Kulturflickan

Det börjar dra ihop sig. Julen närmar sig med stormsteg och så gör också slutet på min kurs och min lärarutbildning. Sista lektionen kommer vara någon gång i januari. Känns märkligt, sitter här och knegar på min c-uppsats, samtidigt som dagarna obemärkt tickar på. Det har nog inte riktigt gått in att detta är det sista jag kommer göra i pluggvärlden (på ett tag i alla fall). Vem vet, jag kanske längtar tillbaka?

Det är med en sorts skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot dagen jag är färdigutbildad, vad väntar egentligen på mig därute i verkliga livet? Det är något nytt och främmande och jag hoppas innerligt att jag är redo. Det känns som om jag kan göra vad som helst och ingenting alls...går från hopp till uppgivenhet. Tänk om jag inte hittar ett jobb? Vill så gärna ha det där drömjobbet, sikta mot stjärnorna...men inser också att någonstans måste man börja och så länge jag får ett jobb kan jag nog ta i princip vad som helst.

Sen kommer nästa stora steg, flytten....lämna hemmet och på något sätt tryggheten. Men det är dags och ska samtidigt bli väldigt kul, tänk att ha något alldeles eget, ett hem att inreda som jag vill, med mina saker, där jag kan göra vad jag vill. Första steget är förstås att hitta en lägenhet där jag trivs. Sen kanske en liten vovve för att råda bot på ensamheten, behöver en djurkompis att mysa med på kvällarna och ta långa sköna promenader med i skogen. Sen finns ju alltid kompisarna förstås, men de kan ju inte ständigt vara vid ens sida =0)

Som sagt, framtiden är vid mina fötter...nu gäller det att bara ta steget. I januari går startskottet för mitt nya liv ...vem vet vart jag landar?