Kulturflickan

Ja gott folk, nu har jag suttit och skrivit hela dagen och jag kan lova att det snurrar på hjärnkontoret. Hur jag ska få ihop allt är för mig en gåta just nu, dagarna bara rinner iväg och inlämningsdatumet närmar sig med stormsteg. Saknar någon att diskutera med, att få input ifrån, blir väldigt ensamt att sitta här hemma och skriva för sig själv. Tillslut vet man ju knappt vad man skriver längre, man har läst allt triljoners miljoners gånger och det känns bara som en enda röra. Men det hör väl till skrivprocessen antar jag, så småningom hittar man ut på andra sidan igen, kliar sig i huvudet och funderar på hur sjutton man klarade av det. Det är i alla fall vad jag hoppas på...jag kanske istället kommer undra hur sjutton jag misslyckades, vem vet ha ha.

Nåja nu får det nog vara färdigplirat för idag, dags att få lite syre till hjärnkontoret och ta en uppfriskande promenad, finns inget bättre än kylig luft som tränger ner i lungorna och en stjärnklar himmel (kl. fyra en eftermiddag men ändå). Når jag kommer tillbaks kanske jag orkar ta ett ryck till och läsa lite i tidigare forskning böckerna. Vissa är faktiskt riktigt intressanta måste jag säga, men tiden räcker ju inte till för att läsa dem från pärm till pärm utan ihärdigt flikar jag lappar på var och varannan sida för att försöka hitta tillbaka till de bra sidorna...men sen har jag i alla fall ändå glömt vad det var som var så viktigt just där. Dilemmat med lånade böcker...önskar jag kunde köpa alla för då kan jag skriva och kladda hur mycket jag vill.

Okej, promenad var det!

Om det ändå kunde se ut såhär när jag gick ut, vad tror ni kan det hända?