Kulturflickan

Nu blir det myspys i soffan, där många dagar tillbringats då jag inte orkar göra mycket mer....Idag blir det nog en musikal =0)

Har hittat min nya favorit platta för tillfället och måste bara dela med mig av min upptäckt till er andra. Happyland heter Amanda Jensens nya skiva. Trodde aldrig att jag skulle gilla hennes låtar, tyckte inte alls om hennes röst eller musikstil när hon var med i Idol och sen har hon liksom bara fallit i glömska hos mig. Tills jag idag gick in på Spotify och hennes nya platta dök upp. Fy sjutton vad bra, helt underbar med den där lite hesa stämman och jazziga tonerna. Jag är minst sagt överraskad...trodde aldrig hon kunde låta så bra.

Vaknade imorse med sprängade huvudvärk efter en orolig natts sömn. Näsan rinner och hostan vill inte lämna mig ifred, förbannade förkylning! Så nu kunde jag inte annat än meddela mina vänner att det inte blir nån maskerad i helgen...så väldigt trist då jag hade sett fram emot detta. Men sånt är livet antar jag...suck. Men jag har inte gett upp tanken helt och hållet utan det kommer fortfarande bli maskerad bara nån/några veckor senare än vad jag planerat...den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge som det så vackert heter...

Den vill inte ge med sig. Är så trött, huvudet värker och näsan rinner. Imorrn måste jag helt enkelt må bättre, finns inget alternativ. Ska ha tjejmiddag på lördag och då kan jag ju inte gå runt och vara sjuk! Förhoppningsvis blir den ivägskrämd av alla spöken och gastar under halloween...jag hoppas i alla fall på det. Men om den nu mot förmodan inte skulle göra det, är det någon som har nått tips mot förkylning...tar emot alla förslag =0)

Ja, titeln säger väl allt =0) För exakt 23 år och några timmar sen föddes lilla jag. Åren går bara fortare och fortare, hinner inte ens längta efter födelsedagarna längre, de bara dyker upp hux flux. När man var liten var det stor spänning och jag längtade redan under sommaren och tyckte att den aldrig kom he he. Idag blir dock ett lugnt firande då förkylningen fortfarande sitter i och tycks bli värre. Jag hoppas innerligt att den är borta till helgen för då ska det bli maskerad med några vänner. Får kurera mig ordentligt idag och fira med en riktigt bra film.

Nu börjar det närma sig, snart har jag överlevt 4,5 år på lärarutbildningen med både med och motgånger. Och jag har lärt mig en hel massa, tack och lov, annars hade ju utbildningen varit helt värdelös. Lämnade in min skriftliga hemtenta i lärarfacket idag, stressade in i det sista för att få den klar. Härmed har jag avslutat ännu en kurs (så tillvida att jag inte får rest). Nu återstår bara c-uppsatsen och sen ska jag ut i arbetslivet och pröva mina vingar. Januari 2010...Here I Come!

Nu börjas det, trodde jag skulle slippa allt vad förkylning heter denna höst...men vem har egentligen den turen? Inte jag i alla fall...halsont kom krypande i eftermiddag och näsan rinner oroväckande. Jag hoppas innerligt att det bara är övergående, bara en såndär kortis som stannar ett dygn och sen flyger sin kos. Vaddå dom finns väl?
Ska göra lite te med honung, det kanske hjälper.

http://www.flickr.com/photos/ralphhogaboom/ / CC BY-SA 2.0

Så var det dags för ännu en uppsättning av den välkända musikalen Grease. Denna gång är det Hans Marklund som står för regin. I huvudrollerna ser vi Marie Serneholt (A-teens) och Sebastian Karlsson (Idol). Personligen är jag smått allergisk mot att använda artister/popstjärnor till musikalroller och jag känner mig därför smått besviken på detta val. Att vara en artist och en skådespelare är två helt olika saker och det blir sällan bra när man blandar ihop dessa två förmågor.

I de musikaler jag sett där de både varit hellylle artister och skådespelare med har skillnaderna varit markanta. Visst kan artister sjunga låtar som ingen annan, men den där förmågan att gestalta en karaktär och förmedla en viss känsla med sången brukar oftast saknas. Pop och musikal är väsensskillda från varandra och så tycker jag det ska förbli. Sen finns det förstås undantag...om Marie och Sebastian är ett sådant återstår att se...jag känner mig dock pessimistisk. 





http://sv.wikipedia.org/wiki/Anv%C3%A4ndare:MellonCollie

Källa: Svd - Marie och Sebastian i "Grease"

* Skriva tenta som en galning

* Sitter barnvakt åt två gulliga bebisar (6 månader, 1 år). Inget slår att hålla ett sovande barn i sin famn...

* Ställer om klockan och vinner en hel timme...fantastiskt!

* Går ut på en ruggig men härlig höstpromenad

* Träffar en vän, ser på film och använder vår kreativitet till max

* Äter god söndagsstek och hamnar i paltkoma (ett av de roligaste uttrycken jag lärde mig igår) =0)

* Sover

* Glömmer att skriva på bloggen (sorry)

Visades en kortfilm innan biofilmen som jag såg ikväll, den var jättesöt. Se och döm själva...

Idag dök denna låt upp på min iPod och den sätter sig verkligen på hjärnan...love it!

Har hunnit med en hel del idag, känns verkligen som jag utnyttjat varje timme. Först hade jag den där nedra muntliga examinationen kl. 8:00 på morgonen. Var mörkt när jag åkte hemifrån och universitetet kändes öde. Förutom att prata väldigt fort för att hinna med så mycket som möjligt så tyckte jag nog att det gick bra. Alla i gruppen klagade lite över att vi bara hade fem minuter på oss. Till och med vår lärare tyckte att det var i kortaste laget men hon var ju trots allt tvungen att följa reglerna.

Efter detta gick jag och två studiekamrater och satte oss på ett jätte mysigt kafé nära skolan. Helt klart mitt nya favoritställe. Tog en kärleksmums, ni vet en sån där chokladkaka med kokos på och de värmde den till och med lite i mikron så att den blev riktigt krispig och god. Himmelriket!

Sen bar det av hemmåt för att äta lunch och efter det åkte jag över till en vän för att ta en dusch, då vårt badrum fortfarande inte är klart. Inget slår en varm dusch säger jag bara, synd bara att det ska vara som omständigt att få en.

Och sist men absolut inte minst ska jag nu strax bege mig iväg för att träffa en annan vän, äta lite god mat och se en film. Så kvällen inbringar mycket nöje!

Nu måste jag rusa till bussen!

Suck och pust....tiden räcker inte till. Ska ha muntlig redovisning imorgon som får vara max 5 minuter och det är extremt svårt att hålla sig inom ramarna. Från början var jag uppe i 13 min, sen ner till 8 och nu är jag nere på 6 min. Har sållat lite mer i min text och ska pröva att köra en provomgång till, men sen får det vara nog för jag vet knappt vad jag pratar om längre. Varför måste det vara tidsbegränsat, det blir ju bara superstressigt!

Äntligen äntligen ska vi i vår lilla fina teatergrupp Familj Vanilj återförenas efter ett långt sommaruppehåll, som visst varade ända in på hösten. Ska bli så otroligt kul att träffa gänget igen och sätta igång med teaterskapandet. Nästa vecka blir premiärmötet och då ska här läggas upp en plan. Vi har nämligen blivit inbjudna att delta i en festival och spela vår lilla föreställning "Hon som sprängdes" (som hade premiär i våras). Nu är det alltså dags att göra en favorit i repris och det är bara till att damma av manuskriptet och värma upp kroppen för nu kör vi så det ryker! 


Tillåt mig att presentera det kreativa teaterteamet Familj Vanilj med föreställningen "Hon som sprängdes":

Att det är populärt med mord, kriminaltekniker, obducenter och labbraporter på tv har vi nog alla lagt märket till. Vet inte hur många sådana liknande serier som har visats på de olika kanalerna under det gångna året. En av de populäraste serierna inom detta tema just nu är ju CSI ( i alla fall utifrån mitt perspektiv). Serien har till och med blivit en sådan tittarfavorit att den duplicerats till tre olika CSI team i tre olika städer. För er som minns så var CSI Las Vegas ursprungsserien som följdes tätt åt av CSI New York och Miami.

Vilken är då bäst utav dessa serier och vilken hamnar på bottenplats är nu frågan? Jag har gjort en liten miniundersökning bland mina vänner, familjemedlemmar och mig själv och alla är rörande överens om att CSI Miami är sämst. Att avgöra vem som är vinnaren var klurigare...men de flesta av oss (och jag är en av dem) röstade slutligen på CSI New York. Jag tycker den har gått om CSI Las Vegas som tappat stinget efter att alla i teamet i princip bytts ut. Varken Warrick, Grissom eller Sarah är kvar längre och då blir det helt enkelt inte samma sak. Så listan ser med andra ord ut såhär:

1. CSI New York
2. CSI Las Vegas
3. CSI Miami


Håller ni med mig eller tycker ni att jag har helfel?

Kallt kallt, fryser och huttrar...sitter insvept i en filt och försöker få upp värmen. Kanske ska göra mig en kopp varm choklad, mums. Tricket för att få den där riktigt goda chokladdrycken är att smälta ner riktig mörk choklad, gärna 70% och sedan röra ut det i varm mjölk. Blir verkligen superdupergott....vill man kan man ha i några marshmallows också, för att lyxa till det lite extra. Ingen pulverchoklad här inte!

Vilken är bäst?

Jaha...så var den redan över, snyft snyft. Nästa helg blir det inte mycket till avkoppling för då ska här pressas fram en inlämningsuppgift på 4-5 sidor. Varför denna stress och varför ska allt gå så fort som möjligt, det undrar jag. Ibland tror jag vi måste sakta ner en anings i våra hektiska liv, det finns alldeles för mycket saker att göra, som pockar på uppmärksamhet och jag har enormt svårt för att bara koppla av och vara, uppleva nuet...låta allting ta sin tid, känna dofter, smaker, ha tid för eftertanke. Tror man behöver det ibland, lite återhämtning.

Dagens samhälle lever på stress, allt fler går in i väggen, man ska vara effektiv, snabb, duktig på allt, prestera till max...sliter du dig inte i stycken varje vecka är du inte bara inneffektiv du är slö. Gillar man att ta det lugnt, då är man en soffpotatis och det värderas inte högt idag. Men ibland behöver man trycka på stoppknappen och ta dagen som den kommer.

Läste en artikel i Svd idag om mindfullness (tror jag det hette) som handlar om att hantera stressen på rätt sätt, att sakta ner i vardagen och ta sig tid till att uppleva det lilla som vi annars så lätt missar. Att njuta av livet är något vi är dåliga på, vi tittar hela tiden frammåt men glömmer att leva vårt liv här och nu.

Ibland har jag en dröm om att bosätta mig på landet, nära naturen och långt bort från all storstadsstress och alla måsten. En brasa sprakar i öppna spisen, vovven ligger bredvid mig medan jag författar ihop min nästa bok. När jag känner för det kan jag ta mig en paus och gå ut på en promenad i den vackra naturen, busa med voven, andas in den friska luften och bara njuta...för att sedan komma in i värmen och återgå till skrivandet. Sjävklart vill jag inte bo alltför långt från stan, utan ha nära in till vänner och bio m.m. Frågan är om denna idylliska bild finns i verkligheten eller om den endast kommer att bli en fantasibild inuti mitt huvud? Det återstår helt enkelt att se.

Jag hoppas bara att vi inte stressar ihjäl oss och inser när det är försent att vi aldrig riktigt har levt...






Läs mer: Svd - Medvetande

Känner mig bättre idag, huvudvärken är borta...men börjar istället känna mig lite förkyld, hoppas det bara är lite morgonsnuva. Här finns verkligen ingen tid till att bli sjuk. Ska försöka vara effektiv idag och planera morgondagens och tisdagens lektion samt hinna med lite andra viktiga saker som står på schemat. Kanske en liten promenad i höstvädret kan hinnas med att klämmas in också.

Är inte gamla klassiker för härliga...den här låten gör mig glad på nått konstigt sätt....

Trött, trött och åter trött. Vaknade med huvudvärk redan kl. 6.00, försökte sova vidare men en timme senare gick jag upp. Hade en massa planer för dagen, men nu blir inget av för det finns inte en chans att jag orkar ut genom dörren. Trist, trist....men vad ska man göra...

Hittade denna rysliga bild när jag surfade på nätet. Man kan lugnt konstatera att den visar upp en sida av Musse Pigg som vi inte är alltför bekanta med....

Har vikarierat i skolan idag och nu är jag helt slut. Kommer garanterat att sova som en stock inatt. Flera gånger under dagen fick jag en stark känsla av att behöva fler armar och ben och helst en möjlighet att dela på mig så jag kunde vara hos alla elever samtidigt. Tyvärr inser jag, förnuftig som jag är, att detta aldrig kan besannas...så därför fortsatte jag att gå från bord till bord i ett försök att hjälpa alla så gott jag kunde. Men det känns aldrig tillräckligt. Tänk hur mycket mer man skulle kunna åstadkomma om man hade färre elever i klassen, runt 12 skulle ju vara underbart. Det skulle vara lättare att anpassa undervisningen till varje elev och att verkligen kunna ta sig tid till var och en skulle vara rena lyxen. Men resurserna är snäva så detta är väl ännu ett önsketänkande som aldrig kommer att uppfyllas....


http://www.flickr.com/photos/misselisabeth/ / CC BY-NC-SA 2.0

Ja,  så var golvet rivet, badkaret borta och tapeten väck. Ser mycket märkligt ut i vårt lilla badrum just nu och en massa människor springer upp och ner, in och ut...men förhoppningsvis blir resultatet fantastiskt. Men innan dess väntar ett liv utan dusch och för tillfället är även värmen på övervåningen väck, så det är minst sagt kallt. Nu sitter jag insvept i filt, med tjocktröja och duntofflor för att inte få frostskador. Det gäller att ha visionen av det nya fantastiska badrummet i huvudet för att stå ut med detta i några veckor....

Så var första dagen på praktiken över och min första lektion på denna praktikperiod hållen. Eleverna är ju bara för underbara och lektionen gick väldigt bra tycker jag, även om det självklart finns områden att förbättra. De är så smarta mina små elever och kommer med sådana kluriga frågor som bara 11-åringar kan komma med.

På mellanstadiet känner jag mig hemma, mycket mer hemma än på gymnasiet he he. Överröstes med kramar när jag kom tillbaka idag och det känns väldigt tråkigt att bara vara där i en vecka. Fast vem vet, nyhetens behag kan ju bli kortvarig...ungarna kanske tröttnar på mig snart. Två lektioner till ska jag i alla fall minst hålla i och det ska bli kul att se vart det slutar, skolan är som sagt en oförutsägbar värld. Det är väldigt slående hur otroligt trött man blir av alla ljud och alla intryck som kommer till en under dagen, är väl ovan antar jag.

http://www.flickr.com/photos/50504967@N00/ / CC BY-SA 2.0


Ja nu verkar han, efter år av uppehåll, äntligen vara tillbaka i musikskapandets värld. Ny platta är på gång, Reality killed the video star, som den så fint döpts till ska släppas den 9 november om allt går som planerat. Jag är en av alla dom som väntar med spänning på resultatet av tre års bortavaro från musikscenen. Innerligt hoppas jag att låtarna ska gå i samma popanda som hans tidigare hittar och att han därmed tagit avstånd från Rudebox fasen, som enligt min mening var helt värdelös, med sin konstiga elektroniska tecknomusik.

Det ryktas även om ett återförenande med det forna pojkbandet Take That som hade sina glansdagar under 90-talet. Frågan är om inte pojkbandseran är förbi vid det här laget, men det återstår väl helt enkelt att se.

Vem minns inte denna superhit under det härliga 90-talet...känns som längesen eller hur? Robbie Williams har ju helt klart lyckats bäst i musikbranchen utav dessa herrar...




Robbie Williams nya singel Bodies släpptes igår den 11 oktober och efter ett lyssnande måste jag säga att jag är lite besviken, hoppas att resten av låtarna är bättre. Kan inte heller låta bli att tänka att kanske kanske kommer han tillbaka till Sverige och Ullevi nu när han har en ny platta att promota och då kommer jag garanterat att vara där och se honom spela...för på scenen är han kung oavsett låtar!


Robbie Williams uppträder på X-factor med nya singeln...





Några av mina favoritlåtar sen förr....

















Det finns helt enkelt för många bra låtar för att bara välja några =0)



Läs vidare:

Svd - Robbie: Nya albumet ett vägskäl

Svd - Robbie Williams gör comeback i höst

Aftonbladet - Så bra är Robbie Williams nya låtar

Aftonbladet - Take That återförenas

Aftonbladet - Take That och Robbie spelar in nya låtar

http://www.flickr.com/photos/indykethdy/ / CC BY-SA 2.0

Radion slogs på kl. 7:00 imorse, mörkret låg fortfarande som ett omslutande hölje utomhus och det var så där huttrande kyligt att man verkligen drar sig för att gå upp och sätta sina bara fötter mot ett iskallt golv. Natten hade dessutom inneburit endast 5 timmars sömn då jag varit klarvaken när jag gick och la mig lydigt lite innan tolvsnåret. Klockan tickade dock snabbt upp till två på natten och jag vände mig av och an utan att komma till ro...det var bara att acceptera läget.

Men jag funderade seriöst på att ligga kvar i sängen i morse och sova bort förmiddagen men samvetsgrann som jag är masade jag mig upp, släpade mig ner till frukostbordet och ut till bussen. Det visade sig vara ett fruktansvärt misstag, jag skulle verkligen ha kunnat sova bort förmiddagen med gott samvete. Workshopen blev bara ett enda långt tekniskt strul. Meningen var att vi skulle titta på några filmsnuttar för att sedan diskutera dem i klassen. Men datorn ville inte sammarbeta med läraren och efter 1 och 1/2 timmes försök gav hon tillslut upp och sa att vi fick gå hem om vi ville. En helt meningslös och bortslösad förmiddag. Fast tyckte synd om läraren som stod där och kämpade in i det sista, kan inte ha varit kul att ha ett gäng buttra studenter gloende på en.

Nattens sömnbrist ledde även till en snabb power nap på en halvtimme nu på eftermiddagen, hade gärna legat kvar ännu längre under det värmande täcket, men då hade jag säkerligen inte kunnat somna ikväll...och det måste jag verkligen göra för imorrn ska jag upp kl.6 och ut på praktik igen. Så jag behöver min sömn. Ska bli kul att återse mina små elever....

Måste även lägga till en tumme upp för Wallander filmen igår, den kändes välgjord och jag tycker alltid att filmer får en extra tyngd till sig när de pratar på engelska. Kul att de valde att spela in i Ystad, svenskheten sken liksom igenom med de igenkännbara polisuniformerna, svenska hemmen och klassiska maten med köttbullar, potatis och lingonsylt.....

Gör lite smygreklam för den brittiska versionen av Wallander som kommer att visas på tv4 kl 21.00 ikväll. För alla som gillar kriminaldeckare är det ju något som verkligen inte kan missas. Ska bli kul att se hur britterna valt att porträttera denna komissarie som spelas av Kenneth Branagh (som även medverkat i The Boat That Rocked, Harry Potter m.m.) 

Har verkligen haft en toppen helg med massa roligheter, så tråkigt att den redan är slut. Igår träffade jag en kompis uppkommen från Lund som jag inte sett sen i somras, vi promenerade runt inne i stan i det fina höstvädret, tittade i lite affärer för att sedan slå oss ner på ett fik. Jag tog en chokladboll, älskar choklad medans vännen tog en morotskaka...gott det med. Får alltid beslutsångest när man står där och ser alla godsaker som radas upp, man vill ju liksom smaka lite av allt...att bara välja en är att begränsa sig alldeles för mycket, men vill man inte bli ruinerad så har man inget annat val. Så chokladboll blev det som sagt va till slut. Gillar cafér, brukar kännas så härligt att sitta där och surpla på en kopp te och äta en god kaka. Det gäller bara att hitta dom där riktiga guldpärlorna, det fiket vi hittade nu var litet och mysigt men nådde inte riktigt upp till guldpärlestatus.

Tiden gick alldeles för fort och eftersom jag bestämt träff med en annan kompis på kvällen var vi tvungna att bryta upp. Men vi lovade att vi skulle ses snart igen, kanske får jag ta mig en avstickare till Lund i framtiden. Men över till den andra kompisen som stod och väntade på mig vid Hötorget, vi hade beslutat oss om att se en film och valde tillslut efter mycket velande Fame, nyversionen av den gamla filmen. Den var faktiskt riktigt bra med dans och sång. Fast saknar att man aldrig kom rollkaraktärerna riktigt nära inpå och det gick lite för fort frammåt. Sången kändes även den lite väl tillrättalagd ibland...men man hade inte en tråkig stund och dansnummrena var oerhört häftiga. Fick en stark önskan om att kunna dansa så.

Innan bion började åt vi på pizzahut, jag tog pizza och kompisen lasange. Mycket gott om än inte allt för nyttigt. Sen var det biodags och vi hamnade till vår förtjusning i den riktigt stora biosalongen på Sergel, tyvärr fick kompisen min en riktigt lång och rakryggade person framför sig så halva bioduken försvann..inte så kul. Och jag fick en människa med ovanligt piggig frisyr, såg ut som en igelkott. Så är det att vara kort. Vi klagade ett tag på att de inte hade några kuddar framme (som alltid fanns förr). Man vågar ju inte gå och fråga om en när man har kommit upp i vår ålder he he.

Efter filmens slut så tabbade jag mig lite genom att försöka gå ut en annan väg, trodde jag var smart, men en vakt halade genast in mig. (Man måste nog ha varit där). Jag och kompisen skrattade så tårarna sprutade och fortsatte hela vägen hem till henne, där jag stannde och sov över. Vi har alltid så himla roligt tillsammans och skrattar i princip åt allt möjligt, det är verkligen sant att ett gott skratt förlänger livet.

Känner mig mycket piggare och gladare nu än vad jag gjorde när helgen tog sin början och allt tack vare mina underbara vänner som sätter guldkant på livet mitt! Är så oerhört glad över att ni finns...

Tyckte fel person åkte ut i gårdagens Idol. För er som inte tittade så var det Karolina som försvann från tävlingen. Hon har aldrig varit min favorit och jag trodde inte heller att hon skulle komma till toppstriden, men att hon åkte ut redan igår hade jag inte räknat med. Tyckte definitivt att Rabih borde tagit hennes plats, men han hängde inte ens löst. Förstår inte riktigt vad alla som röstar ser i honom, det var ett platt och osäkert framträdande och hans röst är alldeles för svag och tunn...tyckte inte alls att det var bra. Men ja, ja...jag får va nöjd över att inga av mina favoriter åkte ut i alla fall.

Gårdagens Idol-tema var inte heller någon riktig höjdare, klubbmusik är inget jag fastnar för så jag tyckte idoldeltagarna gjorde det bästa de kunde med det material de hade. Kul att Darin inledde det hela, han har ju fått lite stjärnstatus nu efter sin idoltid...och att han har en bra röst kan jag inte sticka under stol med...även om han aldrig varit en av mina favoriter.

Högt och lågt under gårdagens Idol i videoklipp, ni får själva lista ut vad som är vad =0)

Historia är det som för tillfället snurrar runt runt i mitt huvud. Har suttit hela dagen och knåpat på tre lektioner som ska hållas på detta tema i en årskurs 4:a nästa vecka. Ska bli spännande att hålla i lektionerna men har ingen aning om hur det ska sluta...hoppas eleverna tycker det är något sånär intressant i alla fall he he. Här har ni nu i alla fall en mini expert på hur kristendomen kom till Sverige, vikingahövdingar blev kungar, alfabetet och pargament började användas och en del annat smått och gått. Det svåraste är nästan att anpassa det till en årskurs 4:a, att förenkla historien och bara försöka få med huvuddragen utan att det ska bli allt för skevt är inte det lättaste. Ja,ja...nu är det i alla fall helg så det får räcka för idag, imorrn blir det nog lite sista touchen på lektionerna och sen till att öva öva öva så jag kan min historia =0)

Sommaren 2009, ett fullsmockat Ullevi, jag i publiken och U2 på scenen...bättre kan det inte bli! Vill tillbaka igen och igen och igen....







Stjärnhimlen är så otroligt vacker att jag inte kan låta bli att visa den två gånger, det var verkligen en magisk kväll.

Allt tar 1000 år att göra på bloggen idag, det verkligen segar sig fram...så frustrerande. Hoppas snigeln speedar upp farten tills imorgon...

http://www.flickr.com/photos/mdu2boy/ / CC BY-ND 2.0

U2 vill föreviga sig själva genom att bli animerade gubbar i ett videospel. De blev tydligen inspirerade av Beatles spelet, The Beatles: Rock band som släpptes nyligen där man får vara en del av bandets stora framsteg och spela deras världsberömda låtar. Om U2:s dröm någonsin blir verklighet skulle det trots min musikaliska dövhet vara kul att pröva klinka med till gängets megahitar som I Still havn't found what I'm looking for, Sunday Bloody Sunday, New Yorks day...listan kan bli hur lång som helst. Sen kan ett tv-spel självklart aldrig ersätta den äkta varan...vill se dem på Ullevi inom en snar framtid igen!


Trailer till The Beatles: Rock Band (fast tänk er U2 istället)




Läs mer: Svd - U2 går i Beatles fotspår

Jag vill få ur mig så mycket, skriva om alla känslor, tankar och upprörda röster som rör sig i mitt huvud. Men orden är svåra att forma och känns tomma och meningslösa i jämförelse med de bilder av trasiga människoöden som spelats upp framför mina ögon i filmen Crash. Där finns så mycket ilska, hat, rädsla, okunnighet och ensamhet allt vilket mynnar ut i rasistiska påhopp och fruktansvärda våldsdåd. De olika huvudpersonernas liv flätas samman på ett nästan obemärkt sätt allt eftersom filmen fortskrider. Men i mötet med varandra sätter fördomarna upp en mur som hindrar dem från att öppna ögonen och verkligen se varandra, förstå att trots hudfärg och olika kulturer är de ändå lika, är de ändå människor.

Filmen visar på hur djupt rotad rasismen är i samhället och hur den på något märkligt sätt nästan kommit att tas för given. Sakta sipprar den in i varje vrå, smyger sig på utan att de minst anar det och ödelägger många hem, familjer och relationer. Så många liv och krossade livsöden som skulle ha kunnat räddas om de bara vågade se sin egen rädsla och sina egna fördomar. Istället för att visa hat och projicera sin rädsla på andra våga mötas och inse att de inte är ensamma.

Crash är en oerhört bra skildrad dramafilm som berör ett ständigt aktuellt och viktigt tema. Den fängslar från början till slut. Skådespelarna lägger in ett djup och en äkthet i sina roller som berör mig något oerhört. Jag kan bara uppmana alla att se denna film, ni kommer inte ångra er...

Har läst en intressant bok idag med samma titel som ovan. Fler sådana böcker efterlyser jag inom lärarutbildningen!

Kan inte låta bli att delge er ett litet stycke ur boken som handlar om vårt sett att uppfatta saker och ting....kanske ger den er en lite funderare.




Cato R.P. Björndal, Det värderande ögat - Observation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning (Stockholm 2002) s.35.

Obehagligare film har jag sällan skådat, eller obehaglig är egentligen en underdrift. Ord som skulle passa bättre in som beskrivning är makabert, äckligt, blodigt och oerhört osmakligt, rent ut sagt dåligt. Satt hela filmen igenom med ett förskräckt och oförstående ansiktsuttryck, det blir bara mer och mer groteskt ju längre in i filmen man kommer och vissa bilder kommer nog aldrig att försvinna helt från min näthinna. Handlingen var fruktansvärt tunn och inte ett dugg trovärdig utan det kändes bara som en enda lång blodsmassaker rakt igenom, ju groteskare desto bättre.

Filmen handlar om ett par unga läkarstuderande som obducerar lik för att fastställa dödsorsakerna. Ted Grey anländer som ny student och dras snart in i ett sjukt spel som pågår mellan läkarstudenterna. Uppgiften består i att mörda någon så att resten av gänget sedan ska försöka lista ut dödsorsaken. Helt meningslöst och en normalt sinnad människa skulle aldrig dras in i något sådant. Sen följer en strid ström av uppskärandet av lik, nålar i ögon, massakerandet av lungor och tarmar och en och annan spya. Jag lovar, det riktigt vänder sig härligt i magen och det blev bara för mycket. Det blir inte ens spännande bara äckligt. Tackar vet jag filmer som lyckas uppehålla en nervpirrande spänning utan en enda droppe blod.

Att jag ens satt kvar till slutet förundras jag över själv. Ända behållningen var Milo Ventimiglia (Heroes, Gilmore Girls), på något sätt så gillar jag honom och hans lite släpiga röst och mörka mystik. Fast i denna film kommer han verkligen inte till sin rätt, varför i hela fridens namn han valt att göra den går bortom mitt förstånd... jag får försöka bortse från detta snedsteg.



http://www.flickr.com/photos/digitas/ / CC BY-NC-ND 2.0

Känner ni er ändå sugna på en makaber film se hellre Saw filmerna. Där finns i alla fall en balans mellan galenskapen och spänningen och manuset är tusen gånger bättre....

Vet inte hur jag ska kunna sova ikväll....

Att höra, använda öronen och verkligen lyssna in alla ljud i omgivningen är ett privilegium som jag tror många tar för givet, mig inberäknat. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan all de små livsnyanser hörseln skänker mig dagligen. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att:

* Inte kunna lyssna på favoritmusiken som för dagen speglar min sinnestämmning. Ger tröst i sorgen, extra energikick när tristess och trötthet knackar på dörren och glädjerus när lyckan är total.

* Inte höra fåglarnas kvitter, knarret av snö under skorna, vågornas skvalp, regnets strilande och åskans muller.

* Inte höra ljudet av skratt, applåder och förtjusta utrop.

* Inte höra en katts spinnande och ett barns sovande andetag.

Jag inser hur otroligt beroende jag är av min hörsel och hur livet aldrig skulle kunna bli densamma utan den. Att vara rädd och värna om den är något av det viktigaste vi kan göra. Kanske kan ett uppstannande och en liten stunds reflekterande få oss att inse hörselns enorma betydelse.

Jag vet själv hur ofta jag skruvat upp ljudet på min iPod för att överrösta motorljudet och pratet på bussen och tunnelbanan. Och hur dålig jag är på att använda öronproppar när jag går på konserter. Tänker att det är ingen fara...men i längden kommer det utan tvekan att påverka hörseln. Nu har jag faktiskt införskattat ett par jättebra öronproppar specialgjorda just för konserter. Det blir otroligt bra ljud och man får inte den där avlägsna känslan som annars alltid kommer till en när man placerar de där vanliga gula skumgummipropparna i öronen.

Så var rädda om era öron säger jag bara, tänk på allt ni kan förlora. Själv har jag aldrig total tystnad runt mig längre utan ett svagt svagt susande ljud gör sig ständigt påminnt....och jag tror inte att jag är ensam om det.

För alla er som vill ha mer hörselrelaterade inlägg så finns det på Svd:s hemsida ett antal artiklar som berör det ämnet. Där står till exempel att läsa om ett nytt EU förslag som går ut på att införa en volymgräns för mp3-spelare, detta i ett försök att rädda hörseln hos framförallt ungdomar. Om sådana restriktioner verkligen funkar återstår ju att se, min egen åsikt är att det främst är upp till var och en att själva värna om sin hörsel...ingen annan kan göra det åt en.

Relaterade artiklar:

EU vill rädda ungas hörsel

Musiken hon älskade gav henne tinnitus

"Det här är ren klåfingrighet"

Star Trek har vi väl alla någon gång under vår uppväxttid kommit i kontakt med eller hört talas om på omvägar. Den berömda V hälsningen kan ju inte ha undgått någon (även om den är förbannat svår att göra). När jag var liten var det Star Trek Voyager som gick på tv, en uppföljare till ursprungsserien. Jag och brorsan brukade bänka oss i soffan, fast brodern min var nog något mer fast än jag.

Nu har jag precis sett nya filmen Star Trek som gick upp på biograferna 2009, en actionspäckad sci-fi rulle där det går rejält undan i svängarna och jag fick verkligen använda min fulla hjärnkapacitet för att förstå alla snabba vändningar och inte ens då tror jag att jag helt och fullt fattade vad som pågick. Kanske är det lättare att komma in i filmen och man är ett inbitet Star Trek fan och inte som jag en person som såg några avsnitt för länge länge sen. Trots att sci-fi genren aldrig tilltalat mig speciellt var det ändå kul att ha sett den och det finns många fantastiska och häpnadsväckande filmsekvenser att se fram emot. Så den som vill ha en godbit för ögat blir definitivt inte besviken!

Kan rekommendera er att titta på parlamentet ikväll på tv4, det kommer vara jätte roligt. Eller det var det i alla fall när jag satt med i publiken när programmet spelades in. Fast det är självklart alltid roligare live, skrattade så tårarna rann vid några tillfällen. Tips från coachen är ju alltid roligast, de borde har fler sådana inslag. Kul är också att de spelar in ungefär en timmes program men klipper sedan bara ihop det till en halvtimme som visas på tv:n. Så vi som kommer och tittar får med andra ord en hel halvtimme extra, lyxigt värre =0) Nu har jag dessutom äntligen fått hålla i en mentormeterknapp och rösta på mitt favoritparti...och jag kan säga så mycket som att jag röstade på det vinnande laget...vem det var? Ja, det får ni se ikväll...kanske får ni till och med syn på mig där i publikhavet (fast antagligen inte).

Roliga klipp från de gångna åren...

Går inte att städa utan musik, här är två favoritlåtar på min Spotify lista:

Har nu farit runt hela förmiddagen och rensat och plockat undan i röran och kaoset jag orsakat omkring mig. Hög efter hög har gåtts igenom, saker har slängts, gömts undan i hörnen och ställts tillbaka på sin plats...och jag måte erkänna det känns rätt skönt att äntligen fått det gjort. De enorma pappershögarna har växt sig större och större sen innan sommaren och bara glott på mig som inte orkat ta itu med dem, allt går att skjuta på framtiden. Men idag kommer släkten på besök, eller i alla fall farmor och faster och då måste det vara fläckfritt här hemma...kanske borde bjuda in släkten lite oftare så det inte hinner bli så mycket oreda he he. Ska nog ge mig på att damsuga och damma lite på mitt rum i eftermiddag. Men först blir det lunch...vad finns i skafferiet mån tro?

Trevlig söndag och ät nu många kanelbullar det är ju trots allt kanelbullens dag!

Två timmar senare och en filmupplevelse rikare. Det var en riktigt djup film måste jag säga och en tankeställare fick jag mig allt. Den var precis så bra som jag mindes att den var, genomtänkt i allt från tankeväckande repliker till regi och allt får ta sin tid, inga snabba hopp eller uppstressat tempo och det kan vara rätt skönt som omväxling. Ytliga, snabbproducerade filmer har vi alldeles för många av enligt min mening.

Woody Allen står för regin och Scarlett Johansson och Jonathan Rhys Meyers innehar huvudrollerna i denna tragiska film som kretsar kring livets oförutsägbarheter. Handlar allt egentligen bara om tur och dess motpart otur? I så fall blir livet något som inte helt och fullt går att styra över, i slutändan är det ändå slumpen som avgör. Sorglig tanke måste jag säga.

Filmen visar på hur mycket som står utanför vår kontroll, man kan komma undan med mycket i livet bara man har lite tur och man kan förlora detsamma om man drabbas av otur. Vad är det egentligen som styr våra handlingar? Ödet, slumpen, turen eller den fria viljan?

Slå på tv:n och sätt er till rätta i soffan för nu börjar filmen Match Point. Såg filmen på bio för några år sedan, har för mig att den är bra. Meddelar om jag mindes rätt efter filmen =0) Då blir det kanske ett litet längre inlägg också...nu är jag stressad för att hinna se filmen som börjar om bara nån minut.
Hej svejs så länge!

Härlig härlig låt och underbar utstrålning...den här tjejen hejjar jag på ikväll!

Var på akademibokhandeln idag för att införskaffa två pluggböcker, självklart så fanns den ena inte inne för tillfället..suck. Men en av böckerna lyckades jag i alla fall snoka reda på, tack och lov. När jag står i den långa kassakön i väntan på att betala faller min blick på ett reabord strategiskt placerat precis bredvid kassorna. Där långt ner bland högar av böcker om mat och musiklegender finner jag till min stora lycka en bok om hundar för halva priset!

För er som inte vet så funderar jag så smått på att skaffa mig en liten hund och då kan man verkligen inte motstå ett sånt reaerbjudande. Så jag störtar fram för att norpa åt mig en och är så fokuserad på boken att jag nästan krockar med en studentkompis som också funnit sin väg till akademibokhandeln. Det är det typiska studenthänget säger jag bara ha ha. Stod i alla fall och pratade ett tag innan jag på nytt banade mig fram till kassan, betalade för mina båda böcker och begav mig ut i regnet med hundboken tryggt nerpackad i väskan. Nu återstår bara att hitta en hundras som passar och lära sig allt som möjligt går om hundar...men nu har jag i alla fall tagit första steget mot något nytt och väldigt spännande =0)

Än så länge är den finska lapphunden en klar favorit...