Kulturflickan

 

Om detta fenomen råder det delade meningar. Vissa avskyr det medan andra aldrig kan få nog. För mig har det blivit lite av en tradition att bänka mig framför detta färgsprakande program år efter år och jag har egentligen inget större problem med att det blivit fler delstationer på vägen till den stora finalen i globen. Det jag kan klara mig utan är dock andra chansen, ett tråkigt och meningslöst program som tjatar ut bidragen och bara känns som en upprepning av vad man redan sett. Detta är även det som talar emot delstationerna, att överraskningsmomentet går förlorat i storfinalen då man redan hört alla bidrag minst en gång.

Många klagar också på den dåliga kvalitén på låtarna som medverkat under årens lopp och visst håller jag med om att det finns många bottennapp och schalgermusik är egentligen inget som faller mig i smaken i vanliga fall. Men just dessa veckor under året då Melodifestivalen går av stapeln kan jag inte låta bli att ryckas med av tonerna och det spelar liksom ingen roll att hälften av startfältet har urusla låtar...det är kul att se vad för tokigheter som kan hittas på, vilka kläder som sticker ut mest och sen finns det ju en och annan riktigt riktigt bra låt. Det är så färgsprakande och glatt och jag kan bara inte låta bli att gilla det. Sen om alla andra vill dissa melodifestivalen så får de gärna göra det...men jag kommer vara en av de trogna tittarna och inget kan få mig att ändra mig.

Något som jag däremot tycker är riktigt riktigt synd är att det tycks vara så svårt att hitta passande programledare till detta storslagna spektakel. Sist såg vi Petra Mede och hon gav inget minnesvärt intryck enligt min mening och övriga programledare minns jag knappt. Den absoluta favoriten som jag hoppas kommer tillbaka någon gång är Luuk, en naturbegåvning med hyfsat roliga skämt. Allt för ofta känns det bara krystat för de stackars programledarna. I år är det istället tre stycken som håller i festivaltrådarna; Måns Zelmerlöw, Christine Meltzer och Dolph Lundgren... en lite otippad trio, men jag önskar dem lycka till!  

Imorgon smäller det!