Kulturflickan

flickr.com

Fruktansvärt, fruktansvärt bra film som jag verkligen kan rekommendera alla att gå och se. Filmen fångar in mig från första stund och håller mig kvar i ett gastkramande grepp enda tills eftertexterna kommer och inte ens då släpper den riktigt taget. Detta är en mycket oförutsägbar film, du vet inte vad du har att vänta dig runt nästa krök...vad är sant och vad är inte...vem är galen och vem är normal? Allt ställs på sin spets och frågan är vem man egentligen kan lita på i denna psykologiska thriller....

Filmen utspelar sig på en avlägsen ö där ett mentalsjukhus finns beläget. Här hamnar de psykiskt sjuka vars möjlighet att existera i ett normalt samhälle inte längre är tänkbart...de allra flesta har begått hemska brott och istället för att hamna i fängelse hamnar de på ön. Denna mörka ogästvänliga ö, med vågor som slår skräckinjagande mot det vassa klipporna ger mig rysningar från första början. Agenten Teddy Daniels och hans medhjälpare blir kallade till platsen för att utreda ett mystiskt försvinnande av en kvinnlig psykpatient. Redan när de sätter sina första steg på ön anar man oråd och snart finner sig Teddy Daniels indragen i en katt och råttalek där det inte går att lita på någon...alla har någonting att dölja...kanske även han själv....

På samma gång som den är spännande är det en mycket vackert gjord film, en film som vågar dra ut och stanna i ögonblicket...stanna i tystnaden. Varje detalj är noga genomtänkt och inget lämnas åt slumpen. Ett litet mästerverk som håller mig på sträckbänken hela filmen igenom. Leonardo DiCaprio gör en utomordentligt bra rollprestation som den sammanbitne Teddy Daniels. Han ger karaktären kött och blod och den smärta han så förgäves försöker trycka undan och gräva ner i sitt inre blir extremt påtaglig och tränger rakt igenom bioduken då den då och då sipprar fram bakom Teddys sammantbitna fasad...  

Detta är en film  som väcker många frågor om det mänskliga psykets skörhet, om att blunda för verkligheten och att våga möta sanningen...