Kulturflickan

Dagen jag länge fruktat är över, hade byggt upp det till en mardrömsdag i mitt sinne. Men jag måste säga att det gick över förväntan och som vanligt jagade jag upp mig alldeles i onödan. Igår var den stora dagen, klockan 9:00 skulle jag infinna mig i undervisningssalen för att få min c-uppsats bedömd och utvärderad. Vaknade flera gånger under natten, tänkte att nu måste jag nog gå upp, livrädd för att försova mig. Vaknade turligt nog ännu en gång när klockan ringde 6:30, kände hur fjärilarna flockades i magtrakten. Åt frukost och gjorde i ordning en liten lunchlåda med frukt, vatten och mat...alla nödvändigheter för att klara mig igenom dagen. Tiden tickade ifrån mig som vanligt så jag fick rusa med andan i halsen till bussen. Vid busshållplatsen upptäcker jag att jag glömt min fint packeterade lunch hemma på diskbänken. En perfekt början.

En kvart senare springar jag in i en knökfull tunnelbanevagn som p.g.a. tekniska problem sniglar sig fram de första stationerna...så klart, varför inte liksom. Station för station passerar utanför tunnelbanefönstrena och nervositeten når nya höjder, blir alldeles torr i munnen och illamåendet blir extremt påtagande...försöker i alla fall andas lugnt, tänker att det ska nog vara bra. Som lite extra krydda tas tåget ur trafik när det bara är en station kvar för mig att åka. Jag kliver av och tänker enbart positiva tankar...eller kanske inte. Hoppar på ett nytt tåg och tar mig sedan med ilfart till lektionssalen. Visar sig att både examinatorn och opponenterna är lite sena så jag andas ut för en stund.

När opponeringen sedan drar igång faller ett märkligt lugn över mig och alla mina sinnen skärps. Det hela flyter på mer som ett samtal och inga obehagligheter infinner sig. Efter en timme är det över och jag kan andas ut, jag hade överlevt och kände mig någorlunda tillfreds med min insats. Opponenterna var så trevliga att vi sällskapade resten av dagen, har verkligen saknat det sociala umgänget. Klockan 15:00 var dagen till ända och jag kunde trött men glad bege mig hemmåt och som fin avrundning på dagen togs även denna tunnelbana ur trafik.

Idag har jag ont överallt, rygg och nacke är spända som fiolsträngar, är nog gårdagen som gör sig påminnd i kroppen. Inom pluggvärlden återstår nu bara för mig att göra språkliga korrigeringar på uppsatsen, examinatorn hade funnit en hel del. Grammatik ska jag villigt erkänna är inte min starka sida och efter ett tag blir man lite hemmablind. Om jag gör dessa ändringar meddelade dock examinatorn att jag kommer få ett A på min uppsats, vilket är högsta betyg. Kan inte låta bli att känna mig lite glad över att allt hårt slit, stress och förtvivlan faktiskt lönade sig till slut. Snart kommer jag dock att ha förträngt allt det jobbiga med uppsatsskrivandet och bara minnas hur kul det var...kanske skulle man göra en till he he. Hjärnans förmåga att förtränga är enorm. Men nu ska jag i alla fall ta en paus från allt vad studier heter och göra nått helt annat...ska bara fixa det sista på uppsatsen som sagt he he...