Kulturflickan

Känns som om jag står still och stampar på ett och samma ställe utan att varken komma frammåt eller bakåt. Står mellan studier och arbete och hittar ingen väg ut. Lever i min egen bubbla, med mina egna rutiner, avskild från verkligheten. Saknar att känna mig nyttig, organiserad och användbar. Skickar ansökan efter ansökan, väntar på att höra något, dagarna går en efter en annan och det är tyst så tyst...hoppet överger sakta men säkert. Men så är det upp i sadeln igen, skicka nya ansökningar, hoppas och vänta. Vill ha ett drömjobb med en gång, men kanske är förväntningarna för höga. Får börja i en annan ände...pröva mig fram. Kanske finns lyckan där jag minst anar det.