Kulturflickan

Vaknar på mornarna till Rix Morronzoo men till min förvåning har Gert inte infunnit sig i studion under de senaste dagarna. En annan vid namn Ola tycks ha tagit hans plats. Är det tillfälligt eller permanent mån tro? Inget blir sig ju likt utan Gert i radion...

Hittade ett litet lustigt klipp på youtube he he...

...Erik! Efter fredagens program är jag säker, det måste bli han, finns inget alternativ. Jag tror att det kommer bli han och Tove som battlar i finalen. Vi får väl se om jag får rätt.

Här är hans framträdande i fredags:

Fredagen blev intensiv och väldigt trevlig. Efter att ha suttit inne och skrivit uppsats i några veckor utan kontakt med universitetsvärlden begav jag mig iväg för att träffa handledaren. Fick lite litteratur och skrivtips, det var skönt att ha någon att diskutera arbetet med så man vet vad man håller på med. Sen iväg till biblioteket för att låna ytterligare lite litteratur, ni ska se min bokhög, den är enorm.

Sen plinga mobilen till med en trevlig överraskning som innebar fika och dansföreställning med en kompis. Vi begav oss till Vetekatten, ett jätte mysigt café, lite gammeldags och personligt och man får sin alldeles egna tekanna (om man beställer té vill säga). Det märktes även på folkmängden att det var ett populärt ställe. Sen bar det av till dansföreställningen som en gymnasieklass på kompisens skola skulle ha, den bestod av soloframträdanden av alla elever...jätte kul att se och de var verkligen duktiga, önskar man kunde dansa så.

På hemvägen fick jag sedan ett annat lite tråkigare sms från en kompis, jag ringde, vi pratade och sen tänkte jag att jag kunde titta över för lite fredagsmys för att pigga upp lite. Vi hyrde film, åt massa godis och pratade, jätte trevligt. Klockan blev tillslut så mycket att jag sov över eftersom bussarna slutat gå. Kom hem på lördagseftermiddagen och det blev en relativt lugn dag och idag ska jag iväg till en kompis, låna hennes dusch (vårt badrum är fortfarande inte klart) och sen ska vi iväg på bio. Kul, kul. Skönt att träffa lite människor efter isolering i hemmet =0)

Eller snarare Rob Pattinson som spelar vampyren Edward kan sjunga och stämningsfullt är det också. Han har lite speciell stil och jag skulle önska han artikulerade lite tydligare, svårt att höra vad han sjunger om ibland. Som allra bäst är han när han tar i. Hittade inga live videor eller liknande så ni får hålla till godo med fotomontagevideor som fans lagt upp....

Så många gånger som jag firat min födelsedag i år har jag nog aldrig gjort förut och jag måste säga att det har varit väldigt trevligt att få lite överraskningar då och då. Firande nr 1 var med familjen då jag var för sjuk för att låta någon annan komma över, det blev tårta och lite presenter. Fick muminmuggar (hur söta som helst), en vetekudde formad som en nallebjörn som man värmer i mikron och en söt handuk med händer på. Märks det att jag fyllde 23 eller vad?

Firande nr 2 blev min festliga maskerad med kompisarna över, fick biocheckar vilket är helt underbart då jag i princip går på bio varanan vecka, ett äventyr med kompis på statsteatern...vilken pjäs ska teaterapan välja? och en julskiva och ursöt t-shirt med tweety på (ni vet den lilla gula tecknade fågeln). Sen blev det litet minifirande med en annan kompis som inte kunnat komma och jag kunde inte fira hennes födelsedag heller, så vi åt middag och hon bjöd mig på bio och så fick hon en present av mig också.

I söndags kom farmor och vi åt god mat som jag lagat i ordning (skryter lite med min köttfärslasange) och så fick jag chokladkalender mums filibaba och pengar...kommer alltid väl till pass.

Sen idag, eller egentligen igår, men upptäckte det inte förren idag så fick jag en försenad födelsedagspresent av min brorsa. Han hade gömt den under huvudkudden min innan jag gick och la mig...men jag måste tydligen varit väldigt trött för jag missade det helt och hållet och märkte det inte när jag gick upp imorse heller. Han fick säga till mig he he...så kan det gå. Men en så trevlig överraskning sådär mitt i veckan....det var filmerna Twilight (extended edition) och Min brors flickvän. Såg Twilight ikväll och nu är jag helt såld.

Snart bär det dessutom av till Örebro för ytterligare lite firande av min och min kompis Hannas födelsedag. Ska bli mysigt att träffas och hänga i öre. Som sagt en massa firande och så trevligt att det varit utspritt...är kul att få lite små överraskningar då och då, det livar upp vardagen. Fast nästa år planerar jag ju inte att bli sjuk, för det är ju inte så värst kul. Men kanske ska man ta och visa sina kompisar uppskattning även fast det inte är födelsedag? De oväntade gåvorna är ju alltid de roligaste och mest uppskattade....

Snart ska jag provsmaka den första lusseskörden för i år. Älskar den här tiden på året just av denna anledning, lussebullar, glögg, pepparkakor, tända ljus...utan detta skulle det bara vara ett oändligt långt trist mörker. Men advent och juletid livar upp allt och ett sorts magiskt skimmer infinner sig. Ja julen är min absoluta favorithögtid. Bara vi får en gnutta snö är jag nöjd, några flingor är tillräckligt, bara det blir nått. Vill inte ha en regning, trist, gröngrå jul...det går bara inte.

Här är mega lussebullen jag bakade förra året då jag inte orkade baka ut varenda en. Men i år blev det många små istället...

Ryktet går på nätet att Friends gänget ska återförenas för att spela in en långfilm. Om det verkligen är bekräftat är svårt att säga, men på flertalet sidor står att filmen ska komma på bio 2011 och att det är den blonda lintotten som spelade Günther i den framgångsrika serien som bekräftat att en återförening är på gång. Hur kul vore inte det? Älskade tv-serien och har sett den om och om igen. Skrattar så jag får magknip. Jag är definitvt en av dem som kommer köa utanför biografen om filmen blir verklighet. 

Det börjar dra ihop sig. Julen närmar sig med stormsteg och så gör också slutet på min kurs och min lärarutbildning. Sista lektionen kommer vara någon gång i januari. Känns märkligt, sitter här och knegar på min c-uppsats, samtidigt som dagarna obemärkt tickar på. Det har nog inte riktigt gått in att detta är det sista jag kommer göra i pluggvärlden (på ett tag i alla fall). Vem vet, jag kanske längtar tillbaka?

Det är med en sorts skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot dagen jag är färdigutbildad, vad väntar egentligen på mig därute i verkliga livet? Det är något nytt och främmande och jag hoppas innerligt att jag är redo. Det känns som om jag kan göra vad som helst och ingenting alls...går från hopp till uppgivenhet. Tänk om jag inte hittar ett jobb? Vill så gärna ha det där drömjobbet, sikta mot stjärnorna...men inser också att någonstans måste man börja och så länge jag får ett jobb kan jag nog ta i princip vad som helst.

Sen kommer nästa stora steg, flytten....lämna hemmet och på något sätt tryggheten. Men det är dags och ska samtidigt bli väldigt kul, tänk att ha något alldeles eget, ett hem att inreda som jag vill, med mina saker, där jag kan göra vad jag vill. Första steget är förstås att hitta en lägenhet där jag trivs. Sen kanske en liten vovve för att råda bot på ensamheten, behöver en djurkompis att mysa med på kvällarna och ta långa sköna promenader med i skogen. Sen finns ju alltid kompisarna förstås, men de kan ju inte ständigt vara vid ens sida =0)

Som sagt, framtiden är vid mina fötter...nu gäller det att bara ta steget. I januari går startskottet för mitt nya liv ...vem vet vart jag landar?

Ikväll gick den andra Bridget Jones filmen på tv, jag har sett båda ett otal gånger tidigare men kan helt enkelt inte få nog. Det är en  så fantastiskt varm film fylld med humor. Renee Zellweger är som klippt och skuren för rollen som den vardagliga tjejen Bridget Jones. Hon vill samma sak som alla oss andra, vara framgångsrik och finna kärleken. I denna uppföljare har hon funnit vad hon så länge sökt, men lyckan är som vi alla vet kortvarig och snart lyckas hon trassla in sig i alla möjliga märkliga situationer.

Anledningen till att jag gillar dessa filmer så mycket är för att det för en gång skull handlar om en vanlig människa, någon som du och jag, med både bra och dåliga egenskaper som är långtifrån felfri. Det känns äkta och får en att inse att allt inte behöver vara perfekt, lyckan ligger i att finna någon som älskar en för den man är med alla små egenheter. Är så oftantligt trött på  alla tillrättalagda Hollywoodfilmer där skådespelerskorna ser perfekta ut på alla sätt och vis och allt ska vara så himla sockersött. Människor är inte skapta för att vara perfekta, vi strular till det, gör bort oss men lever och är lyckliga ändå. 

Tacka vet jag Bridget Jones som svullar i glass, har gigantiska trosor och handlar utan att tänka. Jag säger bara: You go girl!

Igår blev äntligen mitt maskeradparty av, å vad kul det var. Alla var så fina och hade verkligen ansträngt sig, det var en salig blanding av rödluvan och vargen, geishor och 20-tals gangsters...så har jag nog aldrig sett min kompisar förut he he.

Vi pratade, skrattade, spelade spel (som jag självklart förlorade) och åt tills vi storknade. En mycket lyckad kväll, så glad över att ni kom och firade mig även om det var tre veckor i efterskott. Ser fram emot fler maskerader och sammankomster i framtiden! Tack för att ni finns och förgyller min vardag....ni e bäst!

Imorgon deklarerar Idolerna sin kärlek både till fansen och till sina anhöriga, en låt dedikeras till vardera grupp. Dessa är de låtarna som idolerna valt att sjunga:

Tove:
Sweet Dreams (are made of this) - till fansen
Himlen är oskyldigt blå - till anhörig

Calle:
Your Song - fansen
To be with you - anhöriga

Erik:
My life would suck without you - fansen
Always - anhörig

Reza:
You've got a friend - fansen
When I need you - anhöriga

Mariette:
Ängeln i rummet - anhöriga
Time of your life - fansen

Tror det kommer att bli en toppen omgång, vem som gjort det bästa låtvalet återstår att se. Detta tema har varit på tapeterna även föregående år och det har en tendens att bli lite känslosamt och idolerna brukar öppna upp sig lite mer. Jag hoppas verkligen de förmedlar mycket känsla!

Här är en liten backstage sneek peak från dagens repetition och det verkar som de får använda instrument, yeay! Tror Erik och Mariette ligger bra till, hur det går på fredag vet man ju förstås aldrig.

http://www.flickr.com/photos/watchwithkristin/ / CC BY-SA 2.0

Zappade in på tv4 kl. 21:00 och fastnade framför nya tv-serien Glee. Har hört talas om den och sett klipp så tänkte att jag lika gärna kunde se vad det var för nått. Förstod att den skulle handla om nån musikalgrupp bestående av ett par amerikanska high school ungdomar och en engagerad ambitiös lärare.

De första 10 min funderade jag seriöst på att byta kannal, kändes som "hej kom och hjälp mig" tv. Typisk amerikansk, sockersöt, perfekt in i minsta detalj och överdriven humor. Efter ett tag kom jag dock in i den lite mer, visst finns det ett djup och en sorts självdistanserad ironi till det amerikanska samhället. Och jag menar, de sjöngs ju och dansade en hel del, sånt gillar jag. Även om det känns som lite fejksång, inte helt naturligt och berör mig därför inte helt och hållet.

Men som med alla andra halvhyfsade serier är jag nu fast, och kanske kommer jag fastna ännu mer om några avsnitt och sitta och tänkta "fy sjutton vad jag älskar denna serie". Återstår att se helt enkelt...





Bästa låten i dagens avsnitt....

Har suttit framför datorn hela dagen idag och skrivit på min c-uppsats och blev så trött på det så att jag inte ens orkade blogga. Sprang iväg och tränade Afrodans mitt i alltihop, hur skönt som helst att röra på sig. Behövdes efter allt stillasittande. Dagarna bara tickar på och det känns inte som om jag hinner med det jag borde, allt tar dubbelt så lång tid...suck. Nu måste jag i alla fall sussa så jag kommer upp imorrn.

Sov gott alla människor!

Följer detta program på tv4+ kl. 20:00 varje måndag. Blir alltid så förvånad över hur lite kunskap vissa hundägare i USA tycks ha, de förstår inte att det inte räcker att släppa ut en hund i trädgården då och då. Det krävs mycket mer motion och stimulans än så. Här i Sverige går man ju ut med hunden minst tre gånger om dagen (sen finns det förstås alltid undantag även här).

Han säger så mycket klokt den där Cesar, hundarna känner av en människas sinnestämmning och det gäller därför att vara lugn och bestämd (detta börjar dock bli lite uttjatat efter att ha upprepats i varje program). Hundar behöver regler och trygghet som vilken annan som helst. Det är ju alltid (i princip) ägaren som behöver uppfostras inte hunden.

Så fort Cesar äntrar rummet lyssnar och lyder hunden med en gång, helt fantastiskt. Undrar om de klipper bort de gånger han misslyckas? Jag menar någon gång måste det ju ske? Visst finns det hundar som han fått jobba mer med och som verkat omöjliga, men tillslut har han ändå övervunnit hindret. Han lyssnar verkligen på hundarna och det märks att de trivs i hans sällskap.

En sak som jag lärt mig av hans program är hur otroligt viktigt det är att man väljer en ras/hund som passar ens sinnesstämmning, energinivå. Det är förstås inte alltid lätt att veta innan man skaffat den, man får läsa på men sen finns det ju aldrig några garantier. Bara man är medveten och sätter tydliga regler från början och ger mycket kärlek tror jag en hund är den ultimata djurvännen.

Läs mer på hans hemsida:     
http://www.cesarsway.com/

Jupp, här ska uppbådas kraft att bege sig iväg ut i mörkret, känns som om det är mitt i natten. Fy sjutton vad det inte lockar att gå utanför dörren...men jag vet ju att det är skönt när man väl kommer dit =0)

Den kvinnliga motsvarigheten till Peter Jöback måste ju vara Helen Sjöholm...en röst som ger en rysningar

Lyssnade runt lite på youtube och tänkte jag kunde delge er lite olika Peter Jöback klipp som jag funnit.

Vad tror ni, är detta något han vill minnas?




Vem kan glömma denna lilla Aladdin låt? Synd att kvalitén är lite dålig....




En fin låt om Stockholm



En av de vackraste låtar som finns





Avslutar med en riktig musikalklassiker

Ja nu är han åter tillbaka i kalla regniga Sverige efter en tripp till andra sidan jordklotet, närmare bestämt USA där han för en tid bosatte sig i New York. Anledningen till att jag kom att tänka på honom och hans musik är för att jag vandrade runt på Åhléns i fredags och blev upplyst i högtalaren om att han skulle signera sin nya platta prick 17:00 på musikavdelningen. Jag och vännen kunde ju inte låta bli att smyga dit och få oss en snabb titt och där satt han på ett upphöjt litet podium och såg lagom road ut, med en blågrön mössa nerhasad över huvudet. En liten kö hade bildats framför honom med förväntansfulla människor som ville få skivan singerad. Jag undrar hur länge han blev kvar där, måste kännas som en märklig situation för vem som helst att sitta sådär upphöjt och träffa människor man aldrig mött förut men som ändå vet allt om en. Jag och vännen avlägsnade oss i alla fall relativt fort och gick vidare i shoppingdjungeln.

Peter Jöbacks nya skiva heter East Side Stories och släpptes på min födelsedag den 28 oktober =0) Den här gången gör han ett album på engelska med en del coverlåtar som The drugs don't work. De två tidigare albumen har varit på svenska vilket jag tycker känns mer personligt. Gillar hans röst, men i grund och botten kommer han alltid vara musikalartist och det är där han hör hemma och sjunger som bäst...Hoppas han hittar tillbaka till musikalscenen snart!

Blir en riktigt liten kulturweekend den här helgen. Var idag iväg och såg en amatörteaterföreställning som en väns mamma var med i. De bjöd på en massa sång, musik, sketscher och glada människor. Det märktes verkligen att de hade kul på scenen. Ensemblen bestod av medelålders män och kvinnor och de gav verkligen järnet, levande bevis på att det aldrig är försent att ge sig in i teatervärlden.

Nu ska här lagas middag!

Är helt uppe i varv och samtidigt jätte trött. Har haft så kul idag och upplevt en av de bästa dagarna på länge. Så synd att den redan är över. Blir inte mycket sammanhängande denna text för jag kan knappt tänka, men försöker ändå duktig som jag är plira ner nått. Jag och resten av teatergänget träffades redan halv ett idag och begav oss sedan med samlad packning ut till kulturhuset i upplands väsby för att förbereda inför kvällen. Vi var förstås väldigt tidiga så vi slängde in våra grejjer på scenen och gick sedan iväg och åt en bit mat, mycked god thaimat. Sen var det till att förbereda inför kvällen, vi skulle spela kl. 22:00 men vi hade scenen för oss själva hela tiden eftersom de andra artisterna uppträdde på en annan scen.

Älskar hela den här kulturella gemenskapen, det är där jag hör hemma. Älskar allt som har med teater att göra, att förbereda sig, på med kostym och smink och se hur karaktären kommer till liv, fixa i ordning scenen som den ska vara, pröva ljussättningar och trixa med musiken för att sedan köra ett halvtaskigt genrep (som det ska vara) och sen bara ge gärnet på föreställningen. Super duper kul. Fast var förstås nervös som sjutton innan det var dags, alltid värst när man hör publikens sorl och de sätter sig på sina platser, då är det så magen vänder sig. Men sen, sen bär det bara av ut i äventyret. Och innan jag vet ordet av så är det slut och det är dags att åka hem.

Hoppas att det blir många fler sådana här dagar...längtar redan. Familj Vanilj på snart återseende!

Nu ska jag äta, sen sova =0)

Godnatt

Nu är det dags att krypa till kojs. En lite nervös pirrning i maggropen har infunnit sig och uppspelet känns verkligen nära nu. Hoppas verkligen jag får lite sömn inatt, brukar vara dåligt med det annars dan innan man ska upp på scenen. Ska nog skanna igenom manuset och tänka igenom föreställningen en sista gång innan jag somnar, sen får jag släppa det för ett tag. Imorrn har vi ju hela dagen på oss att förbereda. Ska bli så spännande och himla kul. Blir kanske sista gången vi spelar denna föreställning, så då får man se till att njuta lite extra =0)



http://www.flickr.com/photos/slimjim/ / CC BY-NC-ND 2.0

Idag blev det skön hemmakväll med massa godis, gott te och familjen samlad framför idol. Efter allas framträdande gissar jag på att Eddie hänger löst och åker ut....Reza ligger lite illa till också, men hon sjunger ju så otroligt bra så det vore synd om hon åkte. Favoriten idag var Mariettes  Bleeding Love och även hennes och Calles duett av den fantastiska Eskobarlåten...rysningar fick jag minsan. Efter idol blir det tredje avsnittet av Flashforward, börjar bli riktigt spännande nu...sen är det bums i säng för imorgon gäller det att vara utvilad.

Har nu kommit hem efter några timmars genrep och lokalfix inför den stora uppspelningsdagen. Kände imorse att jag börjar bli nervös nu, det är ju trots allt bara två dagar kvar innan det är dax så det kanske var på tiden att nerverna kom på plats. Idag var också första gången som scenkostymerna åkte på efter ett halvårs liggande i garderob, äntligen var min älskade karaktär fullbordad, som jag har saknat den.

På lördag bär det i alla fall av vid lunchtid för förberedelser inför uppspelning på kvällskvisten. Eftersom det är en festival kommer det vara andra workshops, seminarium, artister, eget pyssel m.m. på plats. Är ju inte en jätte stor grej, men jag tycker det ska bli super duper kul. Önskar mitt liv alltid kunde se ut så här, nu lever jag verkligen Kulturflickan livet, så som det ska vara!

Fick syn på en affisch på väg hem idag, den visade sig göra reklam för Bröderna Lejonhjärta som ska sättas upp på Stockholm Stadsteater. Älskade den Astrid Lindgren sagan när jag var liten och jag hoppas verkligen att Stadsteatern kan göra den rättvisa och inte gör om den till någon modern märklig historia. Jag vill ha den klassiska versionen för inget kan slå den! Får jag någon med mig så kommer jag att bege mig in till stan och titta på den när den har haft premiär... (vilket är den 14 november).

Nu har C-uppsatsarbetet dragit igång ordentligt och jag vet inte riktigt vart det ska sluta. 30-40 sidor ska jag lyckas klämma fram på nått mirakulöst sätt vilket just nu känns halvt omöjligt, men det är väl så det ska kännas antar jag. Trots slit, stress och hårt arbete ser jag ändå fram emot detta och hoppas på att kunna presentera något resultat av intresse.

Har suttit hela dagen och läst i Alice och Hjördis gamla dagböcker som jag kommer använda som historisk källa i min uppsats. Riktigt hur jag ska analysera materialet är jag inte riktigt säker på än, hade en tanke men den gick över till en annan så får helt enkelt se vart jag landar...men jag måste bestämma mig snart snart annars kommer allt gå mig om intet.

Tråkigt nog är det inte orginaldagböckerna jag håller i min hand utan en en tryckt bok med transkiberat dagboksmaterial. Älskar annars att sitta med en gammal sliten dagbok där bladen färgats gula av tidens rand och de snirkliga bokstäverna fyller sidorna. Känslan av att en kvinna för hundra år sedan satt böjd över samma dagbok och skrev om livets alla glädjeämnen och sorger, sånt får mig att rysa. Historien är en fantastisk upptäcksfärd och man vet aldrig vad man kommer finna.

Jag känner verkligen hur jag kommer Alice och Hjördis nära inpå livet, de skriver om kärleksbekymmer, dåliga hemförhållanden, konstnärslivet och skolan. Ett lätt liv har de verkligen inte levt....

Har nu skrivit två fin fina inlägg till min blogg idag. Nu kanske ni undrar vart de tagit vägen och det undrar jag faktiskt själv. Skrev ett, skulle till att publicera det och POFF så var det borta. Blev något sånär irriterad, tog ett djupt andetag och skrev ett till....tryckte på publicera knappen och sen POFF så var det också borta. Försvinner det här också då vet jag inte vad jag gör, blir tokig kanske. Ibland bara avskyr jag tekniken som alltid ska strula till det, men samtidigt är den svår att leva utan...är en sorts hatkärlek antar jag, så det är bara att bita ihop och vänta på bättre tider. Hej och hå och ett och två, nu trycker jag på knappen så håll i hatten...



http://www.flickr.com/photos/lou/ / CC BY-NC-SA 2.0

Kände mig inspirerad av mitt förra inlägg och fortsätter därmed med att lägga upp några av Johnny Cash låtar framförda av Joaquin Phoenix i den fantastiska filmen Walk the line. Han besitter en oerhörd talang...

http://www.flickr.com/photos/29956195@N08/ / CC BY-NC 2.0

Ja, vad hände egentligen med denna skådespelare som var med både i storfilmen Gladiator och Walk the line. Tydligen uttalade han sig redan för ett år sedan om att han skulle lägga av med skådespeleriet för att helt syssla med musik, som ska vara hans nya passion i livet. Att han har en väldigt fin stämma hördes redan i Walk the line filmen där han spelade Johnny Cash och sjöng hans låtar med bravur. Det som förvånar mig mest (och tydligen många andra) är musikgenren han valt att ge sig in i, nämligen rappen.

Jag förstår inte riktigt vad som hänt, men något verkar ha skett under de senaste åren med stjärnan och många spekulerar i vad som egentligen pågår. Han håller i nuskedet på att spela in en dokumentärfilm om sig själv som rappare som ska släppas under år 2010, utseendemässigt har han gått från sofistikerad till att se ut som nån som är på luffen och hans intervju hos Letterman i början på året har minst sagt väckt uppmärksamhet. Vissa tror att det är ett PR trick andra att skådespelaren helt har tappat fotfästet. Frågan är om vi någonsin kommer att få veta den verkliga sanningen bakom mysteriet. Jag hoppas innerligt att det bara är ett PR-trick annars är det bara tragiskt, vi behöver inte ännu ett kändisliv i spillror...


Joaquin Phoenix på Letterman i februari i år, spelar han eller inte?






....jämför med 3 år tidigare...det är som natt och dag

http://www.flickr.com/photos/jonas_brothers_luvs_ammy_lou/ / CC BY 2.0

Har nog aldrig sett en sämre film på bio, men man kan ju knappast gå ifrån när man betalt pengar för den...då gäller det bara att stå ut. Filmen handlar om en låda (the box) som levereras till en familjs hem, en mystisk man med halva ansiktet borta ger dem instruktioner om lådan. Den har nämligen en knapp som går att trycka på, familjen får välja, trycker de på knappen dör någon de inte känner och de belönas med 100 000 dollar eller så kan de låta bli och blir då utan pengar. Vad ska de göra?

Efter detta går filmen bara utför och blir allt knäppare och snurrigare för varje minut, helt utan logik. Näsblod, aliens, skumma människor på bibliotek, jultomte....jag börjar seriöst undra hur ett sådant dåligt manus någonsin kunde göras till film, vad tänkte regissören och framförallt vad tänkte skådespelarna. Jag menar Cameron Diaz är ju en hyfsat känd skådespelare, nog måste det ha funnits andra valalternativ för henne. Det absolut värsta med filmen var trots allt inte manuset utan den totala överkompensationen av bakgrundsmusik som konstat gengöd i bakgrunden. Det var sådan där spänningsmusik som man brukar höra i 60-tals filmer där musiken stegras så fort något spännande ska hända vilket gör att allt blir extremt löjligt.

När hela biopubliken sitter och skrattar när filmen ska vara som mest spännande då är det nått som gått snett....






Hur SVD kunde ge den 3 prickar går utanför mitt förstånd...

SVD-recension - The Box

Sov till tolv, oj oj...lite för länge för min smak, men så kom jag inte hem förren halv två på natten igår så då är det väl lite mer okej. Men nu är jag så seg så seg...förhoppningsvis blir det bättre med lite frisk luft, för ska snart iväg till stan, handla lite presenter, träffa en vän och gå på bio.

Igår var en händelserik dag, fick tillbaka min inlämningsuppgift från förra kursen och betyget var minst sagt förvånande lågt. Fick ett E och jag vet inte om jag håller med om det, ska väl vara glad för att det blev godkänt i alla fall. Pratade med två andra kursare och de hade fått E och D i betyg och fann det också väldigt märkligt. Jag undrar vad man skulle gjort för att få högre betyg? Vi funderar på att läsa varandras och se om vi håller med om betygsättningen. Fast jag vet hur svårt det kan vara om man börjar tjafsa om betyget, det är sällan det leder nånstans. Vi får väl se hur det blir...kan läraren motivera mitt E, så fine...då kan jag leva med det.

Träffade min handledare till C-uppsatsen igår också och vi diskuterade mitt PM. Det gick väl bra tycker jag, ska bli kul att komma igång ordentligt och jag fick ett och annat tips. Så nu har jag tre veckor på mig att knepa ihop nått innan nästa träff med handledaren.

Slutligen blev det tjejkväll hemma hos en kompis, med god mat (fyllda paprikor mums), prat, skratt, nostalgi...hur trevligt som helst!

Men nu snart bär det som sagt vad in till the city of blinding lights!

KRAM!

Såg den svenska tv-serien Morden igårkväll, blev lite smått besviken och kände väl inte direkt att det var någon höjdare. Svenska serier ska alltid vara lite speciella och talet känns inte riktigt naturligt, det märks att det är manus...synd.

Men tv-kvällen slutade trots detta på topp, fortsatte nämligen att slötitta på dumburken och vips så hamnade jag mitt upp i den amerikanska serien True Blood, har hört talas om den förut men av nån anledning aldrig sett den. Den handlar om vampyrer, kärlek och mord..underhållning till max och jag var fast med en gång. Alexander Skarsgård skymtade också förbi i gårdagens avsnitt, han spelade vampyr huga..men så läskig vet jag inte om han var, dessutom var frisyren en riktig minuspoängare, han såg inte klok ut ha ha. Jag hoppas på att de tidigare avsnitten finns upplagda på SVT:s hemsida, för jag vill se serien från början...förstår inte hur jag kunnat missa en sån fullpoängare!

Kl. 21:00 ikväll slår SVT 1 upp portarna för den nya svenska tv-serien Morden. Det är en fristående fortsättning på serien Graven (jag såg den aldrig själv, men den var tydligen älskad av kritikerna så då måste den ha varit bra). Vi får följa ett gäng kriminalare som försöker lösa komplicerade fall. Första avsnittet handlar om ett gammalt fall där ett fatalt misstag begåtts som lett till att mördaren fortfarande är på fri fot....låter spännande i alla fall. Vi får väl se vad jag tycker efteråt...

Härlig, lite udda musik som man bara måste älska.

Äntligen äntligen äntligen är teatergänget återsamlat igen. Som jag har längtat och väntat. Vi skulle ha träffats allihopa redan förra veckan men jag och en annan i gruppen blev båda sjuka så det blev ingen fulltalig träff. Men nu är vi alla fall igång igen, vad kul det var att få träffa alla igen...vi har inte setts på ett halvår men när vi började repa idag kändes det som om vi aldrig skiljts åt, märkligt det där med tid. Vi körde igenom en snabbversion av vår föreställning och det satt förvånansvärt bra...nu gäller det bara att komma in i karaktär och hitta koncentrationen. Två gånger till har vi på oss innan det blir uppspel på festivalen, så himla kul. Det är det här jag brinner för!   

Är nu åter frisk, lite hosta finns kvar...men den försvinner nog snart den med. Har hamnat lite efter i mina studier p.g.a. denna oönskade förkylning, så jag har lite att ta igen. Ska skriva PM (till min C-uppsats) som ska in nu på fredag och jag har inte läst igenom det jag hade tänkt att jag skulle ha hunnit läsa igenom tills nu..men men försöker att inte få panik, nått vettigt ska säkert gå att svänga ihop. Och ett PM är ju trots allt preliminärt, syfte och frågeställningar m.m. ändras ju alltid under skrivandets gång. Efter PM inlämning och prat med handledare är det skriva skriva skriva som gäller...om jag får godkänt på PM:et förstås, annars kanske det inte blir nått av =0(

Hur är det egentligen att se sin egen framtid, är det något att eftersträva eller är det bäst att inte veta hur våra llv kommer att spela ut? I denna actionspäckade dramaserie finns inget val, hela mänskligheten får under en blackout en glimt av sin framtid som på ett ögonblick förändrar deras liv. Vissa blir hoppfulla andra skräckslagna för att framtidsglimtarna ska slå in. Är det möjligt att ändra på framtiden?

Jag såg första avsnittet av denna serie på tv4 och jag måste säga att den verkar lovande, det finns något för alla i den och förutsägbar är den definitivt inte.