Ett plötsligt infall...

Så sitter jag här igen. Framför dataskärmens ljus och med tangenterna smattrande. Åren har gått sen sist. Ett par svartbågade glasögon pryder numer min lilla 26-åriga näsa (och våga inte nämna hur många år jag har kvar till 30). Mycket har hänt och mycket är precis som förut. Kom att tänka på min sen länge slumrande blogg. Och fick ett infall att återuppliva den. Så det är det jag gör nu. Ett återupplivningsförsök. Detta blir mitt första mycket talande (eller inte) inlägg, men klockan är mycket och imorgon är det upp till studierna som gäller. För jovisst. Jag är tillbaka i studiebänken igen. 

Avslutar med en liten tänkvärdhet från en av mina föreläsare:

"Man får inte bli stående med foten i luften för att man är rädd för att sätta ner den på fel ställe."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0