Kulturflickan

Är nu åter frisk, lite hosta finns kvar...men den försvinner nog snart den med. Har hamnat lite efter i mina studier p.g.a. denna oönskade förkylning, så jag har lite att ta igen. Ska skriva PM (till min C-uppsats) som ska in nu på fredag och jag har inte läst igenom det jag hade tänkt att jag skulle ha hunnit läsa igenom tills nu..men men försöker att inte få panik, nått vettigt ska säkert gå att svänga ihop. Och ett PM är ju trots allt preliminärt, syfte och frågeställningar m.m. ändras ju alltid under skrivandets gång. Efter PM inlämning och prat med handledare är det skriva skriva skriva som gäller...om jag får godkänt på PM:et förstås, annars kanske det inte blir nått av =0(

Nu börjar det närma sig, snart har jag överlevt 4,5 år på lärarutbildningen med både med och motgånger. Och jag har lärt mig en hel massa, tack och lov, annars hade ju utbildningen varit helt värdelös. Lämnade in min skriftliga hemtenta i lärarfacket idag, stressade in i det sista för att få den klar. Härmed har jag avslutat ännu en kurs (så tillvida att jag inte får rest). Nu återstår bara c-uppsatsen och sen ska jag ut i arbetslivet och pröva mina vingar. Januari 2010...Here I Come!

Suck och pust....tiden räcker inte till. Ska ha muntlig redovisning imorgon som får vara max 5 minuter och det är extremt svårt att hålla sig inom ramarna. Från början var jag uppe i 13 min, sen ner till 8 och nu är jag nere på 6 min. Har sållat lite mer i min text och ska pröva att köra en provomgång till, men sen får det vara nog för jag vet knappt vad jag pratar om längre. Varför måste det vara tidsbegränsat, det blir ju bara superstressigt!

Har vikarierat i skolan idag och nu är jag helt slut. Kommer garanterat att sova som en stock inatt. Flera gånger under dagen fick jag en stark känsla av att behöva fler armar och ben och helst en möjlighet att dela på mig så jag kunde vara hos alla elever samtidigt. Tyvärr inser jag, förnuftig som jag är, att detta aldrig kan besannas...så därför fortsatte jag att gå från bord till bord i ett försök att hjälpa alla så gott jag kunde. Men det känns aldrig tillräckligt. Tänk hur mycket mer man skulle kunna åstadkomma om man hade färre elever i klassen, runt 12 skulle ju vara underbart. Det skulle vara lättare att anpassa undervisningen till varje elev och att verkligen kunna ta sig tid till var och en skulle vara rena lyxen. Men resurserna är snäva så detta är väl ännu ett önsketänkande som aldrig kommer att uppfyllas....


http://www.flickr.com/photos/misselisabeth/ / CC BY-NC-SA 2.0

Så var första dagen på praktiken över och min första lektion på denna praktikperiod hållen. Eleverna är ju bara för underbara och lektionen gick väldigt bra tycker jag, även om det självklart finns områden att förbättra. De är så smarta mina små elever och kommer med sådana kluriga frågor som bara 11-åringar kan komma med.

På mellanstadiet känner jag mig hemma, mycket mer hemma än på gymnasiet he he. Överröstes med kramar när jag kom tillbaka idag och det känns väldigt tråkigt att bara vara där i en vecka. Fast vem vet, nyhetens behag kan ju bli kortvarig...ungarna kanske tröttnar på mig snart. Två lektioner till ska jag i alla fall minst hålla i och det ska bli kul att se vart det slutar, skolan är som sagt en oförutsägbar värld. Det är väldigt slående hur otroligt trött man blir av alla ljud och alla intryck som kommer till en under dagen, är väl ovan antar jag.

http://www.flickr.com/photos/indykethdy/ / CC BY-SA 2.0

Radion slogs på kl. 7:00 imorse, mörkret låg fortfarande som ett omslutande hölje utomhus och det var så där huttrande kyligt att man verkligen drar sig för att gå upp och sätta sina bara fötter mot ett iskallt golv. Natten hade dessutom inneburit endast 5 timmars sömn då jag varit klarvaken när jag gick och la mig lydigt lite innan tolvsnåret. Klockan tickade dock snabbt upp till två på natten och jag vände mig av och an utan att komma till ro...det var bara att acceptera läget.

Men jag funderade seriöst på att ligga kvar i sängen i morse och sova bort förmiddagen men samvetsgrann som jag är masade jag mig upp, släpade mig ner till frukostbordet och ut till bussen. Det visade sig vara ett fruktansvärt misstag, jag skulle verkligen ha kunnat sova bort förmiddagen med gott samvete. Workshopen blev bara ett enda långt tekniskt strul. Meningen var att vi skulle titta på några filmsnuttar för att sedan diskutera dem i klassen. Men datorn ville inte sammarbeta med läraren och efter 1 och 1/2 timmes försök gav hon tillslut upp och sa att vi fick gå hem om vi ville. En helt meningslös och bortslösad förmiddag. Fast tyckte synd om läraren som stod där och kämpade in i det sista, kan inte ha varit kul att ha ett gäng buttra studenter gloende på en.

Nattens sömnbrist ledde även till en snabb power nap på en halvtimme nu på eftermiddagen, hade gärna legat kvar ännu längre under det värmande täcket, men då hade jag säkerligen inte kunnat somna ikväll...och det måste jag verkligen göra för imorrn ska jag upp kl.6 och ut på praktik igen. Så jag behöver min sömn. Ska bli kul att återse mina små elever....

Måste även lägga till en tumme upp för Wallander filmen igår, den kändes välgjord och jag tycker alltid att filmer får en extra tyngd till sig när de pratar på engelska. Kul att de valde att spela in i Ystad, svenskheten sken liksom igenom med de igenkännbara polisuniformerna, svenska hemmen och klassiska maten med köttbullar, potatis och lingonsylt.....

Historia är det som för tillfället snurrar runt runt i mitt huvud. Har suttit hela dagen och knåpat på tre lektioner som ska hållas på detta tema i en årskurs 4:a nästa vecka. Ska bli spännande att hålla i lektionerna men har ingen aning om hur det ska sluta...hoppas eleverna tycker det är något sånär intressant i alla fall he he. Här har ni nu i alla fall en mini expert på hur kristendomen kom till Sverige, vikingahövdingar blev kungar, alfabetet och pargament började användas och en del annat smått och gått. Det svåraste är nästan att anpassa det till en årskurs 4:a, att förenkla historien och bara försöka få med huvuddragen utan att det ska bli allt för skevt är inte det lättaste. Ja,ja...nu är det i alla fall helg så det får räcka för idag, imorrn blir det nog lite sista touchen på lektionerna och sen till att öva öva öva så jag kan min historia =0)

Har läst en intressant bok idag med samma titel som ovan. Fler sådana böcker efterlyser jag inom lärarutbildningen!

Kan inte låta bli att delge er ett litet stycke ur boken som handlar om vårt sett att uppfatta saker och ting....kanske ger den er en lite funderare.




Cato R.P. Björndal, Det värderande ögat - Observation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning (Stockholm 2002) s.35.

Som ni kanske märkte blev det ingen uppdatering igår och idag har det inte varit mycket bättre. Hemskt ledsen, men här har allt gått i ett. Nya kursen som dragit igång denna vecka har verkligen inte sparat på krutet. Idag har jag i princip pluggat från 9 på morgonen till 20 på kvällen...med lite matpaus och även ett träningspass inräknat. Var tvungen att plöja igenom två böcker på två dagar, kändes lite väl mastigt och jag undrar nu så här i efterhand hur mycket som egentligen gått in. Svaret lär jag få imorrn på seminariet.

Idag var det också föreläsning på förmiddagen, 3 timmar lång...gah! och ändå fick föreläsarn inte med allt, han kunde säkerligen ha hållt låda i minst en timme till. Det var en helt okej föreläsning med intressanta synpunkter men 3 timmar får även den allra ihärdigaste entusiasten att få träsmak i baken. Kill your darlings säger jag bara! 2 timmar tycker jag är en mer lagom tid, med lite bensträckare där emellan.

Känner mig lite smått stressad över allt som behöver göras och det lär bli en hel del pluggande i helgen. Det är bl.a. vid dessa tillfällen som jag inte kan vänta på att bli klar med min utbildning fort nog, att få slippa uggla över en trist bok och skriva ännu en inlämningsuppgift. Fast jobbandet lär nog bli ännu mer slitsamt gissar jag på, fast på ett annat sätt...men ombyte förnöjer som det så fint heter.

Föreläsaren idag fick mig i alla fall att börja fundera över det här med hur vi lärare bedömer elever och hur vi bäst ska kunna tillgodose elevernas behov och möta dem där de är just nu. Fick en intressant tanke om att slopa hela årskursindelningen efter ålder (som det är nu) och istället dela in eleverna efter vilken kunskapsnivå de ligger på. Alla börjar exempelvis på steg 1 och sen måste eleven uppfylla vissa kunskapskriterier för att flyttas upp till steg 2 osv. På så sätt kan alla få den tid de behöver och utvecklas i sin egen takt och behovet av att elever skulle behöva gå om borde upphöra existera eftersom det inte finns någon exakt tidsbestämning över hur länge man får stanna på ett visst steg. Det här blev ju lite rörigt men det är en tanke i alla fall...Kom just på hundra invändingar till min idé, men orka dra dem ha ha =0)

Avslutar med att slänga in en liten kluring:

Vad är kunskap?

http://www.flickr.com/photos/pshan427/ / CC BY-NC-SA 2.0

Tittar ut genom fönstret och skymtar den grå himlen med regntunga moln, väntar bara på att vattendropparna ska börja falla. Löven börjar så smått färgas i gult och oranget, hösten närmar sig med stormsteg eller så är den redan här. Själv sitter jag framför datorn och ska försöka komma till ro och börja skriva på min inlämningsuppgift. Att det alltid ska vara så svårt att komma igång... finns för mycket annat som kan komma i mellan om ni förstår vad jag menar. Men okej, dags att tända flitens lampa och börja smattra på tangenterna!

Sista dagen på praktiken var det idag, i alla fall på ett tag. Ska tillbaka om 3 veckor igen men för nu är det hemtenta, föreläsningar och seminarium som gäller igen. Kändes faktiskt lite tråkigt att säga hej då till fjärde klassarna, kommer sakna dem...tur är väl att jag får se dem snart igen.  

Jag är inte direkt den talföraste typen i alla lägen och muntlig examination är bland det jobbigaste jag vet. Men imorrn finns ingen återvändo, då ska här argumenteras för etiska dilemman, appliceras teorier och komma fram till lösningar...gulp. Om jag överlever, det vet vi imorrn =0)

Tar en liten minipaus i mitt pluggande...måste vila hjärnan. Fick mess från en kompis om att följa med till Cosmonova idag, så himla trist att jag inte kunde, hade ju mycket hellre haft en kul eftermiddag med henne än en tråkig framför mina böcker men men. Vi ska hitta på nått nästa helg istället, så då har jag nått att se fram emot =0)

Nu när jag som blivande lärare är ute på praktik har jag återkommit till skolmatens dagar och det är ingen höjdare måste jag säga. Utvecklingen tycks stå still på den fronten och det är precis lika dant som när jag själv gick i grundskolan. Idag serverades någon slags pytt i panna, torr och smaklös enligt min mening. Eleverna grimserade illa, någon petade i maten, en annan försökte få i sig lite fil och flingor istället och en tredje gnagde i sig en liten knäckemacka. Det var med andra ord många kurrande magar som lämnade skolmatsalen idag, inklusive min egen.

Jag undrar varför det inte satsas mer på skolmaten i skolorna. I dagens högutbildade samhälle borde man ju faktiskt ha insett hur viktigt det är med rätt kost för att orka hela dagen. Annars får vi okoncentrerade och trötta elever i skolan med tomma magar.

Det är nått speciellt med skolmat, så fort man nämner ordet ler alla lite igenkännande, rynkar på näsan och drar sig till minnes alla äckliga rätter som blivit serverade i skolmatsalen. Det känns som om det varit samma skolmat som serverats i alla tider, de ökända fiskpanetterna med sönderkokt potatis och filsås, fiskbullar med ris, någon konstig köttstuvning osv. fantasin är med andra ord inte på topp. Jag inser att ekonomin är snäv, men det måste ändå gå att göra något åt problemet och göra lite mer lockande maträtter till eleverna istället för att konservativt hålla kvar i det som alltid varit och som alla andra gör. Med lite nytänk, fantasi och bra råvaror tror jag att det är fullt möjligt att göra både nyttigare och godare mat i skolorna. Det gäller bara att våga bryta mönstret.

En som har bevisat att det faktiskt är möjligt är Carola Magnusson som jag läste om i Svd:s nätupplaga. Hon tog saken i egna händer, startade eget företag och serverar nu ekologisk mat till skolelever. Inga halvfabrikat här inte untan här lagas maten från skratch och hon hushåller dessutom bra med pengarna så de räcker till för att införskaffa alla förnödenheter. Nu har hon vunnit pris för sina insatser och det med rätta. Hon har bevisat att allt är möjligt bara man lägger manken till. Skulle fler vara som hon kanske vi skulle ha glada, mätta och fokuserade ungar i skolan istället för det motsatta.

Avslutar med några kloka ord från Carola Magnusson:

Om man ska köpa en tv eller en bil, väljer vi inte det billigaste skräpet, utan kvalitet. Varför gör vi inte det med mat?
(http://www.svd.se/naringsliv/jobbet/artikel_2763705.svd#tw_link_widget 2009-09-10)


http://www.flickr.com/photos/samvarians/ / CC BY-NC-SA 2.0

Inspiration till artikeln från: SVD

Sitter och halvsover framför datorn, blir nog till att gå å lägga sig tidigt ikväll. Har fått så många nya intryck idag och träffat en massa nya bekantskaper, både elever och lärare och det har varit så kul. Alla är så trevliga och eleverna så pratsamma. Är i en 4:a och de är verkligen en helt underbar ålder, skolintresset finns fortfarande kvar och de gör massa roliga saker på lektionerna. Börjar känna mig kluven, är ju egentligen utbildad till högstadiet och gymnasiet (fast drama kan jag ju ha i alla årskurser) men jag känner att jag trivs mycket bättre i mellanstadiet...hur göra? Framtiden får utvisa =0)
Tack och hej leverpastej!

Började kl. 8:00 i morse, första gången på hela lärarutbildningen som jag börjat så tidigt. Nu tänker väl ni alla hurtiga människor som går upp när tuppen galer och skyndar iväg till jobbet innan kl. slagit fem att åtta det är som att ha semester. Men för mig som blivit bortskämd med att börja vid nio-tio på dagarna var det pest och pina. För er som känner mig vet att jag inte är någon vidare morgonmänniska, så när klockan ringde kl. sex imorse ville jag bara dra täcket över huvudet och sova vidare, men så ordentlig som jag är kunde jag självklart inte låta detta ske. Så upp kom jag och till skolan kom jag men endast med en hjärnkapacitet på halvfart.

Idag pratades det mycket om samtal, professionella samtal och allt som man ska tänka på när man vägleder någon t.ex. en elev som har något slags problem som den behöver hjälp med. Som avslutning på lektionspasset skulle vi sitta i grupper och göra ett slags rollspel där en agerade elev eller förälder medan en annan var lärare/vägledare sedan skulle resterande titta på. Vi var fem i vår grupp vilket resulterade i att två samtalade och tre observerade och skulle ge feedback på samtalet. Jag personligen tycker alltid att det är jobbigt att bli granskad och tre personer samtidigt som ska titta på hur man agerar var riktigt jobbigt. Å inte gick samtalet så värst bra heller enligt min mening eftersom jag blev nervös. Men ja ja...det är bara att ta åt sig och utvecklas till nästa gång...övning ger färdighet som det så fint heter.

Imorrn är det dags för praktik, då ska jag ut i lärarvardagen i klassen och det ska bli spännande, det är bara i 8 dagar men det är mer än ingenting. Å gissa när jag börjar imorgon? Jo, åtta såklart =0)

Här kommer en liten snabb hälsning från universitetet. Har precis träffat min handledare och han verkar vara jätte bra (än så länge i alla fall). La fram min idé om vad jag ville skriva om och fick klartecken...lite mer positiv syn på världen idag med andra ord än vad gårdagen bidrog med. Har ränt runt på bibilioteket och letat efter lite tidigare forskning att använda mig av...hitta en del så nu är det bara att sätta sig och läsa igenom. Men först ska här ätas lunch, blir nog en macka eller sallad på pressbyrån och sedan bär det av mot föreläsningssalen för ännu en pratstund med gårdagens negativa talare. Kanske är han på bättre humör idag...hoppas hoppas.

Dagens föreläsning var allt annat än upplyftande. Den skulle, antar jag, fungera som någon sorts introduktion till mitt kommande (och övriga studenters) Examensarbete (c-uppsats) men istället fungerade den som någon sorts skrämselpropaganda om hur fullkomligt värdelösa vi studenter är. Hela föreläsning gick i princip ut på att hytta med pengfingret åt alla slappa studenter. Här gick det minsann inte att glida på räkmacka igenom, detta var ingen vanlig kurs utan en stenhård, tuff kurs som kräver hela vår uppmärksamhet. Hälften av oss kommer att misslyckas med detta och bli underkända...därför var det lika bra att hoppa av kursen redan från början om man kände att man inte skulle klara av det. Ingen pepp-talk här inte, nej nej...klarar du det inte är du ute ur leken.

Han klankade ner på övriga lärarutbildningen och pratade på om att där kunde man minsann glida igenom utan problem genom att göra halvtaskiga inlämningsuppgifter som lärarna ändå gav godkänt och kommenterade med bra och intressant bara för att de är alldeles för mjäkiga. Känns ju jätte bra nu när man nästan är klar att till och med en av professorerna inom utbildningen klankar ner på den.

Här tändes inga hopp, tindrande ögon och högflygande planer hos studenterna...här gäller det bara att överleva och ta sig igenom kursen med värdighet i behåll. Jag tror inte han sa nått positivt om examensarbetet som skulle skrivas...bara att vi måste lägga ner mycket tid på det för att inte bli underkända. Jag kanske har missuppfattat hela grejjen men jag trodde ändå att examensarbetet skulle vara något roligt och utvecklande samtidigt med all slit men men fel av mig tydligen.

Han hade redan på förhand bestämt sig för att vi studenter vi misslyckas, slöar och är allmänt omotiverade. Visst kan jag inte sticka under stol med att det finns dessa typer i skolans värld, men bara för den sakens skulle behöver han inte klumpa ihop alla studenter till en massa av glidande räckmacke studenter, för det finns faktiskt dom av oss som tar vår utbildning på allvar! Få oss inte att känna oss som olydiga småbarn från första början för då kanske vi börjar agera som sådana....



Imorrn är det träff med handledaren som gäller och jag hoppas att det kommer visa på lite ljusare framtidsutsikter, men vem vet...min skrivaridé kanske skjuts ner med en gång. Det kommer ju visa sig inom en mycket snar framtid i så fall....

Idag har det pratats en hel del i mina små öron och jag har försökt ta in all information jag kunnat så gått det går...men nu känns det nästan fullmatat i hjärnan och jag måste trycka på stoppknappen ett tag och samla tankarna.

Dagen började med föreläsning, en som var förvånansvärt bra, intressant, tydlig, konkret, rolig och klargörande...allt en föreläsning ska innehålla med andra ord. Det blev aldrig tråkigt trots att jag själv var oerhört trött sådär på måndagsmorgonen. Har haft så otroligt många tråkiga föreläsningar, de har oftast ingen förmåga att engagera en utan en halvgammal torr professor står där framme och maler på med sina teoretiska begrepp och har ingen koll på om åhörarna hänger med eller inte. Sen finns de några få guldklimpar som lyckas ta ner sin föreläsning på en konkret nivå, talar så man lyssnar och blir engagerad, hänger med och förstår. Använder sig av färg, bild och ett levande sätt att tala. Sådana föreläsare önskar jag att jag hade hela tiden...men det är en önskning som tyvärr aldrig kommer att slå in.

Efter lunch blev det sedan dags för seminarium med ytterligare en sorts föreläsning som höll på i ungefär två timmar. Detta var högts förvirrande och jag kände mig redan bortappad efter några minuter. En massa text, ord och begrepp...filosofiska diskussioner på hög nivå med väldigt diffusa linjer. Jag som aldrig läst en enda timme filosofi i hela mitt liv kände mig verkligen som en nybörjare och det som jag äntligen lyckats förstå på förmiddagens föreläsning blev genast tillkrånglat på eftermiddagen. Vissa snappade förstås upp sakerna direkt och kom med egna filosofiska resonemang medan andra var lika bortkollrade som jag (tack och lov). Jobbigt när de tar saker och ting vidare på en avancerad nivå innan man fått grunderna klart för sig.

Efter två timmars filosofiskt resonerande såg jag ut ungefär såhär:




Sedan återstod ytterligare en timma med diskussioner i smågrupper....kan ni fatta att hjärnan höll på att överkoka, vet knappt vad jag pratade om längre. Men försökte i alla fall klämma ur mig nått vettigt ha ha. Förhoppningsvis med en god natts sömn kommer jag att få ordning på tankarna som virvlar i mitt huvud och få någon klarhet i allt som diskuterats under dagen.

Så trött så trött var jag när jag skulle åka hem. Självklart var inte kommunaltrafiken på min sida heller så efter missade bussar, förseningar både här och där tog det mig en och en halv timme att komma hem istället för de vanliga 40 minutrarna. Inte direkt vad jag hoppats på.

Men sen, tack och lov, hade jag ett väldigt upplyftande och härligt samtal med en vän. Vi pratade på i över en timma och efter att telefonluren lagts på kände jag mig mycket mer tillfreds med livet. Tänk vad en liten telefon kan åstadkomma. Hade en annan konversation med ytterligare en vän igår och det gjorde mig så glad. Är skönt att bara få prata av sig ibland utan att behöva tänka på vad man säger alla gånger, bara bubbla på. Det är så man får ordning och reda på tillvaron igen.

Nu ska här skuttas i säng, imorrn är det dags för nya äventyr...