Hundliv
Fick syn på denna lilla vovsing när jag surfade på nätet. Är den inte för söt? Tydligen är den döpt till Edward Norton...hundversionen av skådisen kanske?
Dammråttorna utrotade
http://www.flickr.com/photos/dancoulter/ / CC BY-NC-SA 2.0
Tänk om alla dammråttor var så här söta...då skulle jag aldrig behöva städa mer...
Tänk om alla dammråttor var så här söta...då skulle jag aldrig behöva städa mer...
Städningen avklarad, känns skönt så här i efterhand. Alltid jobbigt att sätta igång bara, undrar om det finns någon som gillar att städa egentligen. Jag kan tycka att det är kul att gå igenom gamla lådor med saker och papper och sånt från långt tillbaka i tiden, läsa igenom en gammal bortglömd historia man skrev i mellanstadiet...hitta ett kort från någon eller en leksak från när man var liten. Upphör aldrig att förvånas över hur mycket man lyckas samla på sig egentligen och ändå har jag inte hunnit leva särkilt länge än. Har svårt att kasta saker märker jag, allt har något minne med sig, något nostalgiskt som man vill bevara, ta fram då och då, titta på och minnas. Fast en och annan utsädning behövs till och från, det får jag väl erkänna.
Idag var det tyvärr ingen sån rolig utrensning, bara gamla vanliga veckostädningen (fast ska jag vara ärlig är det snarare närmare måndasstädningen, är visst inte så ordningsam av mig, men det ska det bli ändring på). Det var damsuga, damma och plocka undan saker som vält fram lite överallt som ingick i dagens städprogram. Så nu känns det väldigt rent och härligt i alla vrår. Fast av någon anledning blir det alltid stökigt igen, förstår inte hur jag lyckas med detta he he. Ja,ja...för nu får jag glädjas åt att det är rent för stunden. Hann till och med titta på en film ikväll, en svensk en som hette Krama mig och jag måste säga att jag blev positivt överraskad...gillade den faktiskt. Kanske kommer en liten förlängd filmrecension imorrn om jag får tid...då är det ju tillbaka till plugget igen =0)
Sov gott!
Godnatt!
Städa städa
Nu ska jag uppmana mina krafter och städa. Verkligen inte det roligaste jag vet men någon gång måste det göras. Så nu sätter jag igång, radion på högsta volym och damtrasan i handen...here I come!
American Dreamz
Ikväll kl. 21:30 på tv6 går denna amerikanska satirkomedi ännu en gång av stapeln på tv-tablån. Medverkar gör bl.a. Hugh Grant och Mandy Moore. Filmen tar upp och ironiserar över tv-programmet American Idol där Hugh Grant tagit över Simons roll som hutlös programledare och Mandy Moore spelare en dum lantortsblondin som alltid drömt om berömelse. Nu får hon en chans att ställa upp i programet som tävlande. Stereotyp efter stereotyp radas upp och fördomarna haglar allteftersom filmen fortgår. Karaktärerna är platta och helt utan självinsikt. När filmen kom bänkande jag mig i biosalongen, något jag djupt ångrar då det kändes som om jag slösas bort flera timmar av mitt liv. Manuset är tunt och man får ingen som helst medkänsla för huvudrollsinnehavarna, det är en film helt utan poäng där ingen lärdom överhuvudtaget tas. Huvudmeningen blir att du kan vara precis hur taskig som helst och ändå få allt du drömt om. En insikt jag gärna hade varit utan. Detta är ett riktigt bottennapp enligt min mening. Så bänka er framför tv:n ikväll och se om ni håller med...eller lita på mitt ord och gör något viktigare med er tid.
Covers vs Originals 3
Vem gjorde låten bäst? Lyssna och avgör....
Som ni kanske märker funger det att lägga upp videoklipp igen efter vissa tekniska problem, yeay!
Som ni kanske märker funger det att lägga upp videoklipp igen efter vissa tekniska problem, yeay!
Topp Listan: Bästa skådespelare
1. Johnny Depp
2. Kate Winslet
3. Edward Norton
4. Meryl Streep
5. Jude Law
6. James McAvoy
7. Keira Knightley
Efterlysning
Går i uppsatstankar och försöker få tag på det perfekta källmaterialet, verkar dock vara lättare sagt än gjort. Det jag söker är en dagbok, brevkorrenspondens eller liknande, gärna från 1800-talet eller tidigare, som tar upp ämnet skolan. Helst en elev som skriver om sin skoltid. Att föredra är ju förstås om den finns i tryckt form någonstans så att man kan bläddra i den hemma...men att gå till ett arkiv och luska fram dem kan ju fungera också. Så är det någon därute som kan ge mig ett tips om något bra material?
Har letat runt lite själv på bibliotek, mailat arkiv osv. och det finns ju lite dagböcker att välja mellan. Tyvärr finns inte tid till att gå igenom alla och se vilka som behandlar skoltemat. De böcker jag tittat i än så länge har tråkigt nog inte uppfyllt mina krav. Jag får väl ta en till tripp till biblioteket, när man minst anar det dyker den väl upp.
Nu blir det nog lite middag, köttfärsås och spaghetti och sen kanske en härlig promenad. Måste komma igång med träningen igen också. Ja,ja en sak i taget =0)
Ha en toppen helg!
Har letat runt lite själv på bibliotek, mailat arkiv osv. och det finns ju lite dagböcker att välja mellan. Tyvärr finns inte tid till att gå igenom alla och se vilka som behandlar skoltemat. De böcker jag tittat i än så länge har tråkigt nog inte uppfyllt mina krav. Jag får väl ta en till tripp till biblioteket, när man minst anar det dyker den väl upp.
Nu blir det nog lite middag, köttfärsås och spaghetti och sen kanske en härlig promenad. Måste komma igång med träningen igen också. Ja,ja en sak i taget =0)
Ha en toppen helg!
Tekniska problem med bloggen
Vet inte riktigt vad blogg.se har i görningen men det verkar ha strulat till det lite grann för tillfället. Försökte posta ett inlägg igår vid tolv tiden på natten. Precis när jag skulle trycka på publicera knappen så verkade det som om blogg.se bestämt sig för att utföra lite driftarbete för helt plötsligt blev jag utloggad utan att ha lyckats få ut mitt inlägg på webben. Sen var det en omöjlighet att komma tillbaka in igen eftersom de tagit bort inloggningsrutorna på blogg.se huvudsidan ock skrivit att det för tillfället inte gick att logga in eftersom de höll på att arbeta med tjänsten. Så då var det inte annat än att ge upp och gå och lägga sig.
Idag verkade sedan allt vara tillbaka i sin ordning. Upptäckte lite finjusterningar och uppdateringar när jag loggade in, fin fint. Sedan blev det dock problematiskt igen då jag inte lyckades lägga in några youtube klipp på blogginlägget mitt....så istället för att göra en till covers vs. orginals blir det istället ett smått klagande inlägg. Fast ska jag vara riktigt ärlig kan jag ju förstå att de måste uppdatera sajten då och då, och det bästa tillfället för det är ju självklart på natten då inte så många är aktiva. Synd bara att det verkar ha blivit lite strul, fast förhoppningsvis fixas det snart. Vem vet kanske är det min egen dator det är fel på, har ju hänt förut...fast det är ju alltid lättare att skylla på andra än på sig själv, eller hur?
Nu blir det till att sätta sig i trädgården och plugga lite till, ingen rast och ingen ro =0)
Idag verkade sedan allt vara tillbaka i sin ordning. Upptäckte lite finjusterningar och uppdateringar när jag loggade in, fin fint. Sedan blev det dock problematiskt igen då jag inte lyckades lägga in några youtube klipp på blogginlägget mitt....så istället för att göra en till covers vs. orginals blir det istället ett smått klagande inlägg. Fast ska jag vara riktigt ärlig kan jag ju förstå att de måste uppdatera sajten då och då, och det bästa tillfället för det är ju självklart på natten då inte så många är aktiva. Synd bara att det verkar ha blivit lite strul, fast förhoppningsvis fixas det snart. Vem vet kanske är det min egen dator det är fel på, har ju hänt förut...fast det är ju alltid lättare att skylla på andra än på sig själv, eller hur?
Nu blir det till att sätta sig i trädgården och plugga lite till, ingen rast och ingen ro =0)
Jude Law intar Norden
Just det, den talangfulla skådespelaren Jude Law befinner sig just nu bara några ynka mil från Sverige. Närmare bestämt i Kronborgs slott i Danmark där han har tagit sig an rollen som Hamlet i Shakespeareuppsättningen med samma namn. Denna klassiska pjäs med dess mörka innehåll och tragiska slut har spelats många gånger om och i oändligt många olika tappningar, ändå tycks vi aldrig tröttna. Med Jude Law i huvudrollen får pjäsen ytterligare ett lyft och det är ingen tvekan om att hans internationella stjärnstatus fungerar som en publikmagnet i sig.
Jag själv skulle göra allt för att få se honom agera där uppe på teaterscenen och se hans tolkning av den ökända Hamletfiguren. På köpet får man ju lite ögongodis då han inte är helt fy skam att vila ögonen på. Tyvärr sålde alla biljetter slut på några timmar och Danmark känns trots sin närhet ändå så långt långt borta. Så denna gång blir det sorgset nog ingen tripp till kungamord, galenskap och spökgestalter. Känns märkligt att en sådan stor stjärna faktsikt har landat i vårt grannland för att spela teater...vem vet nästa gång kanske han till och med kommer hit?
Jag själv skulle göra allt för att få se honom agera där uppe på teaterscenen och se hans tolkning av den ökända Hamletfiguren. På köpet får man ju lite ögongodis då han inte är helt fy skam att vila ögonen på. Tyvärr sålde alla biljetter slut på några timmar och Danmark känns trots sin närhet ändå så långt långt borta. Så denna gång blir det sorgset nog ingen tripp till kungamord, galenskap och spökgestalter. Känns märkligt att en sådan stor stjärna faktsikt har landat i vårt grannland för att spela teater...vem vet nästa gång kanske han till och med kommer hit?
Moral, etik och filosofi
Hjälp, allting snurrar i huvudet. Alla nya begrepp som man måste lära sig, som dygdetik, kommunikationsetik, pliktetik och en massa annat. Finns tydligen många olika varianter att välja mellan. Alla etiska dilemman som diskuteras, där det egentligen inte finns något rätt och fel utan alla kan argumentera för sin sak gör mig bara än mer förvirrad. Jag gillar det konkreta, med enkla lösningar. Det abstrakta som inte går att ta på och som egentligen inte betyder någonting har jag så väldigt svårt att greppa. Allting som diskuteras är bara antaganden och ingenting som kan bevisas. Det är som att börja en diskussion om rymdens oändliget...det kan göra en riktigt tokig för det finns inget egentliget svar på det, vi kan bara gissa oss fram. Men så är det väl egentligen med allt, det finns inga vedertagna sanningar...allting är sett utifrån olika perspektiv, allt är subjektivt inget är objektivt. Hjälp mitt huvud kommer explodera snart vid alla dessa tankar.
Har läst två kursböcker idag och redan har tankarna löpt amok. Jag undrar jag hur jag kommer att reagera när jag ställs inför ett yrkesetisktdilemma i min läraroll (som det så fint heter, förstår inte varför det ska vara så svårt att skriva på vardagsspråk, varför envisas med alla dessa fina akademiska termer som ingen egentligen förstår?) Hur som, tillbaka till ämnet. Det kommer finnas många dilemman man hamnar i både som lärare och som människa över huvudtaget. Men inte tror jag att jag kommer sitta och tänka på om jag utgår från en dygdesetik eller pliktetik när jag försöker finna lösning på problemet. Däremot tror jag att det är viktigt att veta vart man själv står i frågan, att medvetandegöra (slängde in ett fint ord där he he) sina egna värderingar och ideal för att lättare fatta ett bra beslut som man sedan kan stå för...det viktiga är ju att det man gör är försvarbart och att man därmed kan argumentera för sin handling. För egentligen kan ingen säga åt en vad man ska göra utom en själv. Följ magkänslan, följ hjärta så blir det oftast rätt...det tror jag stenhårt på.
Okej det var mitt filosofiska freak out efter dagens läsning he he. Behövde skriva av mig lite...med risk för att göra er förvirrade men men, kändes skönt =0)
Första skoldagen är finito
Så var man inne i skolans värld igen...det är förvånansvärt hur fort det går att komma tillbaka till gamla vanor. Kändes som om jag aldrig varit borta när jag väl klev in genom skolporten och äntrade föreläsningssalen. Morgonen började dock smärre katastrofalt med 20 minuters försovning...den dumma klockan envisades med att inte ringa trots att jag ställt den kvällen innan, det är sånt som absolut inte får hända, särskilt inte första dan då det är meningen att man ska göra gott intryck. Som tur va vaknade jag av mig själv efter att ha drömt en otäck mardröm om svininfluensan som dödade människor och djur på mindre än en minut...plus massa ormar som krälade upp ur vattnet av någon anledning (fråga mig inte varför).
Efter detta obehagliga uppvaknande lyckades jag i all stress skära mig med osthyveln på tummen när jag skulle göra frukostmackan (farliga grejjer det där), så det blev till att plåstra om (var bara en smärre skråma men ändå). På något mirakulöst sätt lyckades jag i alla fall hinna ut till bussen i tid med alla saker nerpackade i skolväskan och kom till och med lite tidigt till föreläsningen.
Där blev det mycket prat om värdegrund, etiska dilemman, kommersialiserad skola, lärarideal osv. säkerligen ett mycket viktigt ämne men jag finner det tyvärr ganska tråkigt. Antecknade i alla fall mycket som vanligt, mest för att hålla mig alert under föreläsning får jag väl medge...men även för att det fastnar bättre då på nått sätt. Förmiddagen övergick till eftermiddag och seminarium. Vi verkar ha en bra lärare i alla fall, mycket engagerad och strukturerad...me like. Längtar dock tills denna och nästa kurs är avklarad så att jag kan börja skriva på min c-uppsats. Ska bli kul hoppas jag.
Imorrn är det dags att sitta från morgon till kväll och plöja igenom ett antal kapitel till nästa lektion....hoppas hoppas hoppas att böckerna är någorlunda intressanta.
Angående ett helt annat ämne, men det berör ändå dagen, så fick jag ännu ett bevis på min tonårsaktiga uppsyn idag. En spärrvakt frågade hur gammal jag var när jag räckte fram min vuxna bussremsa (längtar så efter busskort). Jag svarade såklart 22 och han såg förvånad ut och sa att jag såg ut som 18 he he. Hoppas ungdomligheten håller i sig enda tills man blir gammal då jag äntligen kommer att börja uppskatta dessa kommentarer. Fast jag måste erkänna att jag inte har lika mycket emot att se yngre ut nu för tiden än vad jag gjorde för några år sedan....hjälp jag kanske börjar bli gammal!
Ok, nu är det verkligen läggdags för mig. Hjälp vad klockan är alldeles för mycket! Måste verkligen komma in i bättre vanor nu. Skärpning på mig!
Efter detta obehagliga uppvaknande lyckades jag i all stress skära mig med osthyveln på tummen när jag skulle göra frukostmackan (farliga grejjer det där), så det blev till att plåstra om (var bara en smärre skråma men ändå). På något mirakulöst sätt lyckades jag i alla fall hinna ut till bussen i tid med alla saker nerpackade i skolväskan och kom till och med lite tidigt till föreläsningen.
Där blev det mycket prat om värdegrund, etiska dilemman, kommersialiserad skola, lärarideal osv. säkerligen ett mycket viktigt ämne men jag finner det tyvärr ganska tråkigt. Antecknade i alla fall mycket som vanligt, mest för att hålla mig alert under föreläsning får jag väl medge...men även för att det fastnar bättre då på nått sätt. Förmiddagen övergick till eftermiddag och seminarium. Vi verkar ha en bra lärare i alla fall, mycket engagerad och strukturerad...me like. Längtar dock tills denna och nästa kurs är avklarad så att jag kan börja skriva på min c-uppsats. Ska bli kul hoppas jag.
Imorrn är det dags att sitta från morgon till kväll och plöja igenom ett antal kapitel till nästa lektion....hoppas hoppas hoppas att böckerna är någorlunda intressanta.
Angående ett helt annat ämne, men det berör ändå dagen, så fick jag ännu ett bevis på min tonårsaktiga uppsyn idag. En spärrvakt frågade hur gammal jag var när jag räckte fram min vuxna bussremsa (längtar så efter busskort). Jag svarade såklart 22 och han såg förvånad ut och sa att jag såg ut som 18 he he. Hoppas ungdomligheten håller i sig enda tills man blir gammal då jag äntligen kommer att börja uppskatta dessa kommentarer. Fast jag måste erkänna att jag inte har lika mycket emot att se yngre ut nu för tiden än vad jag gjorde för några år sedan....hjälp jag kanske börjar bli gammal!
Ok, nu är det verkligen läggdags för mig. Hjälp vad klockan är alldeles för mycket! Måste verkligen komma in i bättre vanor nu. Skärpning på mig!
Några få ord kan säga mer än tusen ord...
"We are constantly invited to be what we are" - Henry David Thoreau
"Why be normal when you can be yourself?" - Anonymous
"If you don't stand for something, you will fall for anything!" - Anonymous
"Reach for the moon, even if you miss you will land among the stars" - Anonymous
"Trying is the hardest part" - Ricky (Death of Love)
"Becoming is hard but being is easy" - Ricky (Death of Love)
"Why be normal when you can be yourself?" - Anonymous
"If you don't stand for something, you will fall for anything!" - Anonymous
"Reach for the moon, even if you miss you will land among the stars" - Anonymous
"Trying is the hardest part" - Ricky (Death of Love)
"Becoming is hard but being is easy" - Ricky (Death of Love)
Så var det dags för skolan igen
Imorrn börjar det...föreläsningar, seminarium, bokläsande i drivor och stressfulla examinationsuppgifter. Just det hösten är här och därmed drar även skolan igång (fast nog känns det allt bra varmt ute än för att vara höst?). Idag börjar lite uppvärmning med att leta efter böcker, titta till schemat och läsa igenom kursplanen. Inte så värst roligt det där med bokletandet visade det sig, alla har redan blivit utlånade på biblioteken vilket innebär att jag i princip måste köpa nya för en massa hundralappar...suck. Det värsta är att jag säkert bara kommer att läsa dem en gång och sen aldrig ta fram dom mer. En glad nyhet är i alla fall att jag fick låna några böcker av min kära vän, så där sparade jag in lite sveda och värk...så stort tack till dig om du nu skulle råka läsa detta! För övrigt verkar det vara ett fullpackat schema och hur allt ska hinnas med är utanför mitt förstånd...men på ett eller annat sätt brukar det ju lösa sig. Gäller bara att få ingång hjärnan igen efter sommarens slappa dagar...känns som om den krympt flera decimeter =0s
Nu ska jag i alla fall äta lite lunch, se vad kylskåpet har att erbjuda och sen blir det till att ta en promenad för att försöka få tag i en bok som kanske kan användas till min c-uppsats. Håll tummen för att jag får tag i den!
På återseende!
Nu ska jag i alla fall äta lite lunch, se vad kylskåpet har att erbjuda och sen blir det till att ta en promenad för att försöka få tag i en bok som kanske kan användas till min c-uppsats. Håll tummen för att jag får tag i den!
På återseende!
Fjällbilder
Utsikt från balkongen i stugan...
Första dagen ute i fjällen, regnigt och dimmigt men med rätt kläder går det hur bra som helst.
Närbild på naturen
Första dagen åkte vi ner från fjället till byn. Här har vi gått upp för ett berg och blickar ut över byn. Fint va?
Dricker en varm kopp te och kryper upp i soffan efter en härlig dagstur.
Ute på vandring i regnet på en både stenig och blöt väg (här någonstans lyckas jag halka och sätta mig på rumpan he he).
Utsikt mot Storfjället på kvällen, solen skiner och himlen är klarblå, mycket bättre kan det inte bli
Sommarbild i kvällssolen
Ute på en vandringstur som tog 7 och 1/2 timme...att vi var trötta när vi kom hem var en underdrift.
Här kommer lite vackra naturbilder från vandringsturerna. Är det inte ett litet paradis så säg?
Jag igen...sitter på en stubbe vid en bäck och äter medhavd matsäck och filosoferar, helt underbart. Detta var min favoritplats på hela resan, mysigare ställe har jag aldrig upplevt.
Plockar hjortron vid en sjö (fast de var inte så goda måste jag erkänna).
Skvätter lite vatten i ansiktet efter en svettig promenad, härligt svalkande.
Detta var en liten inblick i min fjällresa =0)
Härliga 90-tal
Har trallat på en melodi som etsat sig fast i mitt huvud under hela dagen idag och nu kan jag inte annat än att dela den med er. Den kommer från det härliga 90-talet, mina uppväxtår och är introt till den teckande serien Piff och Puff - räddningspatrullen. En av mina absoluta favvo serier som jag följde när jag var liten, varje fredag då det var dags för Disneyklubben bänkade jag mig framför tv:n för att titta på dessa fantastiska ekorrar och deras detektivarbete...Någon annan som minns?
Kom och tänka på några andra serier som också brukade visas på Disneyklubben. Någon som minns dessa?
Luftens hjältar:
Darkwing Duck:
Ducktales:
Har ni någon annan favorit? Kanske från nått annat årtionde?
Kom och tänka på några andra serier som också brukade visas på Disneyklubben. Någon som minns dessa?
Luftens hjältar:
Darkwing Duck:
Ducktales:
Har ni någon annan favorit? Kanske från nått annat årtionde?
Elektriciteten utslagen i hela kvarteret
Har varit utan internet hela förmiddagen och halva eftermiddagen samt alla andra apparater som drivs på el (visade sig vara en hel del). Allting fungerade fin fint vid frukosten, vattenkokaren gick igång, brödrosten värmde på brödet och kylskåpet brummade tjänstvilligt, allt var frid och fröjd. Sen plötsligt efter frukosten slog det till, jag skulle sätta på tv:n men ingenting hände...sprang runt i resten av huset och upptäckte till min förvåning att kylskåpets brummande lagt av och lamporna slutat lysa. Nu är jag inte den mest elkunnig personen i huset men tillsammans med brorsan konstaderade vi att en propp måste ha gått...eller snarare flera eftersom hela huset i princip var ur funktion. Med en ficklampa formad som pluto (hunden inte planeten) riktade jag ljuset och lekte assistent medan brorsan bytte ut propp efter propp....ett antal resultatlösa försök senare fungerade fortfarande ingenting. Pappa ringdes upp på telefonen och efter ett antal misslyckade telefonkonferencer kom han hemcyklande från jobbet och även han gjorde några försök att klura ut problemet. Så upptäckte vi att grannarna plötsligt börjat cirkulera ute på gatan och pratade med varandra samt att två el-killar spatserade gatan fram....det visade sig att hela kvarteret var utslaget. Av vilken anledning är fortfarande okänt. Pappa cyklade tillbaka till jobbet och brorsan och jag insåg att vårt propparbete varit helt i onödan. Ett antal timmar senare kom så äntligen strömmen åter och här sitter jag nu vid datorn och skriver om min lilla elhistoria...en händelserik dag med andra ord.
Min söta plutoficklampa...hunden är verkligen människans bästa vän:
Min söta plutoficklampa...hunden är verkligen människans bästa vän:
Från frisk luft, berg och djupa dalar till civilisation, avgaser och trängsel...
Nu, efter en veckas friluftsliv och vandrande är jag så tillbaka i civilisationen igen och därmed även tillbaka här på bloggen. Hoppas på att ni läsare också hittar tillbaka hit igen. För alla er som inte varit uppe och vandrat i fjällen kan jag verkligen rekomendera det, finns inget mer avstressande att vandra stigen fram, dricka ur en porlande bäck och plocka lite blåbär, lingon och hjortron på vägen. Med trevligt sällskap blir det desutom dubbelt så roligt. Det är märkligt egentligen vad ett litet miljöombyte kan göra, alla måsten och all press som ligger på en försvinner till nått suddigt skimmer längst bak i huvudet..däruppe är det verkligen nuet som gäller.
Så fort jag kom tillbaka hem kom all stress tillbaka. Allt som måste göras innan skolan börjar, svara på alla mail som trillat in i inkorgen, framtidsplanerna som att skaffa jobb och flytta hemifrån pockar på uppmärksamhet...och då önskar jag mig bara tillbaka upp där på fjälltoppen med en kopp te och bulle i handen med naturen som enda granne. Där känns allt så enkelt. Kanske är jag en märklig människa som föredrar det lugna livet framför det vilt pumpande citylivet. Fast lite av båda världarna är ju det allra bästa.
Fast jag ska villigt erkänna att fjällvandring inte är någon dans på rosor, ibland var det riktigt kämpigt att traska runt där på de olika vandringslederna. Vi fick genomleva alla olika väderlekar, regn, sol, blåst och dimma. Men inget väder i världen kunde hindra mig och Hanna (min kompis) från att gå ut. Varje dag tog vi en ny tur.
Vandringsrekordet gick på 7 och 1/2 timme....vi gick ut 11:20 på dagen och kom hem strax innan sju på kvällen. Det var en väldigt vacker tur vi gick men underlaget var långt ifrån det bästa....det var stenigt och framförallt blött och lerigt (efter allt regn). Stövlar och regnbyxor var ett måste på alla turer. Efter lite mer än halva sträckan började bena domna bort och jag fick fruktansvärt ont i ljumsken (av alla ställen) så det blev till att halta resten av vägen hem. Sista sträckan fick vi enligt min guidebok välja mellan att gå på vägen eller följa ett skidspår...vi valde skidspåret....ända problemet var (visade det sig) att skidspåret gick över myrmark. Så vi fick hoppa från tuva till tuva och hoppas på att vi inte skulle trampa bredvid och försvinna ner i vattnet. Men vi klarade oss hela vägen hem relativt oskadda tack och lov.
De övriga turerna sträckte sig på 5-6 timmar, vilket kändes lite mer lagom...visst var man mör i benen men det var det väl värt för att få se de storslagna naturvyerna och man kände sig riktigt härligt trött och duktig efter en dagstur. På kvällen kunde man krypa in under täcket i soffan med en kopp te i handen och koppla av med gott samvete.
Här kommer lite smakprov på fjällbilder, fler kommer senare:
Så fort jag kom tillbaka hem kom all stress tillbaka. Allt som måste göras innan skolan börjar, svara på alla mail som trillat in i inkorgen, framtidsplanerna som att skaffa jobb och flytta hemifrån pockar på uppmärksamhet...och då önskar jag mig bara tillbaka upp där på fjälltoppen med en kopp te och bulle i handen med naturen som enda granne. Där känns allt så enkelt. Kanske är jag en märklig människa som föredrar det lugna livet framför det vilt pumpande citylivet. Fast lite av båda världarna är ju det allra bästa.
Fast jag ska villigt erkänna att fjällvandring inte är någon dans på rosor, ibland var det riktigt kämpigt att traska runt där på de olika vandringslederna. Vi fick genomleva alla olika väderlekar, regn, sol, blåst och dimma. Men inget väder i världen kunde hindra mig och Hanna (min kompis) från att gå ut. Varje dag tog vi en ny tur.
Vandringsrekordet gick på 7 och 1/2 timme....vi gick ut 11:20 på dagen och kom hem strax innan sju på kvällen. Det var en väldigt vacker tur vi gick men underlaget var långt ifrån det bästa....det var stenigt och framförallt blött och lerigt (efter allt regn). Stövlar och regnbyxor var ett måste på alla turer. Efter lite mer än halva sträckan började bena domna bort och jag fick fruktansvärt ont i ljumsken (av alla ställen) så det blev till att halta resten av vägen hem. Sista sträckan fick vi enligt min guidebok välja mellan att gå på vägen eller följa ett skidspår...vi valde skidspåret....ända problemet var (visade det sig) att skidspåret gick över myrmark. Så vi fick hoppa från tuva till tuva och hoppas på att vi inte skulle trampa bredvid och försvinna ner i vattnet. Men vi klarade oss hela vägen hem relativt oskadda tack och lov.
De övriga turerna sträckte sig på 5-6 timmar, vilket kändes lite mer lagom...visst var man mör i benen men det var det väl värt för att få se de storslagna naturvyerna och man kände sig riktigt härligt trött och duktig efter en dagstur. På kvällen kunde man krypa in under täcket i soffan med en kopp te i handen och koppla av med gott samvete.
Här kommer lite smakprov på fjällbilder, fler kommer senare:
Nu bär det av...
Detta blir sista inlägget på en vecka för imorgon (eller tekniskt sätt idag) bär de av till fjällen =0) Där finns inget internet så jag får helt enkelt ta en liten paus från bloggvärlden. Men jag lovar att uppdatera så fort jag kommer hem igen, kanske till och med lägger upp lite bilder från fjällen...om det blir några bra vill säga he he. Nä nu måste jag skutta i säng...imorgon ska jag upp med tuppen, hur i allsin dar jag ska klara det vet i sjutton men men....
Godnatt på er allihopa och ha en toppen vecka!
På återseende inom en mycket snar framtid!
Kram
/Kulturflickan
Godnatt på er allihopa och ha en toppen vecka!
På återseende inom en mycket snar framtid!
Kram
/Kulturflickan
Covers vs Originals 2
Dagens battle står mellan allas vår popp prinsessa, henne vi älskar att hata, Britney Spears med dunderhiten Hit me baby one more time...
...och den akustiska coverversionen av Travis
Vem tar hem slaget?
...och den akustiska coverversionen av Travis
Vem tar hem slaget?
En kortis (och då syftar jag inte på mig själv)
Detta blir ett relativt snabbt inlägg eftersom jag inom en mycket snar framtid ska springa ut genom dörren, gå i en halvtimme och hinna med bussen. Tyvärr är jag lite av en tidsoptimist, eller snarare har jag blivit det av någon anledning. Brukade i mina forna dagar vara riktigt duktig på att passa tider och vara ute i god tid...men på något sätt går tiden snabbare nu än vad den gjorde för några år sedan.
På morgnarna har jag alltid gott om tid på mig, inbillar jag mig i alla fall...sitter och äter frukost i lugn och ro, läser lite i en tidning kanske, så tillvida att jag inte stigit upp alldeles för sent då blir det lite mer hast...men ändå tillräckligt med tid för att jag ska hinna ut i god tid till bussen. Men av någon mystisk anledning lyckas tiden så gott som alltid rinna ifrån mig så att jag återigen får springa med andan i halsen till busshållplatsen och hoppas på att jag har turen på min sida. Det värsta av allt är att jag aldrig tycks lära mig, tänker alltid att det är långt kvar, jag hinner...hur mycket jag än försöker så springer jag likt förbannat till busshållplatsen. Idag har jag dock bestämt mig för att det ska bli ändring. Mitt mantra för dagen: Kom i tid!
Nu ska tilläggas att jag inte är en notorisk senanländare, allt som oftast hinner jag faktiskt med bussen och skulle jag inte göra det blir jag oftast bara några minuter sen...men ändå, en vacker dag hoppas jag att jag äntligen kan gå i lugn och ro till busshållplatsen, kliva på bussen och tycka synd om de som inte hann med.
Någon som känner igen sig eller är jag ensam om att inneha denna förbannelse?
(Blev visst inte så kort det här ändå, har en tendens att skriva mer än vad jag tänkt mig...sorry)
ps. någon som la märket till hur många gånger jag använde ordet tid i ovanstående inlägg? ds.
På morgnarna har jag alltid gott om tid på mig, inbillar jag mig i alla fall...sitter och äter frukost i lugn och ro, läser lite i en tidning kanske, så tillvida att jag inte stigit upp alldeles för sent då blir det lite mer hast...men ändå tillräckligt med tid för att jag ska hinna ut i god tid till bussen. Men av någon mystisk anledning lyckas tiden så gott som alltid rinna ifrån mig så att jag återigen får springa med andan i halsen till busshållplatsen och hoppas på att jag har turen på min sida. Det värsta av allt är att jag aldrig tycks lära mig, tänker alltid att det är långt kvar, jag hinner...hur mycket jag än försöker så springer jag likt förbannat till busshållplatsen. Idag har jag dock bestämt mig för att det ska bli ändring. Mitt mantra för dagen: Kom i tid!
Nu ska tilläggas att jag inte är en notorisk senanländare, allt som oftast hinner jag faktiskt med bussen och skulle jag inte göra det blir jag oftast bara några minuter sen...men ändå, en vacker dag hoppas jag att jag äntligen kan gå i lugn och ro till busshållplatsen, kliva på bussen och tycka synd om de som inte hann med.
Någon som känner igen sig eller är jag ensam om att inneha denna förbannelse?
(Blev visst inte så kort det här ändå, har en tendens att skriva mer än vad jag tänkt mig...sorry)
ps. någon som la märket till hur många gånger jag använde ordet tid i ovanstående inlägg? ds.
Beverly Hills nostalgi
Måste erkänna med en lätt rodnad på kinderna att jag under det närmsta året har tagit en liten nostalgitripp tillbaka till mina uppväxtår genom att se tv-serien Beverly Hills i repris (visas just nu på TV400). Följde inte serien slaviskt när den kom på 90-talet, men höll mig ändå relativt uppdaterad om vad som försegick i Beverly Hills gänget. Eftersom jag bara var runt 4:a år när serien sändes för första gången är det rätt uppenbart att jag missade de första high school åren som Bevan ungdomarna tog sig igenom. Så när nu serien gick i repris kunde jag helt enkelt inte låta bli att titta på den och efter några avsnitt var jag tyvärr fast.
Inte för att det är en särskilt bra serie, visst har den sina ljusa stunder men för det mesta är det ett rätt plumpt skrivet manus och halvtaffliga skådisinsatser. Då och då ger sig serieskaparna i kast med att belysa olika samhällsproblem...detta faller tyvärr allt som oftast platt till marken då det de vill förmedla blir för uppenbart och replikerna låter som något som tagits ur en informationsbroschyr. Ändå kan jag inte låta bli att titta..mest för att det är kul att se den igen med lite distans, känna nostalgin från tonårstiden och skratta åt alla larviga frisyrer och klädstilar som satt sin fot i Beverly Hills serien.
Med tanke på seriens popularitet i alla fall under 90-talet, är jag nog inte ensam om att följa dessa stereotypa karaktärers livsöden. Vilken var eran favorit? Helyllekillen Brandon, Miss popular Kelly, Präktiga Donna, Musiknörden David eller kanske Badboy Dylan...
En blöt historia
Att tala om väder och vind anses ofta som ett allmängiltigt ämne att ta upp när man inte har något vettigt att säga, något man kan prata om med en främling på bussen eller när det är allmänt stiltje på hjärnkontoret. Helt enkelt en bra inledningsfras till att få igång ett samtal. Vädret är med andra ord något som det debatteras flitigt om i vårt lilla land och idag är jag en av dem som sällar sig till denna skara genom att skriva lite om just vädret.
För att börja från början så hade jag bestämt mig för att laga till en alldeles speciell maträtt till middag idag, en s.k. tortillia lasagne vars recept jag fått från en kompis. Ingredienserna skulle inhandlas på närmsta mataffär, tar ungefär 15 min att gå dit vilket är helt överkomligt. Dessutom är det alltid skönt med en bensträckare. Glad ihågen beger jag mig ut genom ytterdörren, kommer till brevlådan där jag stannar upp då jag ser några olycksbådande moln som tornar upp sig på himlen. Lika bra att ta paraplyet med sig tänker jag, klok som jag är, och springer tillbaka in i huset. Alltid bra att vara förbered.
På väg till affären blir det allt mörkare, men jag har mitt paraply så jag känner mig lugn och spatserar självsäkert vidare. Klarar mig hela vägen till affären utan att en droppe faller, underbart! Teorin att om man har sitt paraply med sig så regnar det inte verkar hålla i sig.
Jag kliver in i affären och införskaffar mina varor. Det är inte förrens jag kommer till kassan som gör jag mitt ödesdigra misstag....jag tar bara EN plastpåse! Jag blir påmind om att mitt ögonmått inte är att lita på då jag inser att påsen redan är full när jag fortfarande har hälften av varorna kvar på bandet. Istället för att erkänna mitt misstag och be om en till påse (som en normal människa skulle ha gjort) trycker jag envist ner varorna i kassen medan svetten tränger fram i pannan. Det ska ta mig sjutton gå och det gör det...typ. Som en kompromiss tar jag en liten fryspåse och slänger ner de sista varorna samt paraplyt däri. Sådär ja, skam den som ger sig heter det ju.
Väl ute ur affären ser jag till min förskräckelse hur plastpåsen har börjat sprättas upp på ena sidan av de hårt pressade varorna, samma sak har hänt även med den lilla fryspåsen. Jag förbannar påstillverkarna (att det delvis var mitt fel skulle aldrig falla mig in att erkänna) medan jag greppar tag om den stora påsen med båda händerna och försöker balansera den lilla påsen längst ut på handen så att inte innehållet ska ramla ur. Bara detta är en konst i sig.
Jag promenerar på i rask takt...så plötsligt händer det...en regndroppe! Och en till...och en till! Desperat tittar jag ner på mina händer som båda är okuperade med att försöka hindra varorna från att ramla ut från påsarna. Paraplyt dinglar retfullt i fryspåsen. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar jag hade haft en tredje hand. Nu när så inte var fallet försökte jag tappert hålla humöret uppe med lite positivt tänkande. "Än så länge är det bara lite lätt sommarregn, kan ju vara mysigt".
Halvvägs hemma tilltar regnet olycksbådande och tillslut öser det ner enorma droppar som vid närmare betraktelse visar sig vara vita hagelkorn. På mindre än en sekund är jag genomblöt...hemska senarion börjar spelas upp i huvudet på mig från sådana där katastroffilmer om hur personer fått hagel stora som golfbollar i huvudet och dött. Jag greppar ett hårdare tag i påsarna och börjar springa för allt jag är värd (men med min kondition kommer man desvärre inte långt). Haglet tilltar, håret piskar mig i ansiktet och jag bannar mig själv för att jag valde just idag att leka mästerkock. Tillslut ser jag huset, sen dörren och sen är jag äntligen inne i värmen...
Slutet gott allting gott och paraplyet blev i alla fall inte vått!
ps. tortillia lasangen jag gjorde blev riktigt god ds.
Fjällvandring
Fick en sen start på dagen idag, som vanligt, blir så när man har semester och inga tider att passa. Rätt skönt faktiskt. Dagens stora uppgift går ut på att packa inför min nära stående fjällresa. Ser verkligen fram emot att få komma bort ett tag, var ett tag sen jag var uppe i fjällen nu. Hoppas man har lite kondition kvar så att man orkar komma runt på vandringsturerna utan allt för mycket flås. Det svåra blir bara att veta vad man ska ta med sig, många varma tröjor blir det och sköna skor...karta har jag hört kan vara bra att ha också he he.
Vet inte om jag bär upp titeln som friluftsmänniska men gillar att komma ut i naturen. Att få slippa undan kaoset och stressen, bilavgaser och trängsel som ständigt gör sig påmint i storstaden känns som en lyx man inte får alltför ofta. På så sätt fungerar naturen avstressande på mig. Att få lyssna till fågelkvitter, strosa fram på stigar och avnjuta en massäck i det gröna skänker mig ro. Att få sitta där i stillheten och njuta, det är livet det.
Vad gäller kartläsning kommer jag att förlita mig mycket på min kära vän som åker med mig upp, då mitt eget orienteringssinne (alla som känner mig vet) är ungefär detsamma som noll he he. Men vi kommer nog främst att hålla oss till utmarkerade leder för att minimera risken för att gå vilse.
Nu ska jag flänga runt i huset och packa, måste minimera packningen så mycket som möjlgt eftersom det är jag själv som måste släpa på den...det blir en svår utmaning, men jag ska klara den =0)
Vet inte om jag bär upp titeln som friluftsmänniska men gillar att komma ut i naturen. Att få slippa undan kaoset och stressen, bilavgaser och trängsel som ständigt gör sig påmint i storstaden känns som en lyx man inte får alltför ofta. På så sätt fungerar naturen avstressande på mig. Att få lyssna till fågelkvitter, strosa fram på stigar och avnjuta en massäck i det gröna skänker mig ro. Att få sitta där i stillheten och njuta, det är livet det.
Vad gäller kartläsning kommer jag att förlita mig mycket på min kära vän som åker med mig upp, då mitt eget orienteringssinne (alla som känner mig vet) är ungefär detsamma som noll he he. Men vi kommer nog främst att hålla oss till utmarkerade leder för att minimera risken för att gå vilse.
Nu ska jag flänga runt i huset och packa, måste minimera packningen så mycket som möjlgt eftersom det är jag själv som måste släpa på den...det blir en svår utmaning, men jag ska klara den =0)
Baka baka liten kaka...
Svängde ihop en liten bröddeg i eftermiddags, inget slår ju doften av nybakat i huset. Smakar ju inte så illa heller för den delen. Valet landade på att göra Foccaciabröd, ganska enkelt recept faktiskt...fast det skulle jäsa i två timmar he he. Men då får man tid över till att göra andra saker emellan (man ska alltid se på saker och ting positivt, livet blir så mycket ljusare då). Resultatet blev inte riktigt som jag hoppats tyvärr, brödet blev lite platt. Men fortfarande väldigt gott måste jag tillägga. Ska pröva en gång till och se om jag kan få det att jäsa upp lite mer, men det får bli en annan dag.
Allt detta prat om bakning gjorde mig plötsligt sugen på kladdkaka, har ju till och med lite vaniljglass i frysen att ha till...hum...ska jag eller ska jag inte? Jo, jag SKA! Vem kan egentligen motstå en sån frestelse? Inte jag i alla fall =0)
Allt detta prat om bakning gjorde mig plötsligt sugen på kladdkaka, har ju till och med lite vaniljglass i frysen att ha till...hum...ska jag eller ska jag inte? Jo, jag SKA! Vem kan egentligen motstå en sån frestelse? Inte jag i alla fall =0)
Covers vs Originals
Kom på ett nytt litet kul tema som jag tänkte börja med här på min blogg. Det kommer kallas just som ovanstående titel lyder "Covers vs Originals". Vi vet ju alla att det finns ett otal musikcovers därute i världen, vissa helt vedervärdiga andra bättre än originalversionen. Bland alla dessa låtar tänkte jag välja ut en låt åt gången där coversen får tävla mot orginalet för att se vem som tar hem kampen. Vem gjorden låten bäst?
Dagens battle blir mellan Patrick Swayze och Anders Fernette med låten Hungry Eyes:
Dagens battle blir mellan Patrick Swayze och Anders Fernette med låten Hungry Eyes:
Drömmar och verklighet - kommer vägarna någonsin att korsas?
Drömmer om mycket här i livet, men vågar inte riktigt satsa på mina drömmar rädd för att de ska krossas och jag misslyckas. Men egentligen, vad är det som är så farligt med det? Då har man i alla fall gett det en chans och det handlar nog mycket om att ihärda och inte ge upp utan tro på det man gör. Varför sätter man upp så många hinder i vägen för sig själv, tänker att det där går aldrig, man vet inte i vilken ände man ska börja och allt känns omöjligt. Man kommer på en massa anledningar till varför man ska låta bli, väljer tryggheten framför att slänga sig ut där i osäkerheten utan att veta om man någonsin kommer att landa. I slutändan tror jag ändå det är värt det, att våga ta steget, satsa och ge gärnet...för vem vet, drömmar kan ju faktiskt slå in.
Nu är det ju självklart alltid lättast att skriva om hur man borde göra, en helt annan sak att faktiskt göra det. Men just idag känner jag mig väldigt peppad och ett liten eld har tänts inuti mig, förhoppningsvis växer den sig större innan den hinner brinna ut. Vi får helt enkelt se, bara framtiden kan utvisa....
Nu är det ju självklart alltid lättast att skriva om hur man borde göra, en helt annan sak att faktiskt göra det. Men just idag känner jag mig väldigt peppad och ett liten eld har tänts inuti mig, förhoppningsvis växer den sig större innan den hinner brinna ut. Vi får helt enkelt se, bara framtiden kan utvisa....
Public Enemies - Gangstern med ett hjärta
Denna film gick upp på bio för ungefär 3 veckor sedan och har fått bra kritik av de flesta tidningarna. Svenska Dagbladets betygstärning landade på en 5 och filmen ligger fortfarande kvar bland toppplaceringarna på många filmlistor. Själv var jag och såg den på bio för några dagar sedan och blev positivt överraskad. Jag brukar inte vara den som gillar actionfilmer med gangstrar, bankrån och smattrande kulor. Finner dem för det mesta alldeles för utdragna och tråkiga. Denna film fick mig dock ur balans då jag satt fängslad från början till slut.
Filmen bygger på den verkliga karaktären John Dillingers liv, en bankrånare som levde i början av 1900-talet. I filmen spelas han av Johnny Depp som visar upp en mångbottnad karaktär som jag finner sympati för redan från första början. Jag kommer på mig själv många gånger om med att sitta med andan i halsen och hoppas på att han ska lyckas fly undan polisen som är honom hack i häl.
När handlingen tar sin början är Dillinger en sansad och självsäker person, han tar dagen som den kommer utan att bekymra sig för att åka fast. Men så träffar han en flicka och blir kär, plötsligt har han någon som oroar sig för honom och någon som han skulle göra allt för att skydda. Samtidigt vänder hans tidigare allierade honom ryggen och polisen knappar in på honom. Självsäkerheten övergår sakta till desperation.
Depp spelar sin roll med charm och karisma. Trots Dillingers proffession som bankrånare tycks han omtänksam och vänlig mot dem som förtjänar det. Han trampar aldrig på de som redan ligger och skadar aldrig någon frivilligt. Det ligger ett sorts romantiskt skimmer över denna typ av karaktär, en person som gillar att leva farligt men som alltid ställer upp för de sina.
Depp har förmågan att förmedla en känsla endast med hjälp av små medel, som en blick eller en ansiktsmuskel som spänns och han tillför alltid en extra dimension till sina karaktärer. Favoritögonblicket är när Dillingers flickvän tillfångatas och det slutligen brister för honom. Under den självsäkra och sansade fasaden skymtar en förkrossad och sårbar person fram. I dessa ögonlick fullkomligt brillierar Depp och det han förmedlar känns verkligen äkta.
Har jag något på minussidan är det alla skottstrider som i slutändan blev lite väl många och utdragna. Filmningen under dessa var dessutom väldigt skakig och flackig...allt för en mer realistisk känsla antar jag, men jag tyckte bara att det blev jobbigt och i slutändan visste man inte vem som skjöt på vem, lite smått förvirrande med andra ord.
Men för övrigt en mycket bra film och för alla Johnny Depp fans där ute ett måste att se!
Trött tröttare tröttast
Sov väldigt dåligt inatt av någon konstig anledning, vred och vände på mig i en evighet innan jag slutligen slumrade till bara för att vakna igen nån timme senare. När jag vaknade på morgonkvisten kändes som om jag inte sovit en blund på hela natten och nu till råga på allt har jag en härlig spänningshuvudvärk, bättre kan det inte bli. Undrar om det var fullmåne igår, någon som vet?
Tittade på lite So you think you can dance imorse (inspelat från gårdagskvällen). Det är ett tävlingsprogram där Amerikas bästa dansare ska utses. Alla dansare får prova på en massa olika dansstilar och den som är mest allsidig och lyckas charma publiken tar i slutändan hem titeln. Det är många häftiga, vackra och stämningsfulla rutiner som visas upp varje vecka och dansarna är så extremt talangfulla, de får allting att se så lätt ut. Önskar man kunde dansa på det sättet, själv ser jag antagligen ut som en elefant på hal is eller nått åt det hållet ha ha. Här kommer några av mina favortirutiner framförda i So you think you can dance under alla de säsonger som de pågått. Vilken är eran favorit?
Tittade på lite So you think you can dance imorse (inspelat från gårdagskvällen). Det är ett tävlingsprogram där Amerikas bästa dansare ska utses. Alla dansare får prova på en massa olika dansstilar och den som är mest allsidig och lyckas charma publiken tar i slutändan hem titeln. Det är många häftiga, vackra och stämningsfulla rutiner som visas upp varje vecka och dansarna är så extremt talangfulla, de får allting att se så lätt ut. Önskar man kunde dansa på det sättet, själv ser jag antagligen ut som en elefant på hal is eller nått åt det hållet ha ha. Här kommer några av mina favortirutiner framförda i So you think you can dance under alla de säsonger som de pågått. Vilken är eran favorit?
Läggdags
Förstår inte hur fort en dag försvinner, timmarna bara går och jag får inte ens hälften gjort av allt jag skulle behöva göra...suck. Om någon har ett bra tips på hur man får tiden att räcka till längre så tar jag gladeligen emot.
Varmt välkommnande av vovven fick jag i alla fall idag och en skön bensträckare, förutom skuren som kom mot slutet...men men lite sommarregn kan man väl alltid stå ut med. Jag och vännen min (människovännen inte hundvännen) hade riktigt trevligt, gnuggade de små grå med lite korsordslösande och sedan bar det av till shoppingcentrum för att uppdatera garderoben, hennes inte min tyvärr...för mig blev det fönstershopping och jag passade även på att leka lite personal shopper åt henne he he. Lyckades hitta i alla fall en tröja som hon gilla...kanske ska göra karriärbyte, vad tycks?
Nä, nu ska jag släcka lampan, imorgon är en ny dag med bestyr att ta tag i. Fast jag är väldigt bra på att följa ordspråket "Varför göra det idag som du kan skjuta upp till imorgon". Vi får väl se om jag väljer att följa denna devis även i fortsättningen...
Godnatt till er alla nattugglor där ute och kom ihåg: Imorgon är en ny dag!
Varmt välkommnande av vovven fick jag i alla fall idag och en skön bensträckare, förutom skuren som kom mot slutet...men men lite sommarregn kan man väl alltid stå ut med. Jag och vännen min (människovännen inte hundvännen) hade riktigt trevligt, gnuggade de små grå med lite korsordslösande och sedan bar det av till shoppingcentrum för att uppdatera garderoben, hennes inte min tyvärr...för mig blev det fönstershopping och jag passade även på att leka lite personal shopper åt henne he he. Lyckades hitta i alla fall en tröja som hon gilla...kanske ska göra karriärbyte, vad tycks?
Nä, nu ska jag släcka lampan, imorgon är en ny dag med bestyr att ta tag i. Fast jag är väldigt bra på att följa ordspråket "Varför göra det idag som du kan skjuta upp till imorgon". Vi får väl se om jag väljer att följa denna devis även i fortsättningen...
Godnatt till er alla nattugglor där ute och kom ihåg: Imorgon är en ny dag!
En bra start på dagen
Idag ska jag börja med att träffa en vän och ta en skön promenad med henne och hennes lilla vovve (eller så liten är den kanske inte längre he he). Sötare och snällare hund finns verkligen inte =0) Funderar själv på att skaffa mig en egen hund någon gång i framtiden, kanske om ett år eller så. Är väldigt förtjust i de små liven men jag vet också att det krävs en hel del jobb...men i slutändan tror jag verkligen att det är värt det. Det svåraste blir nog att lyckas få ihop alla promenader samtidigt som man jobbar, men vill man så går det...och hur skönt är det inte att få strosa i lugnan ro med en pigg och glad hund vid sin sida?
http://www.flickr.com/photos/laserstars/ / CC BY 2.0
(Detta är inte min väns hund, men en söt bild va?)
(Detta är inte min väns hund, men en söt bild va?)
Musikstund...
Här kommer några bra låtar framförda av det akustiska bandet Boyce Avenue. Så ta ett djupt andetag, slut ögonen och bara lyssna. Har han inte en helt underbar röst eller vad?
Hade gärna gjort listan ännu längre, men eftersom jag inte kan inkludera hela deras spelrepertoar bestämmer jag mig för att stanna här och lämna lite kvar till er att utforska. Vill ni höra mer (vilket jag hoppas) kan ni alltid gå in på dessa sidor:
http://www.youtube.com/user/boyceavenue
http://www.myspace.com/boyceavenue
http://www.itunes.com/boyceavenue
http://www.facebook.com/boyceavenue
Hade gärna gjort listan ännu längre, men eftersom jag inte kan inkludera hela deras spelrepertoar bestämmer jag mig för att stanna här och lämna lite kvar till er att utforska. Vill ni höra mer (vilket jag hoppas) kan ni alltid gå in på dessa sidor:
http://www.youtube.com/user/boyceavenue
http://www.myspace.com/boyceavenue
http://www.itunes.com/boyceavenue
http://www.facebook.com/boyceavenue
Nörden - det nya charmtrollet
Är mitt uppe i en helt underbar serie, avsnitt efter avsnitt spelas upp för mina ögon och jag bara skrattar så jag får magknip. Jag pratar om tv-serien Chuck som handlar om en helt vanlig kille, en datanörd som jobbar på elektronikvaruhuset BuyMore. Helt plötsligt blir hans normala vardag upp och nervänd då han av misstag öppnar ett dokument och får se massa hemligstämplad data från regeringen, bilderna fastnar i hans medvetande och två agenter från CIA skickas ut för att skydda honom från att hamna i fel persons händer och avslöja topphemligheter. Chuck blir till stor hjälp i att identifera skurkar och blandas in i alla möjliga agentuppdrag som han både lyckas trassla till och trassla upp. Har ni inte sett den än så gör det, jag tror ni kommer fastna för den ni med! Så otroligt härligt humoristiskt, de fyndiga replikerna och ögonblickshumorn sitter som en smäck och skådespelarna är samstämmiga.
Zachary Levi som spelar Chuck är min absoluta favoritnörd, hans ansiktsuttryck är helt oslagbara och hans komiska timing perfekt. Han är helt enkelt som klippt och skuren för rollen som den snälla datanörden med ett stort hjärta som lyckas hamna i trubbel när han låter handling gå före tanke. Vill ni ha humor, action och romantik samt skratta så ni faller av stolen så rekomenderar jag definitivt ett Chuck avsnitt =0)
Eftersom serien tyvärr inte fått så bra tittarsiffror under säsong 2 funderades det på nedläggning. Zachary Levi drog då igång en kampanj som involverade sponsoren Subway för att rädda serien. Detta är en bild från denna kampanj. Och av allt dömma blev det en lyckad sådan då det blir även en säsong 3 av detta fantastiska program.
Dessutom besitter han en av de coolaste bilarna i världen, släng dig i väggen 007 och Batman för här kommer Nerdherd bilen:
Zachary Levi som spelar Chuck är min absoluta favoritnörd, hans ansiktsuttryck är helt oslagbara och hans komiska timing perfekt. Han är helt enkelt som klippt och skuren för rollen som den snälla datanörden med ett stort hjärta som lyckas hamna i trubbel när han låter handling gå före tanke. Vill ni ha humor, action och romantik samt skratta så ni faller av stolen så rekomenderar jag definitivt ett Chuck avsnitt =0)
Eftersom serien tyvärr inte fått så bra tittarsiffror under säsong 2 funderades det på nedläggning. Zachary Levi drog då igång en kampanj som involverade sponsoren Subway för att rädda serien. Detta är en bild från denna kampanj. Och av allt dömma blev det en lyckad sådan då det blir även en säsong 3 av detta fantastiska program.
Dessutom besitter han en av de coolaste bilarna i världen, släng dig i väggen 007 och Batman för här kommer Nerdherd bilen:
Nattugglans visdomsord
Här kommer en liten blandad kompott av ett virvarr av tankar som har dykt upp i mitt huvud under dagens gång. Klockan börjar närma sig midnatt så jag avsäger mig bestämt allt ansvar för eventuella tryckfel och konstiga meningar.
Gick in i en affär igår (hör och häpna över detta oväntade fenomen). Hur som helst, medan jag trofast stod i kassakön och väntade på min tur sneglade jag samtdigt över till tidningshyllan bara för att få mig en smärre chock när blicken fastnade på en av tidningsrubrikerna. Fast egentligen med dagens prat om bantningsmetoder och snygghetsmetoder av alla möjliga och omöjliga slag borde jag, som en god samhällsmedborgare, inte ens ha höjt på ett ögonbryn. Men jag kunde helt enkelt inte låta bli. Med stora bokstäver tryckta på en tidningsframsida för kvinnor i 30-40 åldern stod att läsa:
"Stora guiden till estetisk kirurgi - från fillers till fettsugning: Hur mycket kostar det? Hur ont gör det? Vilket resultat kan jag förvänta mig? Hur hittar jag rätt klinik?"
Jag menar vad har hänt? Hur kom vi egentligen hit? Vad hände med att vara nöjd med sin kropp som den är, utseendet är inte allt osv. Har inte tidningarna någon större fantasi än att ständigt skriva om olika varianter av hur man ska tappa kilon och träna sig i form. Vad ger det egentligen för samhällsbild till alla unga, medelålders och åldrande kvinnor där ute. Hur ska vi någonsin kunna leva upp till de ideal som ställs när vi inte själva räcker till för att uppnå denna perfektion utan måste ha hjälp av utomstående faktorer i form av kirurgi? Det känns som en omöjlighet och enligt min mening något som är helt idiotiskt att ens försöka eftersträva.
Tyvärr tycks massmedia ha en helt annan bild av detta då det ständigt förmedlas om hur vi ska hålla oss unga så länge som möjligt. Att åldras är rena skräcken, de första rynkorna är bannlysta och tecken på definitiv undergång. Detta leder i sin tur till att vi tar till alla medel för att hålla oss unga och snygga, för på något sätt har det (felaktigt) blandats ihop med begreppen framgång och lycka. En operation hit eller dit gör väl inget för att rätta till en liten skönhetsmiss, det fixas lätt till med lite laser eller botox eller gud vet vad. Det tas alldeles för lättvindigt på detta tycker jag och ger en felaktig bild av vad man ska sträva mot i livet. Är lycka verkligen att ha ett perfekt yttre eller finns det faktiskt saker som är viktigare? Kan inte alla dessa pengar som läggs på skönhetsoperationer istället läggas på det som verkligen betyder nått?
Jag hoppas verkligen att inte USA:s skönhetsoperationshysteri kommer hit, men att dömma av tidningsomslaget verkar det redan ha börjat sippra in i det svenska samhället. Avslutningsvis undrar jag bara varför vi envisas med att eftersträva ett mål som gör oss alla till likartade stelopererade masker utan anletsdrag eller förmågan att le ordentligt. Vad hände med det naturliga, att vara stolt över den man är. Det är de små skönhetsfläckarna som gör oss alla till unika individer och det gör oss till vad vi är...människor.
Här är ett levande bevis på att alla har sin charm oavsett utseende:
Gick in i en affär igår (hör och häpna över detta oväntade fenomen). Hur som helst, medan jag trofast stod i kassakön och väntade på min tur sneglade jag samtdigt över till tidningshyllan bara för att få mig en smärre chock när blicken fastnade på en av tidningsrubrikerna. Fast egentligen med dagens prat om bantningsmetoder och snygghetsmetoder av alla möjliga och omöjliga slag borde jag, som en god samhällsmedborgare, inte ens ha höjt på ett ögonbryn. Men jag kunde helt enkelt inte låta bli. Med stora bokstäver tryckta på en tidningsframsida för kvinnor i 30-40 åldern stod att läsa:
"Stora guiden till estetisk kirurgi - från fillers till fettsugning: Hur mycket kostar det? Hur ont gör det? Vilket resultat kan jag förvänta mig? Hur hittar jag rätt klinik?"
Jag menar vad har hänt? Hur kom vi egentligen hit? Vad hände med att vara nöjd med sin kropp som den är, utseendet är inte allt osv. Har inte tidningarna någon större fantasi än att ständigt skriva om olika varianter av hur man ska tappa kilon och träna sig i form. Vad ger det egentligen för samhällsbild till alla unga, medelålders och åldrande kvinnor där ute. Hur ska vi någonsin kunna leva upp till de ideal som ställs när vi inte själva räcker till för att uppnå denna perfektion utan måste ha hjälp av utomstående faktorer i form av kirurgi? Det känns som en omöjlighet och enligt min mening något som är helt idiotiskt att ens försöka eftersträva.
Tyvärr tycks massmedia ha en helt annan bild av detta då det ständigt förmedlas om hur vi ska hålla oss unga så länge som möjligt. Att åldras är rena skräcken, de första rynkorna är bannlysta och tecken på definitiv undergång. Detta leder i sin tur till att vi tar till alla medel för att hålla oss unga och snygga, för på något sätt har det (felaktigt) blandats ihop med begreppen framgång och lycka. En operation hit eller dit gör väl inget för att rätta till en liten skönhetsmiss, det fixas lätt till med lite laser eller botox eller gud vet vad. Det tas alldeles för lättvindigt på detta tycker jag och ger en felaktig bild av vad man ska sträva mot i livet. Är lycka verkligen att ha ett perfekt yttre eller finns det faktiskt saker som är viktigare? Kan inte alla dessa pengar som läggs på skönhetsoperationer istället läggas på det som verkligen betyder nått?
Jag hoppas verkligen att inte USA:s skönhetsoperationshysteri kommer hit, men att dömma av tidningsomslaget verkar det redan ha börjat sippra in i det svenska samhället. Avslutningsvis undrar jag bara varför vi envisas med att eftersträva ett mål som gör oss alla till likartade stelopererade masker utan anletsdrag eller förmågan att le ordentligt. Vad hände med det naturliga, att vara stolt över den man är. Det är de små skönhetsfläckarna som gör oss alla till unika individer och det gör oss till vad vi är...människor.
Här är ett levande bevis på att alla har sin charm oavsett utseende:
Magnificent - U2 på Ullevi
Foto: Tommy Holl
Som ni kanske förstår av rubriken var jag närvarande under denna fantastiska spelning på Ullevi för en vecka sedan. Tänkte att jag skulle skriva ett litet inlägg om denna stora händelse nu när jag äntligen kommit igång med bloggen. Till att börja med är Ullevi en av de mest fantastiska arenor jag varit på, det kan liksom inte slå fel med 60 000 publikplatser (på ett ungefär) och öppet hela vägen upp till himlen en skön sommarkväll. Föredrar absolut utomhusarenor framför inomhus, en helt annan känsla infinner sig, publiken är annorlunda, ljudet annorlunda, ett mer avslappnat och öppet klimat råder. Sen beror det självklart på artisterna som uppräder, det ska jag inte föringa, men jag tror absolut att arenan påverkar.
Förväntningarna ligger i luften redan från början, jag var på deras spelning sist de var på Ullevi (2005) och de var otroligt bra då så jag var lite nervös över att bli besviken denna gång, men hoppades innerligt på att de skulle uppfylla mina förväntningar. Jag gick på lördagens konsert och efter att ha läst recensionerna och upplevt fredagens stormvindar är jag glad över det, då de flesta tycks rörande överens om att det var den bästa konserten av de två. På lördagen hade vinden tacksamt mojnat och värmen kommit åter till Göteborg, vilket jag tror påverkade både publiken och bandet till det positiva.
Jag var på plats redan för förbandet, Snow Patrol, som jag tycker är väl värda att nämnas även om de lätt hamnar i skymundan för U2. Snow Patrol är helt klart det bästa förbandet som jag sett på de konserter jag varit på, gillar deras låtar och attityd. Ledsångaren Gary Lightbody var på strålande humör, härligt avslappnad och skämtade med publiken, verkar vara väldigt jordnära enligt min mening och det går hem hos mig. Kände igen några av låtarna som spelades och till min stora glädje var Chasing cars en av dem. Denna låt som blivit känd över hela världen igenom med sin medverkan i tv-serien Grey's Anatomy är en av mina absoluta favoritlåtar. Här lyckades de också få med sig nästan hela publiken i lite allsång och handklappning (tystlåten men ändå). Ett förband kan ju aldrig få lika stort gensvar av publiken som själva huvudakten, det är U2 folket har kommit för att se och många lyssnar därför säkert bara med ett halvt öra till förbandet och undrar när U2 ska äntra scenen. Men detta till trots tyckte jag Snow Patrol gjorde ett utomordentligt jobb att få igång publiken och jag diggade med dem till 100 %. Om de kommer tillbaka till Sverige för en egen konsert kan de räkna med i alla fall en person i publiken, mig!
Förväntningarna ligger i luften redan från början, jag var på deras spelning sist de var på Ullevi (2005) och de var otroligt bra då så jag var lite nervös över att bli besviken denna gång, men hoppades innerligt på att de skulle uppfylla mina förväntningar. Jag gick på lördagens konsert och efter att ha läst recensionerna och upplevt fredagens stormvindar är jag glad över det, då de flesta tycks rörande överens om att det var den bästa konserten av de två. På lördagen hade vinden tacksamt mojnat och värmen kommit åter till Göteborg, vilket jag tror påverkade både publiken och bandet till det positiva.
Jag var på plats redan för förbandet, Snow Patrol, som jag tycker är väl värda att nämnas även om de lätt hamnar i skymundan för U2. Snow Patrol är helt klart det bästa förbandet som jag sett på de konserter jag varit på, gillar deras låtar och attityd. Ledsångaren Gary Lightbody var på strålande humör, härligt avslappnad och skämtade med publiken, verkar vara väldigt jordnära enligt min mening och det går hem hos mig. Kände igen några av låtarna som spelades och till min stora glädje var Chasing cars en av dem. Denna låt som blivit känd över hela världen igenom med sin medverkan i tv-serien Grey's Anatomy är en av mina absoluta favoritlåtar. Här lyckades de också få med sig nästan hela publiken i lite allsång och handklappning (tystlåten men ändå). Ett förband kan ju aldrig få lika stort gensvar av publiken som själva huvudakten, det är U2 folket har kommit för att se och många lyssnar därför säkert bara med ett halvt öra till förbandet och undrar när U2 ska äntra scenen. Men detta till trots tyckte jag Snow Patrol gjorde ett utomordentligt jobb att få igång publiken och jag diggade med dem till 100 %. Om de kommer tillbaka till Sverige för en egen konsert kan de räkna med i alla fall en person i publiken, mig!
Snow Patrol på en spelning i Frankfurt 2009
Foto: Sam Durrant
Så över till själva huvudakten, blev det vad jag hoppats på? JA och mer därtill! Det var en helt underbart fantastisk känsla som infann sig...jag glömde allt runt omkring, igår och imorgon existerade inte, jag levde verkligen bara i nuet, klappade händerna och sjöng för full hals...det var lycka det! U2:s låtar är verkligen något alldeles extra, de känns så äkta och fulla av känslor. Bono är den perfekta förmedlaren av dessa låtar, han må inte vara den bästa sångaren, men känslorna och engagemanget han lägger in i varje låt får mig att rysa och ögonen att tåras om vartannat. Det märks verkligen att han menar det han sjunger. Publiken var inte heller sen att hänga på, det dröjde dock några låtar innan det hela kom igång ordentligt, de gamla välbekanta låtarna står sig bättre än de nya, antagligen för att det funnits med oss längre och hunnit göra ett större intryck på oss alla.
De första låtarna blir lite som en mjukstart, än har publiken och U2 inte ingått i symbios och blivit till ett. Men när den välbekanta Beautiful Day melodin hörs blir det explotion i publikhavet och på läktarna...alla ställer sig upp, applåderar, sjunger med och Bono och bandet har vår fulla uppmärksamhet. Det blir helt enkelt magiskt och så fortsätter det att vara för resten av kvällen som snabbt övergår till natt, alldeles för snabbt...jag kommer på mig själv med att önska att det inte ska ta slut än, bara lite lite till. Det är fantastiskt och helt obeskrivligt hur enade och samstämmiga 58 500 personer kan vara, det blir allsång många gånger om och Bono bara lyssnar och njuter. När låten One strömmar ur högtalarna släcks allt ljus ner och mobiler och kameror från publiken lyser upp natten som i en stjärnhimmel, det är så vackert att det helt enkelt inte kan beskrivas.
Det är svårt att välja något favoritögonblick för det existerar alltför många, allt från den fantastiska Sunday bloody sunday till I still havn't found what I'm looking for...men absoluta favoriten som tar toppplaceringen är ändå With or without you. En enastående ballad i alla sin enkelhet, bandet spelar tyst i i bakgrunden och Bonos brustna stämma ekar ut i mörkret "I can't live with or without you" och det känns verkligen som om han menar det. Publiken stämmer in i sången och för ett ögonblick är tiotusentalspersoner enade av dessa textrader, riktigt riktigt mäktigt, en känsla som kommer finnas med mig länge.
När U2:s sista ackord klingar av och de springer av scenen kommer verkligheten tillbaka, axlarna värker, händerna är varma och hela kroppen känns mörbultad efter denna upplevelse. Men det är sådana här minnen man tar med sig för all framtid och aldrig glömmer. Jag hoppas innerligt att detta inte är det sista vi sett av detta storartade band!
De första låtarna blir lite som en mjukstart, än har publiken och U2 inte ingått i symbios och blivit till ett. Men när den välbekanta Beautiful Day melodin hörs blir det explotion i publikhavet och på läktarna...alla ställer sig upp, applåderar, sjunger med och Bono och bandet har vår fulla uppmärksamhet. Det blir helt enkelt magiskt och så fortsätter det att vara för resten av kvällen som snabbt övergår till natt, alldeles för snabbt...jag kommer på mig själv med att önska att det inte ska ta slut än, bara lite lite till. Det är fantastiskt och helt obeskrivligt hur enade och samstämmiga 58 500 personer kan vara, det blir allsång många gånger om och Bono bara lyssnar och njuter. När låten One strömmar ur högtalarna släcks allt ljus ner och mobiler och kameror från publiken lyser upp natten som i en stjärnhimmel, det är så vackert att det helt enkelt inte kan beskrivas.
Det är svårt att välja något favoritögonblick för det existerar alltför många, allt från den fantastiska Sunday bloody sunday till I still havn't found what I'm looking for...men absoluta favoriten som tar toppplaceringen är ändå With or without you. En enastående ballad i alla sin enkelhet, bandet spelar tyst i i bakgrunden och Bonos brustna stämma ekar ut i mörkret "I can't live with or without you" och det känns verkligen som om han menar det. Publiken stämmer in i sången och för ett ögonblick är tiotusentalspersoner enade av dessa textrader, riktigt riktigt mäktigt, en känsla som kommer finnas med mig länge.
När U2:s sista ackord klingar av och de springer av scenen kommer verkligheten tillbaka, axlarna värker, händerna är varma och hela kroppen känns mörbultad efter denna upplevelse. Men det är sådana här minnen man tar med sig för all framtid och aldrig glömmer. Jag hoppas innerligt att detta inte är det sista vi sett av detta storartade band!
Foto: Tommy Holl
Premiärnerver...
Hej alla underbara människor och varmt välkommen till min alldeles egna nystartade blogg!
Här kommer så mitt första, något skakiga, inlägg. Försöker desperat klura ut hur bloggvärlden fungerar, än har jag mycket kvar att lära märker jag. Men nu har jag i alla fall lyckats fnula ut en del funktioner, resten lär jag mig förhoppningsvis allt eftersom. Känns som om jag går i miljontals människors fotspår som redan upptäckt denna bloggande värld men jag tänkte kan dom så kan jag, förhoppningsvis har jag inte tagit mig vatten över huvudet...det lär ju visa sig inom en snar framtid i så fall he he. Här på min blogg (ringer bra i mina öron) kommer jag att skriva om både det lilla och det stora i livet, vad som faller andan på helt enkelt. Mycket kommer nog innehålla en liten kulturell tvist då teater, film och skrivandet har en stor plats i mitt liv. Förhoppningsvis finner ni det något sånär intressant! Skulle vara kul om ni vill följa med på min resa ut i blogglivets omvälvande värld.....
/Kulturflickan
Snabbversionen om mig:
Intressen
Här kommer så mitt första, något skakiga, inlägg. Försöker desperat klura ut hur bloggvärlden fungerar, än har jag mycket kvar att lära märker jag. Men nu har jag i alla fall lyckats fnula ut en del funktioner, resten lär jag mig förhoppningsvis allt eftersom. Känns som om jag går i miljontals människors fotspår som redan upptäckt denna bloggande värld men jag tänkte kan dom så kan jag, förhoppningsvis har jag inte tagit mig vatten över huvudet...det lär ju visa sig inom en snar framtid i så fall he he. Här på min blogg (ringer bra i mina öron) kommer jag att skriva om både det lilla och det stora i livet, vad som faller andan på helt enkelt. Mycket kommer nog innehålla en liten kulturell tvist då teater, film och skrivandet har en stor plats i mitt liv. Förhoppningsvis finner ni det något sånär intressant! Skulle vara kul om ni vill följa med på min resa ut i blogglivets omvälvande värld.....
/Kulturflickan
Snabbversionen om mig:
Är en 22 årig lärarstuderande filmgalen teaterapa med en glödande passion för att skriva om det lilla och det stora i livet…
Intressen
- Krypa upp i soffan och se massa filmer, gärna tillsammans med någon...
- Teater i alla dess former, både titta på och medverka i...inget slår en stund i rampljuset!
- Skriva, leker med tanken att bli författare...
- Uppleva musikens medryckande puls på konserter. Ullevi absoluta favoritarenan, rekommenderas varmt
- Att få tal del av människors liv i det förflutna genom att läsa gamla brev, dagböcker...det är något magiskt över det.
Jag gillar
-Glädjespridare
-Entusiaster
-Medmänsklighet
-Omtanke
-Empati
-Värme
-Vänskap
-Sötsaker
-Djurlivet
Jag ogillar
-Egoism
-Intolerans
-Vassa armbågar
-Stress
-Spindlar
Motto
Du klara mer än du tror bara du vågar ta steget!
Jag som karaktären i Klea i föreställningen "Hon som sprängdes"
