna och avgör själva....








Hittade denna låt av en slump när jag surfade på youtube. Har aldrig hört den förut men hjälp vad bra den var, detta kommer nog bli min nya favoritlåt. Synd bara att kvaliten är lite si och så. Någon som hittar en bättre hör av er =0)

Ja, gott folk, så drar det då igång igen. Denna galenskap vi kallar Idol. Allt som oftast vet jag inte vad jag ska tycka, många gånger om är jag beredd att stänga av tv:n och göra nått mer konstruktivt med min tid. Men något håller mig ändå kvar, får min blick att fastna och mina öron att lyssna. Mina favoritögonblick är när en sån där riktig guldklimp dyker upp, med de fantastiska stämbanden och man tänker wow den som kunde sjunga så. Det är dock få förunnat att inneha den förmågan och för det mesta vrider jag mig bara av olust i soffan inför alla dårar och människor utan minsta självinsikt som ställer upp och sjunger både falskt och hemskt. Fast visst, alla har väl rätt att utrycka sig och det är ju bra att man tror på sig själv, men kanske till en viss gräns eller? Föredrar tills när uttagningarna är över och de någorlunda bra sångarna sållats ut, då går det åtminstone att stå ut att titta på. Men kommer som alla andra (eller åtminstone många andra) ändå stå ut framför tv:n och hoppas på ett riktigt Hallelulja moment...kanske är det dags för en till Daniel i idol. Den första och bästa vinnaren av dem alla!

Började kl. 8:00 i morse, första gången på hela lärarutbildningen som jag börjat så tidigt. Nu tänker väl ni alla hurtiga människor som går upp när tuppen galer och skyndar iväg till jobbet innan kl. slagit fem att åtta det är som att ha semester. Men för mig som blivit bortskämd med att börja vid nio-tio på dagarna var det pest och pina. För er som känner mig vet att jag inte är någon vidare morgonmänniska, så när klockan ringde kl. sex imorse ville jag bara dra täcket över huvudet och sova vidare, men så ordentlig som jag är kunde jag självklart inte låta detta ske. Så upp kom jag och till skolan kom jag men endast med en hjärnkapacitet på halvfart.

Idag pratades det mycket om samtal, professionella samtal och allt som man ska tänka på när man vägleder någon t.ex. en elev som har något slags problem som den behöver hjälp med. Som avslutning på lektionspasset skulle vi sitta i grupper och göra ett slags rollspel där en agerade elev eller förälder medan en annan var lärare/vägledare sedan skulle resterande titta på. Vi var fem i vår grupp vilket resulterade i att två samtalade och tre observerade och skulle ge feedback på samtalet. Jag personligen tycker alltid att det är jobbigt att bli granskad och tre personer samtidigt som ska titta på hur man agerar var riktigt jobbigt. Å inte gick samtalet så värst bra heller enligt min mening eftersom jag blev nervös. Men ja ja...det är bara att ta åt sig och utvecklas till nästa gång...övning ger färdighet som det så fint heter.

Imorrn är det dags för praktik, då ska jag ut i lärarvardagen i klassen och det ska bli spännande, det är bara i 8 dagar men det är mer än ingenting. Å gissa när jag börjar imorgon? Jo, åtta såklart =0)

Hade ställt radioklockan på ringning imorse och vaknade till ljudet av Andreas Johnsons stämma, det var hans nya singel Escape som strålade ut genom högtalarna. Efter att ha kvicknat till något insåg jag att han även var i Rix MorronZoo studion och blev intervjuad av de charmiga programledarna. Det hela avslutades med en live-version av en av hans mest kända låtar Glorius.

Anledningen till denna utläggning från min sida är att varje gång jag hör honom eller ser honom så påminns jag om när jag gick i mellanstadiet, 4:e klass om jag minns rätt. Då hade vi en viss Marie som musiklärare och hon brukade allt som oftast prata om sin son som var musiker och så viftade hon med hans nya album och tvingade hela klassen att lyssna. Vi satt där halvt avmätta och utråkade utan minsta intresse av att lyssna på hennes okända sons album. Föga kunde vi ana att han några år senare skulle bli en av Sveriges kändaste musiker (tar jag i lite nu kanske he he). Marie, vår musiklärare var hans mamma och hade vi vetat vad han skulle bli hade vi nog lyssnat lite mer uppmärksamt på de där lektionerna....  

Några låtar från de tidigare åren....








Nya singeln Escape....



Två av de gånger han var med i Melodifestivalen....

Idag har det inte hunnits med att sitta så mycket framför datorn tyvärr. Har pluggat, varit på föreläsning och sen äntligen äntligen efter 3 månaders tid kom jag i väg och tränade. Dansaerobics blev det, svårt att hänga med på alla steg och kombinationer, såg säkerligen ut som en sprattelgubbe den mesta tiden. Men skönt var det, så väldigt skönt...nu gäller det bara att upprätthålla denna nyförvärvade träningslust. Kanske nästa pass blir redan på onsdag, vem vet? Nu är det i alla fall dags för lite CSI New York!

Här ställs den stora stjärnan med de fantastiska dansstegen och det tragiska slutet mot en lite mer okänd rockstjärna....

Ja så var man hemkommen från middag, filmkväll och trevligt sällskap. Filmen som valdes var som ovanstående titel hintar om Sommaren med Göran - en midsommarnattskomedi. Den var ungefär som jag förväntade mig att den skulle vara, lättsmält humorunderhållning som inte lämnar något bestående intryck men som roar för stunden. Vilket kan vara fullt tillräckligt om det är det man är ute efter.

I denna svenska film återförenas det gamla Hey Baberiba (fråga mig inte hur man stavar det) gänget. Peter Magnusson innehar huvudrollen som den eviga singelkillen som inte riktigt lyckas få till det med tjejerna, knegar på på ett jobb han avskyr och känner sig allmänt misslyckad med sitt liv. David Hellenius karaktär representarer den svenska toffeln som lyder sin sambos minsta vink, bär helylle tröjor och aldrig bryter mot reglerna, han är också Görans bästa vän i filmen och tillsammans beger de sig på ett midsommarfirande de sent ska både glömma och ångra. Även Christine Meltzer dyker upp i en biroll som arbetskollega till Göran. Andra namn som skymtar förbi i rolllistan är Markoolio och Martin Timell.

Filmen har sina ljusa stunder med roliga replikskiften och pinsamma missöden, och visst skrattade jag både en och två gånger. Men mycket mer än så blir det inte, detta är ingen lager på lager film som går på djupet utan en rak och renodlad humorrulle. Peter Magnussons Göran blir aldrig riktigt trovärdig i mina ögon och han har en tendens att alltid spela över en anings. Han blir aldrig ett med rollen vilket gör att jag inte helt och fullt kan försjunka i filmens värld utan att en viss distans upprätthålls. Då tycker jag bättre om hans side-kick David Hellenius som helyllekillen Alex, han har en mer avslappnad och otvungen spelstil och spelar sin roll med övertygelse i de flesta stunderna.

Ingen av dessa är dock några proffsskådisar vilket tyvärr blir tydligt allt medan filmen rullas upp framför mina ögon. Men underhållen det blev jag och skrattade det gjorde jag, så nöjd blev jag i alla fall och det är ju det som är huvudsaken.  

Dagen har spenderats med att plöja igenom ännu en kurslitteraturbok...denna var dock förvånansvärt bra skriven. Väldigt lätt att ta till sig och till och med lite bilder här och där. Önskar fler författare kunde ta till sig detta koncept.

Efter att ha varit duktig student hela dagen ska jag nu iväg roa mig lite, tycker jag har förtjänat det. Planen är att träffa en vän, äta lite gott och se en förhoppningsvis bra film. På pappret låter det som en underbar kväll!

Ut och roa er ni också, är man glad blir livet lite roligare =0)

Oj oj...nu somnar jag snart på tangentbordet. Bäst att jag snubblar upp till sängen för att förhindra eventuella nackproblem som definitivt skulle infinna sig om jag somnar nu. Imorrn ska jag sova länge, länge....

Sweet dreams!

Är precis hemkommen från mitt barnvaktsjobb...trött och hungrig men ändå glad. Tre små livliga ungar har jag passat, lagat falukorv och makaroner, hjälpt den yngsta att cykla gatan fram och så lite sagoläsning innan lampan släktes. Ett trevligt extrajobb med andra ord =0)

Nu ska jag varva ner med lite te och smörgås och lite tv.

Var på bio igårkväll och såg denna humorfyllda animerade film om sengångaren Sid och gänget. Hade helst sett den i 3d men den tycks inte längre visas i detta format på bio, vilket var lite av en besvikelse. Trots filmens till synes barnvänliga innehåll passar den även till vuxna som fortfarande har barnasinnet intakt. Många gånger refererar filmen till sådant som jag tror vi vuxna (räknar mig nu till vuxen he he) förstår och kan skratta åt medan barnen fokuserar på andra delar av filmen. Den innehåller med andra ord något för alla.

Jag har följt dessa istidsvarelser från första gången de visade sig på filmduken och älskar att återsee dem varje gång de dyker upp. Den första Ice Age filmen är fortfarande min klara favorit och efterföljarna har inte riktigt kunnat leva upp till samma standard, men så är det väl nästan alltid. Jag vet inte hur många gånger jag sett den första filmen, men jag kan den utan och innan och är man ledsen är det den perfekta filmen att piggas upp av. En sån där feel-good film som alltid får en på bra humör.

I Ice Age nummer 3 är mamuten Manfred på väg att bli pappa vilket resulterar i att sengångaren Sid och sabeltandade tigern Diego känner sig åsidosatta och utanför. Var och en tacklar de sina problem på olika sätt, Diego ger sig av för att hitta egna äventyr och Sid bestämmer sig för att bli adoptivmamma till 3 små dinosarieungar. Som alltid lyckas Sid hamna i stora problem när den riktiga mamman till dinosarieungarna dyker upp och vill ha dem tillbaka. Manfred, Diego och resten av följet från den tidigare Ice Age filmen ger sig ut på det gemensamma uppdraget att rädda Sid och på vägen lär det sig om vad riktig vänskap innebär... 

En väldigt humoristisk och underhållande film utan varken bottennapp eller riktiga överaskningar. Ekorren och hans ekollon som var riktigt roligt i första Ice Age filmen, har efter två uppföljare börjat bli lite väl uttjatad och blir det någonsin en Ice Age 4 (vilket jag hoppas) så gör de bäst i att slopa ekorren tycker jag.

Här kommer en liten snabb hälsning från universitetet. Har precis träffat min handledare och han verkar vara jätte bra (än så länge i alla fall). La fram min idé om vad jag ville skriva om och fick klartecken...lite mer positiv syn på världen idag med andra ord än vad gårdagen bidrog med. Har ränt runt på bibilioteket och letat efter lite tidigare forskning att använda mig av...hitta en del så nu är det bara att sätta sig och läsa igenom. Men först ska här ätas lunch, blir nog en macka eller sallad på pressbyrån och sedan bär det av mot föreläsningssalen för ännu en pratstund med gårdagens negativa talare. Kanske är han på bättre humör idag...hoppas hoppas.

Är ju väldigt svag för musikaler av alla de slag. Detta är två av mina favoritlåtar från musikalen Dreamgirls. Röster av guld eller vad?

Dagens föreläsning var allt annat än upplyftande. Den skulle, antar jag, fungera som någon sorts introduktion till mitt kommande (och övriga studenters) Examensarbete (c-uppsats) men istället fungerade den som någon sorts skrämselpropaganda om hur fullkomligt värdelösa vi studenter är. Hela föreläsning gick i princip ut på att hytta med pengfingret åt alla slappa studenter. Här gick det minsann inte att glida på räkmacka igenom, detta var ingen vanlig kurs utan en stenhård, tuff kurs som kräver hela vår uppmärksamhet. Hälften av oss kommer att misslyckas med detta och bli underkända...därför var det lika bra att hoppa av kursen redan från början om man kände att man inte skulle klara av det. Ingen pepp-talk här inte, nej nej...klarar du det inte är du ute ur leken.

Han klankade ner på övriga lärarutbildningen och pratade på om att där kunde man minsann glida igenom utan problem genom att göra halvtaskiga inlämningsuppgifter som lärarna ändå gav godkänt och kommenterade med bra och intressant bara för att de är alldeles för mjäkiga. Känns ju jätte bra nu när man nästan är klar att till och med en av professorerna inom utbildningen klankar ner på den.

Här tändes inga hopp, tindrande ögon och högflygande planer hos studenterna...här gäller det bara att överleva och ta sig igenom kursen med värdighet i behåll. Jag tror inte han sa nått positivt om examensarbetet som skulle skrivas...bara att vi måste lägga ner mycket tid på det för att inte bli underkända. Jag kanske har missuppfattat hela grejjen men jag trodde ändå att examensarbetet skulle vara något roligt och utvecklande samtidigt med all slit men men fel av mig tydligen.

Han hade redan på förhand bestämt sig för att vi studenter vi misslyckas, slöar och är allmänt omotiverade. Visst kan jag inte sticka under stol med att det finns dessa typer i skolans värld, men bara för den sakens skulle behöver han inte klumpa ihop alla studenter till en massa av glidande räckmacke studenter, för det finns faktiskt dom av oss som tar vår utbildning på allvar! Få oss inte att känna oss som olydiga småbarn från första början för då kanske vi börjar agera som sådana....



Imorrn är det träff med handledaren som gäller och jag hoppas att det kommer visa på lite ljusare framtidsutsikter, men vem vet...min skrivaridé kanske skjuts ner med en gång. Det kommer ju visa sig inom en mycket snar framtid i så fall....

Det är inte alltid lätt det där med engelska språket...skrattade så tårarna rann =0) Fast ni kanske inte finner det lika roligt, avgör själva!

Till att börja med måste jag be om ursäkt för att jag inte uppdaterat på ett tag. Har haft mycket på gång i vardagslivet och alla datorer har varit utom räckhåll. Här kommer en liten uppdatering om gårdagens äventyr:

Efter skolans slut begav jag mig in till stan och träffade på en alldeles underbar vän. Uppklädda och fina hade vi gjort oss redo för kvällens stora händelse. Vi skulle nämligen bege oss till SVT huset och titta på inspelningen av musikunderhållningsprogrammet Så ska det låta. Helt gratis och väldigt underhållande. Alltid kul att få följa med bakom scenen och se hur en inspelning egentligen fungerar. Studion var bra mycket mindre än vad jag föreställt mig och Peter Settman bra mycket kortare än vad jag trodde...men lika rolig som alltid med sin lite pillemariska uppsyn och tafatta humorstil. Artisterna inbringade dock en liten besvikelse då det inte var några av mina favoriter som gästade, men några guldkorn blev det allt och vid en specifik låt skrattade jag så jag fick magknip. Efter några timmars tv-publik sittande var så inspelningen över och vi banade oss hemmåt ännu en kulturell upplevelse rikare. Ser fram emot fler framtida Tv-inspelningar att publika på. Än så länge är Fredag hela veckan min klara favorit...David Hellenius är så ofantligt rolig mellan tagningarna, skrattar hela tiden =0)

Idag har det pratats en hel del i mina små öron och jag har försökt ta in all information jag kunnat så gått det går...men nu känns det nästan fullmatat i hjärnan och jag måste trycka på stoppknappen ett tag och samla tankarna.

Dagen började med föreläsning, en som var förvånansvärt bra, intressant, tydlig, konkret, rolig och klargörande...allt en föreläsning ska innehålla med andra ord. Det blev aldrig tråkigt trots att jag själv var oerhört trött sådär på måndagsmorgonen. Har haft så otroligt många tråkiga föreläsningar, de har oftast ingen förmåga att engagera en utan en halvgammal torr professor står där framme och maler på med sina teoretiska begrepp och har ingen koll på om åhörarna hänger med eller inte. Sen finns de några få guldklimpar som lyckas ta ner sin föreläsning på en konkret nivå, talar så man lyssnar och blir engagerad, hänger med och förstår. Använder sig av färg, bild och ett levande sätt att tala. Sådana föreläsare önskar jag att jag hade hela tiden...men det är en önskning som tyvärr aldrig kommer att slå in.

Efter lunch blev det sedan dags för seminarium med ytterligare en sorts föreläsning som höll på i ungefär två timmar. Detta var högts förvirrande och jag kände mig redan bortappad efter några minuter. En massa text, ord och begrepp...filosofiska diskussioner på hög nivå med väldigt diffusa linjer. Jag som aldrig läst en enda timme filosofi i hela mitt liv kände mig verkligen som en nybörjare och det som jag äntligen lyckats förstå på förmiddagens föreläsning blev genast tillkrånglat på eftermiddagen. Vissa snappade förstås upp sakerna direkt och kom med egna filosofiska resonemang medan andra var lika bortkollrade som jag (tack och lov). Jobbigt när de tar saker och ting vidare på en avancerad nivå innan man fått grunderna klart för sig.

Efter två timmars filosofiskt resonerande såg jag ut ungefär såhär:




Sedan återstod ytterligare en timma med diskussioner i smågrupper....kan ni fatta att hjärnan höll på att överkoka, vet knappt vad jag pratade om längre. Men försökte i alla fall klämma ur mig nått vettigt ha ha. Förhoppningsvis med en god natts sömn kommer jag att få ordning på tankarna som virvlar i mitt huvud och få någon klarhet i allt som diskuterats under dagen.

Så trött så trött var jag när jag skulle åka hem. Självklart var inte kommunaltrafiken på min sida heller så efter missade bussar, förseningar både här och där tog det mig en och en halv timme att komma hem istället för de vanliga 40 minutrarna. Inte direkt vad jag hoppats på.

Men sen, tack och lov, hade jag ett väldigt upplyftande och härligt samtal med en vän. Vi pratade på i över en timma och efter att telefonluren lagts på kände jag mig mycket mer tillfreds med livet. Tänk vad en liten telefon kan åstadkomma. Hade en annan konversation med ytterligare en vän igår och det gjorde mig så glad. Är skönt att bara få prata av sig ibland utan att behöva tänka på vad man säger alla gånger, bara bubbla på. Det är så man får ordning och reda på tillvaron igen.

Nu ska här skuttas i säng, imorrn är det dags för nya äventyr...