Kulturflickan

http://www.flickr.com/photos/taivasalla/ / CC BY-NC-SA 2.0

Idag var det riktigt riktigt svårt att ta sig upp på morgonen. Visst jag är ingen morgonmänniska direkt i vanliga fall heller, det kan jag villigt erkänna. Men nu förtiden när jag sitter hemma och skriver c-uppsats har dygnet kommit helt på ända. Försöker verkligen gå och lägga mig i tid men vips så har klockan blivit ett på natten och då är det försent att göra nått åt. Om jag inte ska iväg på en lektion på morgonen så vet jag att det inte är något som tvingar mig att gå upp tidigt på morgonen och då blir det helt enkelt inte lika svårt att trotsa sovvanorna och vara uppe längre.

Har trots detta alltid en ljus förhoppning om att vakna pigg och utvilad tidigt på morgonen med solen skinande in genom fönstret och fåglarnas kvitter i mina öron. Ställer radioklockan på 8:45 för att hjälpa min optimism på traven, en kvart senare stängs den av och tanken är att jag då med glatt humör och spring i benen ska skutta upp ur sängen, lycklig och utvilad. Men utanför är det mörkt grått och trist, fåglarna har flytt sin kos och tagit sången med sig för vintern och under täcket är det varmt och skönt. Jag sluter ögonen bara för en sekund, en liten stund till kan aldrig skada...slår upp ögonen igen och visaren pekar på halv elva. Inte igen tänker jag och segar mig upp ur sängen.

Men ikväll blir det annorlunda, då ska jag minsann vara i säng innan tolv och uppe med tuppen! Optimistiskt nickar jag för mig själv och går sedan glad i hågen om än en smula trött ner för att möta den nya dagen....