Läkarexpert i tv-soffan

Läkarserier tycks aldrig försvinna från tv-tablån, de blir bara mer och mer populära för varje år som går. Ständigt ploppar nya versioner med samma tema upp i rutan. Vad är det egentligen som gör oss så fascinerade av att följa de anställda på ett fiktivt sjukhus? Kanske är det för att inom dessa fyra väggar kan i princip vad som helst hända. Möjligheterna är oändliga och fantasin kan få fritt spelutrymme. Det handlar om liv och död, minsta misstag kan kosta någon livet. Här finns plats för drama, spänning, humor, kärleksförvecklingar och mycket mycket mer....det går helt enkelt inte att bli uttråkad. Operationerna med allt blod och petande i inälvor är det minst intressanta, det är snarare de mänskliga relationerna mellan läkarkollegor och patienter som skapar en oförmåga att slita sig från rutan.

Cityakuten måste ju räknas som en av de mest framgångsrika läkarserierna genom tiderna. Här fick vi följa de anställdas vardag på akuten på ett sjukhus i Chicago. Det var också här som George Clooney fick sitt genombrott. De har gjorts imponerande 15 säsonger av denna serie och det säger ju något om dess popularitet.



Ser ni vart George Clooney är?

Nu konkurrerar läkarserier som House, Scrubs, Private Practice och Grey's Anatomy om tv-rutan. Den som tar hem kampen är enligt min mening Grey's Anatomy, jag har följt den sedan säsong 1. Nu ligger jag dock lite efter, men efter att ha fått säsong 4:a i julklapp börjar jag komma på rätt spår igen. Den var som allra bäst under säsong 1 och 2, som serier så ofta är. Sedan börjar de trampa lite i samma spår, men den har trots detta alltid fortsatt att uppehålla mitt intresse. Manuset känns välskrivet och varje avsnitt bär med sig en sensmoral om det mänskliga livet, vilket jag gillar. Den har allt, kärlekstrassel, drama och spänning. Många gånger har den berört mig till tårar och det är ett bra betyg för en serie. Dessutom går det ju inte att undkomma att läkarna faktiskt har utseendet för sig, vilket alltid piggar upp.



Om jag blir någon läkarexpert vet jag inte, klarar i verkliga livet inte av att se blod...men i fiktionens värld är allt möjligt...







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0