Tillbaka till livet - Tillbaka till verkligheten!
Nu har jag snart nått mållinjen, nu är jag äntligen nästan framme och jag förstår inte hur jag lyckades komma hit. Känns som jag levt i en helt annan värld i flera månader, en avgränsad verklighet där datorn blivit mitt sällskap och uppsatsen ständigt pockat på min uppmärksamhet. En paus var aldrig riktigt en paus, jämt har uppsatsen följt mig i hasorna, legat på lur och gjort att jag aldrig riktigt kunnat koppla av. Om jag inte hade fått träffa på mina kära vänner och haft min familj hade jag nog blivit tokig i min sociala fattigdom framför datorn. Så tack till er som spridit ljus i min vardag och stått ut med att vänta fram mig tills jag fått en ledig stund. Hade jag kunnat hade jag umgåtts med er så mycket mer än tiden tillät, tro mig.
Igår skickade jag in min färdiga text till handledaren för en sista granskning, kände paniken sprida sig där ett tag när jag skulle trycka på skicka knappen och släppa ifrån mig månaders av arbete och slit. Kände att det fortfarande fanns så mycket kvar att fila på, separationsångest kan man också kalla det. På onsdag, i morgon, ska de sista fingret vara lagt på arbetet innan det skickas till examinator och opponent. Hoppas att handledaren inte hittar allt för mycket att anmärka på.
Allt rann bara av mig igår, jag förstår inte att det snart är över. Vemod, blandad med lättnad och glädje börjar spridas i min kropp...samtidigt som det okända som väntar känns skrämmande. Än är dock opponeringen av min uppsats kvar och jag hoppas verkligen med alla fingrar och tår att den blir godkänd. För då, om en och en halv vecka kommer mina 4,5 år i lärarutbildningen vara över och en oviss framtid kommer vänta där på mig...
Nu är jag bara så ofantligt trött, skulle kunna sova i en evighet känns det som, kroppen känns tung som bly. Tänkte dock ta tag i dagen och röja undan det förflutna för att ge plats åt det nya...böcker ska städas undan, papper rensas och slängas, rummet ska städas...allt som jag skjutit på framtiden ska nu bli av och det ska bli så skönt att äntligen få ordning och reda, som ett slutgiltigt bevis på att jag faktiskt snart är klar. Frågan är bara hur jag ska orka lyfta mig från stolen och börja...kanske ska man gå och lägga sig och sova i tusen år i stället?
Vill bara med detta något långa inlägg säga att Kulturflickan är tillbaka!
Kram på er alla människor därute och tack till er som fortsatt titta in på min blogg trots uteblivna inlägg...
En fin bild på min boktrave som ska städas undan:

Igår skickade jag in min färdiga text till handledaren för en sista granskning, kände paniken sprida sig där ett tag när jag skulle trycka på skicka knappen och släppa ifrån mig månaders av arbete och slit. Kände att det fortfarande fanns så mycket kvar att fila på, separationsångest kan man också kalla det. På onsdag, i morgon, ska de sista fingret vara lagt på arbetet innan det skickas till examinator och opponent. Hoppas att handledaren inte hittar allt för mycket att anmärka på.
Allt rann bara av mig igår, jag förstår inte att det snart är över. Vemod, blandad med lättnad och glädje börjar spridas i min kropp...samtidigt som det okända som väntar känns skrämmande. Än är dock opponeringen av min uppsats kvar och jag hoppas verkligen med alla fingrar och tår att den blir godkänd. För då, om en och en halv vecka kommer mina 4,5 år i lärarutbildningen vara över och en oviss framtid kommer vänta där på mig...
Nu är jag bara så ofantligt trött, skulle kunna sova i en evighet känns det som, kroppen känns tung som bly. Tänkte dock ta tag i dagen och röja undan det förflutna för att ge plats åt det nya...böcker ska städas undan, papper rensas och slängas, rummet ska städas...allt som jag skjutit på framtiden ska nu bli av och det ska bli så skönt att äntligen få ordning och reda, som ett slutgiltigt bevis på att jag faktiskt snart är klar. Frågan är bara hur jag ska orka lyfta mig från stolen och börja...kanske ska man gå och lägga sig och sova i tusen år i stället?
Vill bara med detta något långa inlägg säga att Kulturflickan är tillbaka!
Kram på er alla människor därute och tack till er som fortsatt titta in på min blogg trots uteblivna inlägg...
En fin bild på min boktrave som ska städas undan:

Kommentarer
Postat av: Hannza
Och i dag så tog jag över!
Trackback