Kulturflickan

Nu har jag äntligen lite tid över till att skriva och berätta om min lilla weekendtripp. Den började redan på fredagskvällen, då jag efter att ha irrat runt i huset i några timmar för att packa, begav mig iväg  ut i kylan. Tanken var att jag skulle vara hos resekompisen Anna runt halv nio så att vi skulle kunna gå och lägga oss i relativt god tid för att få i alla fall lite sömn innan det var dags att bege sig iväg till planet. Mycket vuxet och ansvarstagande. Tyvärr sprack ju planen en aning då packningen tog något längre tid än jag planerat, var utanför dörren första gången vid halv tio, ser bussen försvinna framför näsan och går in igen för att vänta ytterligare en halvtimme. Kommer bort till vännen min vid elva-tiden på natten. Tanken är att vi ska möta resekompis nr 2 Malin kl. halv tre på natten och bege oss in till stan och flygbussarna. Jag och Anna är nog lite uppe i varv och kommer inte till ro förren närmare ett, det är nästan ingen idé att sova egentligen, bara vila lite. Sluter ögonen en sekund och i nästa ringer klockan och jag ångrar genast att jag somnat då tröttheten är överväldigande. Med lite peppning är vi dock snart på benen och möter upp med Malin på vägen. Glada i hågen och fulla med förväntningar är vi nu på väg mot vårt lilla mini-äventyr.

På planet norpar jag åt mig fönsterplats och beskåder den vackra nattliga vyn när planet släpper från marken och beger sig upp i luften. Det är härligt, det är en klar natt och stjärnorna lyser i himlen. 40 min senare landar vi i Norge och snart sitter vi på en buss som tar oss in till Oslo samtidigt som morgonhimlen ljusnar. Det är rimfrost på träden och snö på marken...och fruktansvärt, fruktansvärt kallt. Vi hittar snart ett café och sörplar i oss lite hett té.

Sen beger vi oss till hotellet i hopp om att få lite sömn, innan kvällens konserte, då vi är något trötta efter att ha varit upp hela natten. Äntligen lite värme tänker vi hoppfullt när vi kliver in genom hotelldörrarna, hotellreceptionisten är trevlig och pratglad...so far so good. Vi beger oss upp till vårt rum, öppnar dörren och känner kylan slå emot oss. Har de öppnat ett fönster och haft utvädring undrar vi förbryllat. Efter att ha befunnit oss i rummet ett tag utan att lyckats få upp rumsvärmen beger vi oss ner till receptionen igen och hör oss för om det verkligen ska vara så här. Lika trevlig som förut berättar receptionisten att det varit en köldknäpp natten innan vilket gjort att värmesystemet inte hunnit med att värma upp rummen. Lät lite märkligt i våra öron, men vi frågade om extra täcken och fick ett att dela på.

Upp på rummet igen, trötta och frusna men fortfarande vid gott humör beslutar vi oss för att krypa ner i sängarna. Vi har tre men beslutar oss att klämma ihop oss i två för att hålla värmen. Ligger med mössor, halsdukar, tjocktröjor, strumpor, fyra täcken och två filtar och lyckas på något mirakulöst sätt somna. Vaknar frusna men något piggare. Inser dock att vi inte kan sova i denna kyla, vandrar ner ytterligare en tur till receptionen och får denna gång med oss ett element upp. Sen är det dags att göra sig i ordning för kvällen och bege sig ut igen, redan frusna blir vi bara ännu kallare när vi äntrar gatorna. Hotellet är dock bra beläget och vi har promenadavstånd till allt, hittar en mysig resturang och äter en god middag innan det är dags att gå på den efterlängtade konserten. På vägen dit går vi förbi en upplyst isbana på torget, där barn och vuxna åker och gör konster...ser kul ut och jag blir lite sugen. Men bara lite, för konserten lockade ju så mycket mer. Killarna i a1 äntrade scenen 18:45 och allt kändes så märkligt välbekant, som om det var igår vi lyssnat på deras musik och lärt oss dansstegen. (Kommer en utförligare konserterecension inom kort).

Efter att killarna försvunnit av scenen och vi applåderat för sista gången begav vi oss på jakt efter en trevlig bar och hittade till en som låg högst upp i Radisson hotellet. Det var mangifik utsikt över hela Oslo, oslagbart.

Högst där uppe var vi...

Vid elva snåret begav vi oss hemmåt bara för att finna att elementet vi fått inte fungerade och rummet var om möjligt ännu kallare. Iförda pyjamas gick vi ner ännu en gång till receptionen och denna gång fick vi bättre lycka då en värmefläkt gavs till oss. Härlig varm luft strömmade ut och fyllde rummet och vi började äntligen tina. Nöjda slumrade vi in. Tyvärr är jag en aningens lättväckt och ljudet från fläckten höll mig ständigt vaken, ju mer jag försökte att inte fokusera på den ju mer öronbedövande blev den. Tillslut gav jag upp och stängde av den. Jag hoppas mina vänner inte blev allt för förfrusna.

Söndagmorgon. Frukostbuffé, checka ut och sen sightsa lite i stan. Hinner se slottet och gå på julmarknad. Sen var det bara att bege sig ut till flygplatsen igen för att ta sig hemmåt. Halv sex är vi på plats för att hoppa på planet kl 19:00. Väl incheckade ser vi till vår stora besvikelse att planet är försenat till 22:00, vilket innebär lite mer än fyra timmars väntan på flygplatsen. Efter att ha slagit oss ner vid ett bord får vi reda på att folk har suttit på flygplatsen sen åtta på morgonen eftersom deras plan till Skavsta ställts in. Vi inser att vi kanske inte har så mycket att klaga på trots allt.

Informationen till oss resenärer är oftanligt dålig och vi lyssnar med stora elefantöron till andra medresenärer som ringer till folk dom känner för att höra vad som pågår. Efter lite luskande får vi veta att det inte gått några plan från Skavsta på hela dagen eftersom isbilarna som ska frosta av planen varit trasiga (eller nått åt det hållet). Detta innebär att det inte kan komma några plan till Oslo och hämta oss. Vi sitter därmed strandade på flygplatsen i väntan på att något ska hända, till höger och vänster spekuleras det om när planet ska komma. Kanske måste vi sova på flygplatsen eller så måste vi ta oss hem på annat sätt.

Frustrationen och håglösheten växer när det inte kommer någon och informerar. När kl. slår 22:00 talas det ut i högtalarna att planet preliminärt kommer att flyga 23:40 från Oslo....men vi vågar inte hoppas. Under tiden blir vi allt tröttar och allt flamsigare. Vi börjar prata med de andra resenärerna, alla verkar förenas under detta gemensamma problem. Tillslut spelar vi kort med okända människor och pratar som om vi känt varandra länge. Precis som vi gör oss redo för att sova över på flygplatsen anländer så äntligen ett plan.

Kl. 00:40, lite mer än sju timmar senare, är vi så äntligen i luften. Nu är vi övertrötta, eller i alla fall jag, medan de flesta andra sover tramsar jag och Anna runt och irriterar säkerligen en och annan resenär. Av flygpersonalen får vi inte ens en ursäkt för den stora förseningen, vilket jag finner lite snopet. På Skavsta väntar tack och lov flygbussar redo att ta oss hem till Stockholm. Vid halv fyra är vi vid centralen och möts upp av min tappra mamma som släpat sig upp ur sängen för vår skull. Klockan hinner bli fem innan jag ligger nerkrupen i en varm skön säng och jag somnar ögonblickligen in i en djup sömn...

På två dagar hann vi med andra ord uppleva en hel del och det var ofantligt roligt, ett litet äventyr som livade upp vardagen. Hade kanske klarat mig utan förseningarna på flygplatsen, men nu har jag i alla fall något att berätta. Måste tillägga som ett litet avslut hur otroligt trevliga norrmän är, alla var glada och tillmötesgående och jag förstod nästan allt de sa. Åker gärna tillbaka dit igen, den enda nackdelen är att det är så ofantligt dyrt.

Bilder har jag inte många eftersom batterierna på min kamera så klart tog slut, men Malin tog desto mer. Tack Anna och Malin för denna supertrevliga resa, det får vi göra om någon gång! Kramar till er och alla ni andra....


För att läsa mer om kaoset på Skavsta se:

SVD - Snörekord i Sverige

SVD - Kaos på Skavsta flygplats