Kulturflickan

Tar igen all kompistid jag förlorat under min skrivperiod så idag blev det trevlig tjejmiddag hemma hos en kompis. Tacos, kladdkaka och utjämnade förstås det hela med den hälsosammaste drycken av dem alla, vatten så klart. Åt tills jag mådde illa, men gott va det. Fick även lite assistans att tona håret, kände att det var dags för en liten uppfräschning men har lite svårt att fixa det på egen hand, så tackar ödmjukast för hjälpen. Blev en rödbrun färg som jag haft innan, håller mig kring det mörkare hållet, känns tryggt. Har gått igenom de flesta färger, blond, mellanblond, brun, rött och allt däremellan. Gillar att variera mig lite. Har dessutom inte klippt mig på över ett år, så nått var tvunget att göras. Kanske kommer upp en bild imorgon om jag känner mig presentabel... 

Tack och hej leverpastej!

Har tittat en del på Disneyfilmer den senaste månaden och tyckte det var dags att väcka några gamla favoritstunder till liv. Lyssna och minns.
































Klämmer in lite framträdande av riktiga artister som gjort låtarna också...kunde inte låta bli.

Fick nya längdskidor, pjäxor och stavar idag...hela kittet med andra ord å de är så fina! En liten examenspresent från mina kära föräldrar och det kunde ju inte passa bättre till detta underbara vinterväder. Så här härlig vinter har det inte varit på flera år och jag hoppas, önskar och vill att den ska komma tillbaka flera år i rad. Snön ligger i drivor, solen skiner från klarblå himmel...känns som om man är uppe i Sälen, kan inte lovprisa det nog. Slår en grå rengnig vinter med hästlängder!

Har i princip sen jag börjat gå åkt skidor i alla dess former, både utför och längdför. Sportloven har spenderats uppe i Sälen och många fina minnen har jag med mig därifrån. På långfärdsturerna tog vi med oss fårskinnsfällar att bre ut i snön, sörplade varm choklad, åt russin och kanelbullar. Började i skidskola, Bamseklubben tror jag den hette, när jag var en pygmé (runt 3-4 år), slalomskidorna var minimala och hjälmen täckte hela mig. Orkade inte ens hålla kvar i knatteliften så skidläraren tog mig under ena armen och liften i den andra ha ha. Hade en helt underbar skidlärare i flera år, Johan får jag för mig att han heter men kan minnas helt fel. Som sagt, vinter och skidor är en del av mig.

På senare år har tyvärr annat kommit emellan som det så ofta gör, Sälenvistelserna har blivit mer sällsynta och både utför och längdskidor har lysit med sin frånvaro. Måste vara i alla fall två år sen sist jag stod på ett par skidor. Men så idag fick jag som sagt den perfekta vinterpresenten, jag spände genast skidorna på mig och begav mig ut i spåret å det var så härligt...men också väldigt jobbigt...var helt färdig efter ett varv. Sen blev det självklart varm choklad när jag kom hem. Nu uttnyttjar jag i alla fall vintern till max och jag hoppas snön ligger kvar länge länge för fler skidturer lär det bli.

Dagen jag länge fruktat är över, hade byggt upp det till en mardrömsdag i mitt sinne. Men jag måste säga att det gick över förväntan och som vanligt jagade jag upp mig alldeles i onödan. Igår var den stora dagen, klockan 9:00 skulle jag infinna mig i undervisningssalen för att få min c-uppsats bedömd och utvärderad. Vaknade flera gånger under natten, tänkte att nu måste jag nog gå upp, livrädd för att försova mig. Vaknade turligt nog ännu en gång när klockan ringde 6:30, kände hur fjärilarna flockades i magtrakten. Åt frukost och gjorde i ordning en liten lunchlåda med frukt, vatten och mat...alla nödvändigheter för att klara mig igenom dagen. Tiden tickade ifrån mig som vanligt så jag fick rusa med andan i halsen till bussen. Vid busshållplatsen upptäcker jag att jag glömt min fint packeterade lunch hemma på diskbänken. En perfekt början.

En kvart senare springar jag in i en knökfull tunnelbanevagn som p.g.a. tekniska problem sniglar sig fram de första stationerna...så klart, varför inte liksom. Station för station passerar utanför tunnelbanefönstrena och nervositeten når nya höjder, blir alldeles torr i munnen och illamåendet blir extremt påtagande...försöker i alla fall andas lugnt, tänker att det ska nog vara bra. Som lite extra krydda tas tåget ur trafik när det bara är en station kvar för mig att åka. Jag kliver av och tänker enbart positiva tankar...eller kanske inte. Hoppar på ett nytt tåg och tar mig sedan med ilfart till lektionssalen. Visar sig att både examinatorn och opponenterna är lite sena så jag andas ut för en stund.

När opponeringen sedan drar igång faller ett märkligt lugn över mig och alla mina sinnen skärps. Det hela flyter på mer som ett samtal och inga obehagligheter infinner sig. Efter en timme är det över och jag kan andas ut, jag hade överlevt och kände mig någorlunda tillfreds med min insats. Opponenterna var så trevliga att vi sällskapade resten av dagen, har verkligen saknat det sociala umgänget. Klockan 15:00 var dagen till ända och jag kunde trött men glad bege mig hemmåt och som fin avrundning på dagen togs även denna tunnelbana ur trafik.

Idag har jag ont överallt, rygg och nacke är spända som fiolsträngar, är nog gårdagen som gör sig påminnd i kroppen. Inom pluggvärlden återstår nu bara för mig att göra språkliga korrigeringar på uppsatsen, examinatorn hade funnit en hel del. Grammatik ska jag villigt erkänna är inte min starka sida och efter ett tag blir man lite hemmablind. Om jag gör dessa ändringar meddelade dock examinatorn att jag kommer få ett A på min uppsats, vilket är högsta betyg. Kan inte låta bli att känna mig lite glad över att allt hårt slit, stress och förtvivlan faktiskt lönade sig till slut. Snart kommer jag dock att ha förträngt allt det jobbiga med uppsatsskrivandet och bara minnas hur kul det var...kanske skulle man göra en till he he. Hjärnans förmåga att förtränga är enorm. Men nu ska jag i alla fall ta en paus från allt vad studier heter och göra nått helt annat...ska bara fixa det sista på uppsatsen som sagt he he...

På onsdag är det dags...min sista dag på universitetet, sen ska jag vara klar tydligen. På onsdag är det även opponeringsdag vilket gör mig dubbelt nervös, börjar känna det i magtrakten redan nu. Opponering innebär att två okända personer (hoppas på att snällhet är deras förnamn) ska läsa igenom min C-uppsats och säga vad de tycker om den och jag ska sedan göra detsamma med någon annans uppsats. Jobbigt jobbigt...är dålig på att försvara mig och får lätt blackout när jag blir nervig. Men det ska gå bra! Gäller bara att ta djupa andetag och hålla sig lugn. Någon därute som har supertips på avslappning, skulle verkligen behöva det nu he he....

Efter att ha varit stängt sedan juni 2007 för renovering och ombyggnad öppnades idag dörrarna till det nya medeltidsmuséet. Jag var självklart på plats för att bevittna detta, egentligen var det min mormor som fått en inbjudan men eftersom hon inte kunde komma fick jag och mamma överta hennes plats. Perfekt för en historienörd som mig själv. Medeltiden är verkligen något som fascinerar mig, människors sätt att leva, botandet av sjukdomar, straff och brott som begicks, mat som åts, kläder som bars, lekar som lektes...det är sånt som kittlar fantasin.

Det var fullt av folk inne i muséelokalen, lite svårt att komma runt och titta på alla utställningsföremål och lyssna på tillhörande ljudinspelningar. Får bege mig dit en annan dag också tror jag minsann, då det är lite lugnare att gå runt och titta på allt. Själva invigningsceremonin bestod av tal från chef, projektledare och kulturminister som berättade om ombyggnaden samt vacker körsång av elever från Kungsholmens gymnasium. Kort som jag är var det dock svårt att se nått, men lyssna kunde jag i alla fall.

Det var ett mycket vackert muséeum fullt med detaljrikedom, uppbyggd som en liten medeltidsstad där man kunde gå runt och titta in i människors hem, verkstäder och bodar. Vaxdockorna såg nästan verkliga ut, förväntade mig att de skulle vrida på huvudena och titta på mig. Skulle inte velat vara där ensam i mörker. Detta muséeum är ett underbart och roligt sätt att inhämta kunskap på, jag kände hur kreativiteten spirade där inne. Fick sådan lust att skriva en berättelse om människorna i medeltidshusen, vilka var de, hur såg deras liv ut?

Enda saken jag inte förstod var videoinstallationen i början som projicerats på väggen föreställande porlande vatten eller liknande. Vad ville de säga med det mån tro, att Stockholm omges av vatten?

Rekomenderar dock alla som har vägarna förbi att titta in för ett besök, du kommer inte bli besviken...plus i kanten är att det är gratis.

Har egentligen aldrig följt Let's Dance, men denna säsong satt jag och en kompis och tittade på första avsnittet och sen var jag visst fast. Kul att se kända människor som bjuder så på sig själva och vågar bege sig ut på dansgolvet. David Hellenius är en helt fantastisk programledare, kvicktänkt och rolig för det mesta...han har den där ögonblickshumorn som när den träffar rätt sitter som en smäck. Har själv varit publik när han spelat in Fredag hela veckan med Peter Magnusson och då är han som allra roligast mellan tagningarna, han har en otrolig förmåga att improvisera.

Nåja, tillbaka till Let´s Dance....årets par är intressanta och klara favoriter är Mattias och hans danspartner Cecilia. I gårdagens program tyckte jag inte att Peter Wahlbeck skulle ha åkt ut, min röst hade istället fallit på Rabih. Visst hade han otur i veckan med stukad fot och sjuk danspartner...men han känns inte riktigt engagerad och kommer med lite omogna kommentarer då och då. Wahlbeck tillförde så mycket humor till programmet, han behöver bara bättra på sitt självförtroende lite grann!

Alla Mattias och Cecilias framträdanden under Let's Dance...

Tar en lugn dag idag, mår bättre, sov gott i ett nystädat rum. Ska ta en promenad, läsa och slappa. Har bestämt mig för att ha mobilen avstängd hela dagen, undrar om jag lyckas hålla det. Vet inte när jag blev så beroende av mobilen, tänk att jag klarade mig helt utan den för några år sedan. Ska helt enkelt försöka stressa ner...det behövs ibland, lite lugn å ro.

Idag har varit en bergådalbana utan dess like. Skulle ha träffat en kompis och haft kul, istället blev det hemmet, täcket och tv:n. Var trött när jag vaknade, skakade det av mig, ringde vännen och gjorde upp planer. Klämde in läsning av uppsats och mathandling där emellan. Mitt under handlingen slog trötthet över till illamående, yrsel och lite smått panik...människorna flackade hit och dit, plockade mat i korgar och vagnar och jag blev allt mer svimmfärdig. Messade kompisen och ställde in fredagsplanerna, lyckades handla klart maten och ta mig hem. Bröt sedan ihop och grät, utan att egentligen veta varför. Jag är trött, så trött, hela kroppen är trött och allting kräver en kraftansträngning. Antingen håller jag på att bli sjuk eller, vilket är ett mer sannolikt senario, så håller allt på att rinna av mig...c-uppsatsen är klar, utbildningen snart till ända, oviss framtid väntar, det är mycket på en gång. Blir stressad, blir nervös, blir allt på en gång fast jag bara vill njuta och vara glad...

Jämför mig med andra, supermänniskor som tycks klara allt, hur gör ni? Hur orkar ni? Hur kan jag bli så trött bara av att skriva en c-uppsats när alla andra klarar både det och jobb och allt annat samtidigt. Var får ni energin ifrån? Kanske är kraven jag ställer på mig för höga, prestationsångest är som alltid närvarande och hur jag ska bli av med den det vete sjutton. Vill göra så mycket, men vågar inte, vad händer om jag misslyckas? Vad ska andra tycka? Så kan jag undra...varför bryr jag mig så mycket?

Som sagt mycket som snurrar i huvudet, antagligen för att jag behöver sova och samla energi. Snart blir jag förhoppningsvis mig själv igen...jag orkar bara inte vänta på att bli pigg...vill bli det nu, med en gång, så det så! 

Bloggen min får bli min terapi, ni anar inte hur skönt det är att skriva av sig =0)

Blev så väldans sötsugen och slängde därför ihop en kladdkaka, det går ju superdupersnabbt och innehåller dessutom choklad (kakao) vilket är oemotståndligt om man vill stilla sötbegäret. Fick för mig att vi hade alla ingredienser hemma, så brydde mig för en gång skull inte om att kolla efter, litade på mitt sjätte sinne...dumt, mycket dumt. Efter att ha vispat ner ägg och socker upptäckte jag att det bara fanns ynka pytte lite smör kvar...blev tvungen att ersätta med lite rapsolja hmm....blev lite eftersmak där...men kompenserade med en massa kakao, så det ska nog bli bra hrm.

När ugnen ringer (eller tekniskt sätt klockan om man nu vill vara teknisk) ska jag skära upp en rejäl bit kaka, ta en kopp té och slå mig ner framför tv:n. Det skulle gå en film kl. 21:00 på tv6, Crank hette den visst...någon slags actionthriller, den kanske är bra, vem vet. Njuter lite av en stunds vila mitt i all stress...

Lyssnar på lite underhållande musik medan jag städar undan mina böcker. Ja, nu äntligen ska jag faktiskt röja undan mina saker....


Rycker det inte lite i benen?

Nu har min c-uppsats blivit ivägskickad till examinator och opponenter. Finns inget mer jag kan göra nu, inga finputsningar, inga ändringar. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa! Månader av slit är äntligen över...

Om ni undrar vilka filmer jag tittade på under gårdagen så var det lite hederligt tecknat, det var precis lagom för min lilla hjärna att ta in.



Först blev det På andra sidan häcken, den svenska versionen...rätt kul om ett gäng djur som vaknar upp från vinterdvalan för att upptäcka att människorna har byggt upp ett bostadsområde precis bredvid deras skog med en jättelik häck som skiljer djuren från människorna. Kasta in en tvättbjörn som förargat en björn och måste skaffa den människomat för att inte själv bli uppäten så har du en film full med förvecklingar. Lättsmält underhållning, men inget som direkt fastnar.  




På kvällskvisten följde klassikern Micke och Molle, den är ju bara för söt. Erkänner att jag var partisk redan från början då detta var en av mina favoritsagor när jag var liten, vi hade en sån där bok med tillhörande band som plingade när man skulle vända blad. Är alldeles utsliten nu efter alla lyssningar. Filmen var vackert tecknat, gillar de äldra filmerna för de känns så mycket mer detaljrika än de nyproducerade. Detta är en film om vänskap över gränserna, en hundvalp och en rävunge blir bästa vänner...men vad händer när hunden växer upp till en jakthund uppfostrad att jaga just det...rävar. Sidohistorien med fåglarna som jagar en liten larv är kul bara den...en klar favorit på hyllan.

Så okej, det blev ingen högflygande städning igår...var helt enkelt för trött. Tittade istället på en film och sov sedan bort nästan hela dagen. Har nog aldrig fått så mycket sömn he he. Vaknade till middagen och mådde ännu sämre än innan. Kände mig överkörd av en ångvält. Tiitade på ytterligare en film efter maten och sen blev det läggdags. Efter nattens sömn mår jag lite bättre men allt går i slow-motion, tröttheten är kvar...men ge mig en eller två dar så är jag säkert som ny igen!

Nu har jag snart nått mållinjen, nu är jag äntligen nästan framme och jag förstår inte hur jag lyckades komma hit. Känns som jag levt i en helt annan värld i flera månader, en avgränsad verklighet där datorn blivit mitt sällskap och uppsatsen ständigt pockat på min uppmärksamhet. En paus var aldrig riktigt en paus, jämt har uppsatsen följt mig i hasorna, legat på lur och gjort att jag aldrig riktigt kunnat koppla av. Om jag inte hade fått träffa på mina kära vänner och haft min familj hade jag nog blivit tokig i min sociala fattigdom framför datorn. Så tack till er som spridit ljus i min vardag och stått ut med att vänta fram mig tills jag fått en ledig stund. Hade jag kunnat hade jag umgåtts med er så mycket mer än tiden tillät, tro mig.

Igår skickade jag in min färdiga text till handledaren för en sista granskning, kände paniken sprida sig där ett tag när jag skulle trycka på skicka knappen och släppa ifrån mig månaders av arbete och slit. Kände att det fortfarande fanns så mycket kvar att fila på, separationsångest kan man också kalla det. På onsdag, i morgon, ska de sista fingret vara lagt på arbetet innan det skickas till examinator och opponent. Hoppas att handledaren inte hittar allt för mycket att anmärka på.

Allt rann bara av mig igår, jag förstår inte att det snart är över. Vemod, blandad med lättnad och glädje börjar spridas i min kropp...samtidigt som det okända som väntar känns skrämmande. Än är dock opponeringen av min uppsats kvar och jag hoppas verkligen med alla fingrar och tår att den blir godkänd. För då, om en och en halv vecka kommer mina 4,5 år i lärarutbildningen vara över och en oviss framtid kommer vänta där på mig...

Nu är jag bara så ofantligt trött, skulle kunna sova i en evighet känns det som, kroppen känns tung som bly. Tänkte dock ta tag i dagen och röja undan det förflutna för att ge plats åt det nya...böcker ska städas undan, papper rensas och slängas, rummet ska städas...allt som jag skjutit på framtiden ska nu bli av och det ska bli så skönt att äntligen få ordning och reda, som ett slutgiltigt bevis på att jag faktiskt snart är klar. Frågan är bara hur jag ska orka lyfta mig från stolen och börja...kanske ska man gå och lägga sig och sova i tusen år i stället?

Vill bara med detta något långa inlägg säga att Kulturflickan är tillbaka!
Kram på er alla människor därute och tack till er som fortsatt titta in på min blogg trots uteblivna inlägg...


En fin bild på min boktrave som ska städas undan:

Nu är jag så trött så trött på att skriva på denna förbannade c-uppsats. Den blir aldrig klar och bara rörigare och rörigare ju mer jag petar i den. 2 veckor sen ska den vara klar, undrar verkligen om det kommer gå. Inte hinner jag skriva nått här på bloggen heller...som gott nytt år alla glada människor där ute hoppas ni firade in 2010 med pompa och ståt till exempel. Sitter nu här och tycker lite synd om mig själv som måste plugga vareviga dag på jullovet...okej tog julafton ledig, men det var det ända. Varje gång jag sätter mig med uppsatsen känner jag ett sådant enormt motstånd nu för det blir liksom inte bra och jag önskar jag bara kunde skita i alltihop, gå ut i den vackra snön, umgås med mina vänner som jag tvingas avstå från för att sitta och stirra på en förbaskad dataskärm. Måste nog ta en paus nu annars stryper jag datahelvetet. Oj, blev visst inte så trevligt inlägg det här...ledsen för det. Hoppas ni får tillfälle att njuta lite av ledigheten i alla fall! Snart snart kommer jag åter bli människa i vanliga livet igen, å vad jag längtar!