Kulturflickan

Var på bio igårkväll och såg denna humorfyllda animerade film om sengångaren Sid och gänget. Hade helst sett den i 3d men den tycks inte längre visas i detta format på bio, vilket var lite av en besvikelse. Trots filmens till synes barnvänliga innehåll passar den även till vuxna som fortfarande har barnasinnet intakt. Många gånger refererar filmen till sådant som jag tror vi vuxna (räknar mig nu till vuxen he he) förstår och kan skratta åt medan barnen fokuserar på andra delar av filmen. Den innehåller med andra ord något för alla.

Jag har följt dessa istidsvarelser från första gången de visade sig på filmduken och älskar att återsee dem varje gång de dyker upp. Den första Ice Age filmen är fortfarande min klara favorit och efterföljarna har inte riktigt kunnat leva upp till samma standard, men så är det väl nästan alltid. Jag vet inte hur många gånger jag sett den första filmen, men jag kan den utan och innan och är man ledsen är det den perfekta filmen att piggas upp av. En sån där feel-good film som alltid får en på bra humör.

I Ice Age nummer 3 är mamuten Manfred på väg att bli pappa vilket resulterar i att sengångaren Sid och sabeltandade tigern Diego känner sig åsidosatta och utanför. Var och en tacklar de sina problem på olika sätt, Diego ger sig av för att hitta egna äventyr och Sid bestämmer sig för att bli adoptivmamma till 3 små dinosarieungar. Som alltid lyckas Sid hamna i stora problem när den riktiga mamman till dinosarieungarna dyker upp och vill ha dem tillbaka. Manfred, Diego och resten av följet från den tidigare Ice Age filmen ger sig ut på det gemensamma uppdraget att rädda Sid och på vägen lär det sig om vad riktig vänskap innebär... 

En väldigt humoristisk och underhållande film utan varken bottennapp eller riktiga överaskningar. Ekorren och hans ekollon som var riktigt roligt i första Ice Age filmen, har efter två uppföljare börjat bli lite väl uttjatad och blir det någonsin en Ice Age 4 (vilket jag hoppas) så gör de bäst i att slopa ekorren tycker jag.