Kulturflickan

Nu har C-uppsatsarbetet dragit igång ordentligt och jag vet inte riktigt vart det ska sluta. 30-40 sidor ska jag lyckas klämma fram på nått mirakulöst sätt vilket just nu känns halvt omöjligt, men det är väl så det ska kännas antar jag. Trots slit, stress och hårt arbete ser jag ändå fram emot detta och hoppas på att kunna presentera något resultat av intresse.

Har suttit hela dagen och läst i Alice och Hjördis gamla dagböcker som jag kommer använda som historisk källa i min uppsats. Riktigt hur jag ska analysera materialet är jag inte riktigt säker på än, hade en tanke men den gick över till en annan så får helt enkelt se vart jag landar...men jag måste bestämma mig snart snart annars kommer allt gå mig om intet.

Tråkigt nog är det inte orginaldagböckerna jag håller i min hand utan en en tryckt bok med transkiberat dagboksmaterial. Älskar annars att sitta med en gammal sliten dagbok där bladen färgats gula av tidens rand och de snirkliga bokstäverna fyller sidorna. Känslan av att en kvinna för hundra år sedan satt böjd över samma dagbok och skrev om livets alla glädjeämnen och sorger, sånt får mig att rysa. Historien är en fantastisk upptäcksfärd och man vet aldrig vad man kommer finna.

Jag känner verkligen hur jag kommer Alice och Hjördis nära inpå livet, de skriver om kärleksbekymmer, dåliga hemförhållanden, konstnärslivet och skolan. Ett lätt liv har de verkligen inte levt....