Kulturflickan

Har verkligen haft en toppen helg med massa roligheter, så tråkigt att den redan är slut. Igår träffade jag en kompis uppkommen från Lund som jag inte sett sen i somras, vi promenerade runt inne i stan i det fina höstvädret, tittade i lite affärer för att sedan slå oss ner på ett fik. Jag tog en chokladboll, älskar choklad medans vännen tog en morotskaka...gott det med. Får alltid beslutsångest när man står där och ser alla godsaker som radas upp, man vill ju liksom smaka lite av allt...att bara välja en är att begränsa sig alldeles för mycket, men vill man inte bli ruinerad så har man inget annat val. Så chokladboll blev det som sagt va till slut. Gillar cafér, brukar kännas så härligt att sitta där och surpla på en kopp te och äta en god kaka. Det gäller bara att hitta dom där riktiga guldpärlorna, det fiket vi hittade nu var litet och mysigt men nådde inte riktigt upp till guldpärlestatus.

Tiden gick alldeles för fort och eftersom jag bestämt träff med en annan kompis på kvällen var vi tvungna att bryta upp. Men vi lovade att vi skulle ses snart igen, kanske får jag ta mig en avstickare till Lund i framtiden. Men över till den andra kompisen som stod och väntade på mig vid Hötorget, vi hade beslutat oss om att se en film och valde tillslut efter mycket velande Fame, nyversionen av den gamla filmen. Den var faktiskt riktigt bra med dans och sång. Fast saknar att man aldrig kom rollkaraktärerna riktigt nära inpå och det gick lite för fort frammåt. Sången kändes även den lite väl tillrättalagd ibland...men man hade inte en tråkig stund och dansnummrena var oerhört häftiga. Fick en stark önskan om att kunna dansa så.

Innan bion började åt vi på pizzahut, jag tog pizza och kompisen lasange. Mycket gott om än inte allt för nyttigt. Sen var det biodags och vi hamnade till vår förtjusning i den riktigt stora biosalongen på Sergel, tyvärr fick kompisen min en riktigt lång och rakryggade person framför sig så halva bioduken försvann..inte så kul. Och jag fick en människa med ovanligt piggig frisyr, såg ut som en igelkott. Så är det att vara kort. Vi klagade ett tag på att de inte hade några kuddar framme (som alltid fanns förr). Man vågar ju inte gå och fråga om en när man har kommit upp i vår ålder he he.

Efter filmens slut så tabbade jag mig lite genom att försöka gå ut en annan väg, trodde jag var smart, men en vakt halade genast in mig. (Man måste nog ha varit där). Jag och kompisen skrattade så tårarna sprutade och fortsatte hela vägen hem till henne, där jag stannde och sov över. Vi har alltid så himla roligt tillsammans och skrattar i princip åt allt möjligt, det är verkligen sant att ett gott skratt förlänger livet.

Känner mig mycket piggare och gladare nu än vad jag gjorde när helgen tog sin början och allt tack vare mina underbara vänner som sätter guldkant på livet mitt! Är så oerhört glad över att ni finns...